Fossiltraditionalism

I veckan släpps IEAs årsbok World Energy Outlook (WEO 2011) som bl.a. kommer att ägnas åt det utbredda missbruket att subventionera bruket av fossil energi. En lyx som kostar c:a 400 Miljarder dollar årligen och som om den inte bryts ökar för att motsvara c:a 0,7% av världens BNP om några år (se nedan). Och en lyx som G20-ledarna lovat att sluta med men vid sitt senaste möte glömde (igen).

Det är ju lätt att sucka över att våra styrande inte tar itu med det här på “makronivån”, men hur har vi det själv på “mikroplanet”? Tanken infinner sig när man igen finner att våra opinionsbildare, den här gången i Expressen, har svårt att släppa taget om glödlampan. Oviljan att bryta en gammal vana och att aktivt söka sig till något bättre låter dessutom bättre när den stöds med citat ur världslitteraturen. Tidigare har ju DN dessutom funnit att det kan vara odemokratiskt att slopa glödlamporna.

En omställning fordrar nära nog per definition att vi gör något på ett annat sätt än tidigare. Det gäller världens ledare, det gäller våra opinionsbildare och det gäller (hjälp!) mig själv!

image

The economic man - en pojkboksdröm?

Henrik Berggren skriver i sin recension av Katrine Kielos bok om ekonomiska principer och modeller, “Det enda könet”:

...idén om ”the economic man” har inte varit framgångsrik därför att den beskriver det mänskliga tillståndet, utan därför att den inte gör det. Vi är långtifrån några suveräna individer som styr våra egna öden genom att till varje pris förverkliga våra egenintressen. I själva verket är vi inlemmade i långa beroendekedjor med andra människor i en sammansatt blandning av egoism och altruism, av makt och kärlek.

Men just därför är det så lockande att föreställa oss själva som rationella, självständiga individer. Det förenklar världen och förtränger vår svaghet, vårt ömsesidiga beroende, kanske i grunden vår sårbara mänsklighet.

Det är behagligt med pojkböcker (och även flickböcker för den delen) att de ger oss en bild att trösta oss med. Men varför tillåter vi dem att stå i vägen för att leva det verkliga livet?

I detta sammanhang - varför skall vi inbilla oss att vår energianvändning är rationellt betingad när det dessutom går att visa att den inte är det? Varför pratar energiministern om att hon inte vill ha ett tak för energianvändningen när vi de facto har en helt tom vind som kan utrymmas? Vi får inte glömma att illusionen om the economic man även gäller vomen.

Läs mer