Föräldraföreningen skämmer ut sig.

Så här skriver stats- och regeringscheferna (EU:s föräldramöte så att säga) från sitt senaste toppmöte den 4 februari där energifrågan var huvudpunkten på programmet:

Safe, secure, sustainable and affordable energy contributing to European competitiveness remains a priority for Europe.

På mötet föredrog klassens ordningsman (Mr Barroso) hur det ligger till inför de församlade. De uppställda målen går att klara med ett undantag - effektiviseringen. Där släpar vi efter och klara i bästa fall hälften av vad vi föresatt oss, nämligen 20% effektivare (=mindre) energianvändning 2020, se bild nedan.

Ordningsmannen berättade för åhörarna att Europas importberoende fortsätter att öka, men att om de kunde se till att vi klarade 20%-målet så skulle det:
- Minska Europas energikostnader med 2000 miljarder kronor per år
- Alltså minska hushållets energikostnader med 10000 kronor per år.
- Minska koldioxidutsläppen med 740 millioner ton år 2020
- Ge 2 millioner nya jobb i Europa.

Detta ser ut som en klassisk “no-brainer”. Genom att besluta om att målet 20% skall uppnås (och göras bindande så att ingen försöker smita undan) får man mycket godis på köpet. Ekonomi, miljö/klimat/jobb. Det finns väl ingen som kan säga nej till det?

Men det kunde man!!!

Hur kan man undra? Enligt en radiointervju med den svenske statsministern så tycker man att energieffektivisering inte är ett tillräckligt väl definierat begrepp. Minsann!

image

Skrivet av Hans Nilsson, 2011-02-07.

(0) Kommentarer • Permalink

Sid 1 av 1 sidor

The economic man - en pojkboksdröm?

Henrik Berggren skriver i sin recension av Katrine Kielos bok om ekonomiska principer och modeller, “Det enda könet”:

...idén om ”the economic man” har inte varit framgångsrik därför att den beskriver det mänskliga tillståndet, utan därför att den inte gör det. Vi är långtifrån några suveräna individer som styr våra egna öden genom att till varje pris förverkliga våra egenintressen. I själva verket är vi inlemmade i långa beroendekedjor med andra människor i en sammansatt blandning av egoism och altruism, av makt och kärlek.

Men just därför är det så lockande att föreställa oss själva som rationella, självständiga individer. Det förenklar världen och förtränger vår svaghet, vårt ömsesidiga beroende, kanske i grunden vår sårbara mänsklighet.

Det är behagligt med pojkböcker (och även flickböcker för den delen) att de ger oss en bild att trösta oss med. Men varför tillåter vi dem att stå i vägen för att leva det verkliga livet?

I detta sammanhang - varför skall vi inbilla oss att vår energianvändning är rationellt betingad när det dessutom går att visa att den inte är det? Varför pratar energiministern om att hon inte vill ha ett tak för energianvändningen när vi de facto har en helt tom vind som kan utrymmas? Vi får inte glömma att illusionen om the economic man även gäller vomen.

Läs mer


Avancerad sökning

Månadsindelade arkiv

Senast uppdaterat