Försäkringsbranschen borde bli aktivare.

“Catastrophe insurance provides peace of mind and financial security”. Så träffande börjar en artikel av Evan Mills i veckans nummer av Science. Men varför är försäkringsbolagen (med få undantag) så passiva? Traditionellt har det varit denna bransch som utvecklade produkter för att minska risker och förluster. De organiserade brandkårer, gjorde byggnormer och skapade metoder för bilprovningar.

Mills efterlyser dem som aktörer både för att utveckla sina instrument och modeller för att bedöma risker men också för åtgärder att motverka riskerna. Och visst är effektivare energianvändning just ett sådant sätt att minska risker både i det stora perpektivet (jordens tillstånd) och det lilla perpektivet (husets och affärsverksamhetens trygghet).

I ByggaBo-dialogen finns faktiskt detta noterat som en del av åtagandena (ByggaBocoomttments.pdf) i avsnitt 5 “Klassificera byggnader”. I avsnitten 5.2 och 5.3 finns åtaganden som gäller både försäkringsbolag och kreditinstitut. De skall anpassa premier till miljöklasser och beakta miljöklassificering vid kreditgivning. Men än har det väl inte hänt så mycket på området!?

Kanske är detta en av de saker som blir bättre med de nya EU-drivna byggnadsdeklarationerna? Mänskligt att döma bör detta kunna göras till en bra affär för all berörda och låga försäkringspremier eller bra räntor borde vara starka incitament för den enskildes åtgärder.

Skrivet av Hans Nilsson, 2005-08-17.

(0) Kommentarer • (0) Trackbacks • Permalink

Sid 1 av 1 sidor

The economic man - en pojkboksdröm?

Henrik Berggren skriver i sin recension av Katrine Kielos bok om ekonomiska principer och modeller, “Det enda könet”:

...idén om ”the economic man” har inte varit framgångsrik därför att den beskriver det mänskliga tillståndet, utan därför att den inte gör det. Vi är långtifrån några suveräna individer som styr våra egna öden genom att till varje pris förverkliga våra egenintressen. I själva verket är vi inlemmade i långa beroendekedjor med andra människor i en sammansatt blandning av egoism och altruism, av makt och kärlek.

Men just därför är det så lockande att föreställa oss själva som rationella, självständiga individer. Det förenklar världen och förtränger vår svaghet, vårt ömsesidiga beroende, kanske i grunden vår sårbara mänsklighet.

Det är behagligt med pojkböcker (och även flickböcker för den delen) att de ger oss en bild att trösta oss med. Men varför tillåter vi dem att stå i vägen för att leva det verkliga livet?

I detta sammanhang - varför skall vi inbilla oss att vår energianvändning är rationellt betingad när det dessutom går att visa att den inte är det? Varför pratar energiministern om att hon inte vill ha ett tak för energianvändningen när vi de facto har en helt tom vind som kan utrymmas? Vi får inte glömma att illusionen om the economic man även gäller vomen.

Läs mer


Avancerad sökning

Månadsindelade arkiv

Senast uppdaterat