Framtiden är annorlunda (Parmenides misstag)

Det är egentligen det enda vi vet, men ändå baseras många beslut på uppfattningen att ingenting förändras. Stern-rapporten undvek detta genom att jämföra vad som händer i framtiden om man agerar mot klimatförändringarna (det kostar lite grann). Detta ställde han mot vad som händer om man inte agerar (det kostar väldigt mycket).

Andra forskare har undersökt varför företag inte satsar på innovationer som skulle varit till deras fördel (Innovation killers). Deras studier har funnit att man i många fall går i fällan (se not) genom att bortse från att företagens produktionsförmåga gradvis avtar om man inget gör (se bilden nedan).

Och samma misstag görs i t.ex. effektiviseringsutredningens diskussion om samhällsekonomisk lönsamhet. Denna beräknas mot bakgrund av att vår framtid skall vara oförändrad. Man argumenterar bl.a. för att satsningar på effektivisering kanske ger större utbyte i satsningar på andra samhällsområden. Men då bortser de från att åtgärder i just energisektorn behövs av något slag förr eller senare. Även om lönsamheten i att t.ex. producera dataspel vore högre så kan vi inte underlåta satsningar i den infrastruktur som gör produktion av dessa spel möjlig.

Det billigaste sättet att säkerställa energiförsörjningen, för dataspelsfabrikanter och för alla andra, är att satsa på effektivisering.
---------------------------

Not: Uppfattningen att ingenting förändras lär kunna skyllas på en grekisk filosof och kallas då för “Parmenides misstag”. Parmenides kan ursäktas med att på hans tid gick allting långsammare och hade mindre konsekvenser.

image

Företagen beräknar vinsten av nysatsningen (A) mot att ingenting förändras (B) och anser att vinsten, DCF - Discounted Cash Flow, är för liten. De borde ha jämfört mot den mera sannolika produktionsförmågan (C). 

Skrivet av Hans Nilsson, 2008-11-28.

(2) Kommentarer • Permalink

Sid 1 av 1 sidor

The economic man - en pojkboksdröm?

Henrik Berggren skriver i sin recension av Katrine Kielos bok om ekonomiska principer och modeller, “Det enda könet”:

...idén om ”the economic man” har inte varit framgångsrik därför att den beskriver det mänskliga tillståndet, utan därför att den inte gör det. Vi är långtifrån några suveräna individer som styr våra egna öden genom att till varje pris förverkliga våra egenintressen. I själva verket är vi inlemmade i långa beroendekedjor med andra människor i en sammansatt blandning av egoism och altruism, av makt och kärlek.

Men just därför är det så lockande att föreställa oss själva som rationella, självständiga individer. Det förenklar världen och förtränger vår svaghet, vårt ömsesidiga beroende, kanske i grunden vår sårbara mänsklighet.

Det är behagligt med pojkböcker (och även flickböcker för den delen) att de ger oss en bild att trösta oss med. Men varför tillåter vi dem att stå i vägen för att leva det verkliga livet?

I detta sammanhang - varför skall vi inbilla oss att vår energianvändning är rationellt betingad när det dessutom går att visa att den inte är det? Varför pratar energiministern om att hon inte vill ha ett tak för energianvändningen när vi de facto har en helt tom vind som kan utrymmas? Vi får inte glömma att illusionen om the economic man även gäller vomen.

Läs mer


Avancerad sökning

Månadsindelade arkiv

Senast uppdaterat