Hur då gå före?

Klimatfrågan är imperativ. De förändringar som behöver göras är inte en fråga om OM utan om NÄR. Och svaret är NU! Det finns ändå de som tillåter sig att diskutera om man skall gå före! För att motivera denna senfärdighet har expertgruppen för miljöstudier låtit göra en granskning av den s.k. Porterhypotesen. Denna innebär att det kan finnas, särskilt på miljöområdet, anledning att ålägga industrin restriktioner för att förbättra miljön, och att dessa restriktioner kan sporra till sådana innovationer att företagen också kan vinna i konkurrenskraft. Porter konstaterar att företagen lever i en dynamisk värld som fordrar att deras produkter och processer hela tiden utvecklas samt att det inte är troligt att de producerar på ett optimalt sätt i varje ögonblick. Det finns alltså så kallade vinn-vinn situationer.

Ett antal dokument har emellertid kommit från regeringskansliet och som argumenterar för återhållsamhet. Senast kom det från vetenskapliga rådet för klimatfrågor. En åsikt som, visar SNF, har både politisk innebörd och (o)praktiska konsekvenser.

Vinn-vinn situationerna konstateras lätt i samhället särskilt när det gäller energianvändning och EU har i sin Aktionsplan bedömt att den kostnadseffektiva sparpotentialen (som alla tjänar på att genomföra) är närmare 30 än 20%. Men någon i Sverige tycks vilja ha ett alibi för att hålla igen och inte “gå före”! - Hur då gå före när alla måste gå?! Som Gorbachev konstaterade - “Historien förlåter inte den som kommer försent”


The economic man - en pojkboksdröm?

Henrik Berggren skriver i sin recension av Katrine Kielos bok om ekonomiska principer och modeller, “Det enda könet”:

...idén om ”the economic man” har inte varit framgångsrik därför att den beskriver det mänskliga tillståndet, utan därför att den inte gör det. Vi är långtifrån några suveräna individer som styr våra egna öden genom att till varje pris förverkliga våra egenintressen. I själva verket är vi inlemmade i långa beroendekedjor med andra människor i en sammansatt blandning av egoism och altruism, av makt och kärlek.

Men just därför är det så lockande att föreställa oss själva som rationella, självständiga individer. Det förenklar världen och förtränger vår svaghet, vårt ömsesidiga beroende, kanske i grunden vår sårbara mänsklighet.

Det är behagligt med pojkböcker (och även flickböcker för den delen) att de ger oss en bild att trösta oss med. Men varför tillåter vi dem att stå i vägen för att leva det verkliga livet?

I detta sammanhang - varför skall vi inbilla oss att vår energianvändning är rationellt betingad när det dessutom går att visa att den inte är det? Varför pratar energiministern om att hon inte vill ha ett tak för energianvändningen när vi de facto har en helt tom vind som kan utrymmas? Vi får inte glömma att illusionen om the economic man även gäller vomen.

Läs mer