Frontlinjen för effektivisering håller på att flyttas.

Vi har länge förstått att effektiviseringen måste utföras i vår egen omedelbara närhet - i hemmet, på arbetsplatsen, på gatan där vi bor, i kommunhuset. Men vi har också vant oss vid att någon avlägsen yttre faktor skall sparka igång aktiviteten.
- Bara priset går upp, säger några, så kommer effektiviseringen av sig själv.
- Bara vi får bidrag från staten, säger andra
- Om vi får mer information blir det bättre, hävdar ytterligare andra

Det kan så vara men den springande punkten är oftast frågan om HUR man gör. Och att man kan få inspirationen på nära håll. Detta har varit drivkraften för skapandet av EnergiEffektiviseringsFöretagen - att man skall hitta den som kan jobbet i butiken eller verkstaden på gatan där man finns.

Men det är också drivkraften att t.ex. kommuner världen över skall samverka, sätta upp mål och genomföra åtgärder så att den osynliga effektiviseringen blir synligare. Det koncpetet finns inbyggt i Arnold Schwarzeneggers initiativ R20. Och det finns i det faktum att en hel drös av lokala organisationer samlades häromdagen, World Mayors Council on Climate Change (WMCCC), ICLEI – Local Governments for Sustainability och United Cities and Local Governments (UCLG), och där EUs Covenant of Mayors också var med.

Idén är densamma nämligen att flytta frontlinjen för aktivitet närmare de berörda, d.v.s. dig och mig.

Skrivet av Hans Nilsson, 2010-11-25.

(0) Kommentarer • Permalink

Sid 1 av 1 sidor

The economic man - en pojkboksdröm?

Henrik Berggren skriver i sin recension av Katrine Kielos bok om ekonomiska principer och modeller, “Det enda könet”:

...idén om ”the economic man” har inte varit framgångsrik därför att den beskriver det mänskliga tillståndet, utan därför att den inte gör det. Vi är långtifrån några suveräna individer som styr våra egna öden genom att till varje pris förverkliga våra egenintressen. I själva verket är vi inlemmade i långa beroendekedjor med andra människor i en sammansatt blandning av egoism och altruism, av makt och kärlek.

Men just därför är det så lockande att föreställa oss själva som rationella, självständiga individer. Det förenklar världen och förtränger vår svaghet, vårt ömsesidiga beroende, kanske i grunden vår sårbara mänsklighet.

Det är behagligt med pojkböcker (och även flickböcker för den delen) att de ger oss en bild att trösta oss med. Men varför tillåter vi dem att stå i vägen för att leva det verkliga livet?

I detta sammanhang - varför skall vi inbilla oss att vår energianvändning är rationellt betingad när det dessutom går att visa att den inte är det? Varför pratar energiministern om att hon inte vill ha ett tak för energianvändningen när vi de facto har en helt tom vind som kan utrymmas? Vi får inte glömma att illusionen om the economic man även gäller vomen.

Läs mer


Avancerad sökning

Månadsindelade arkiv

Senast uppdaterat