Upp i det blå

Det verkar vara tidig rötmånad i år. Vanligen brukar de storslagna teknikidéerna om hur man skall lösa energi- och klimatproblemen, med det som kallas geoengineering, komma under sommarmånaderna. Men i år kom flera media, bl.a. The Guardian och Ny teknik med nyheten att Pacific Gas and Electric, PG&E, från en satellit skall hämta ner 200 MW sol-el med överföring på mikrovågor.

PG&E är visserligen rätt så täta men skulle de verkligen vara beredda att sätta in några miljarder dollar när de annars berömmer sig för att satsa hårt på energieffektivisering och dessutom har bonus för att leverera energi effektivt? Tittar man på deras hemsida finns inte ett ord om saken där. Letar man efter det levererande företaget, Solaren Corp., så finner man ett Armeniskt företag med samma namn men annars inget. Letar man efter upphovsmannen så finns en intervju med uppfinnaren och entreprenören Gary Spirnak. Letar man efter PG&E:s talesman, Jonathan Marshall, som uttalat sig för The Guardian så finner man att han bara några dagar efter uttalandet bytt jobb och är chef för den blogg där Spirnak intervjuats. Sammanhanget börjar klarna!

Finns det då ingen sanning i det här? Jo kanske något, Geo-ingenjörerna är många. Till dem hör USA:s “National Security Space Office” som gjorde en kunskapssammanställning 2007. I den bemöts sådana här idéer positivt, men de har helt andra tidsramar och budgetsiffror än som angetts i de många media som fört den här historien vidare.

Men kanske har han redan lyckats Mr Spirnak? Hans projekt kretsar redan flera varv runt jorden genom medias försorg. Hoppas bara att den brinner upp vid återinträdet i vardagen och innan den landar på ett ritbord någonstans.


The economic man - en pojkboksdröm?

Henrik Berggren skriver i sin recension av Katrine Kielos bok om ekonomiska principer och modeller, “Det enda könet”:

...idén om ”the economic man” har inte varit framgångsrik därför att den beskriver det mänskliga tillståndet, utan därför att den inte gör det. Vi är långtifrån några suveräna individer som styr våra egna öden genom att till varje pris förverkliga våra egenintressen. I själva verket är vi inlemmade i långa beroendekedjor med andra människor i en sammansatt blandning av egoism och altruism, av makt och kärlek.

Men just därför är det så lockande att föreställa oss själva som rationella, självständiga individer. Det förenklar världen och förtränger vår svaghet, vårt ömsesidiga beroende, kanske i grunden vår sårbara mänsklighet.

Det är behagligt med pojkböcker (och även flickböcker för den delen) att de ger oss en bild att trösta oss med. Men varför tillåter vi dem att stå i vägen för att leva det verkliga livet?

I detta sammanhang - varför skall vi inbilla oss att vår energianvändning är rationellt betingad när det dessutom går att visa att den inte är det? Varför pratar energiministern om att hon inte vill ha ett tak för energianvändningen när vi de facto har en helt tom vind som kan utrymmas? Vi får inte glömma att illusionen om the economic man även gäller vomen.

Läs mer