Finns det ett innovationssamhälle?

För en tid sedan hörde jag ett program presenteras och där man för att nå framgång skulle vända sig till “innovationssamhället” för att få fram nya produkter och lösningar. Må dä?

VINNOVA har i en broschyr gjort en översikt om innovationer och tillväxt och i vilken man lakoniskt noterar att innovation är ett positivt laddat ord som lätt leder till missförstånd. Deras google-sökning på ordet gav över 100 miljoner träffar. De noterar emellertid några innovationskarakteristika (se box) där man särskilt lägger märke till att en innovation blir till när den möter sin marknad! Så även om det finns en samhällsklass av fiffiga innovatörer så är det först när deras fiffiga idé appellerar till kunder/användare som den blir en innovation.

Gemensamt för de flesta definitioner av ordet innovation är
att de betonar två egenskaper:
1. En innovation karaktäriseras av att den innehåller någon form av nyhetselement
2. En ny idé blir en innovation först när den sprids på en marknad

OECD talar om tre grader av ”nyhet”:
1. Nytt för företaget
2. Nytt för marknaden, där marknaden kan vara till exempel ett geografiskt område eller en bransch
3. Nytt för världen, det vill säga en innovation som inte använts av något företag tidigare

EU kämpar nu med att sjösätta den nya tillväxtstrategin (som ersätter den gamla från Lissabon). Av ett dokument, som sägs ha läckt från ingen mindre än ordföranden själv, framgår att man skall försöka styra processen bättre denna gång. Vore inte en kraftfull satsning på teknikupphandling ett bra bidrag från Sverige?

Skrivet av Hans Nilsson, 2010-03-10.

(0) Kommentarer • Permalink

Sid 1 av 1 sidor

The economic man - en pojkboksdröm?

Henrik Berggren skriver i sin recension av Katrine Kielos bok om ekonomiska principer och modeller, “Det enda könet”:

...idén om ”the economic man” har inte varit framgångsrik därför att den beskriver det mänskliga tillståndet, utan därför att den inte gör det. Vi är långtifrån några suveräna individer som styr våra egna öden genom att till varje pris förverkliga våra egenintressen. I själva verket är vi inlemmade i långa beroendekedjor med andra människor i en sammansatt blandning av egoism och altruism, av makt och kärlek.

Men just därför är det så lockande att föreställa oss själva som rationella, självständiga individer. Det förenklar världen och förtränger vår svaghet, vårt ömsesidiga beroende, kanske i grunden vår sårbara mänsklighet.

Det är behagligt med pojkböcker (och även flickböcker för den delen) att de ger oss en bild att trösta oss med. Men varför tillåter vi dem att stå i vägen för att leva det verkliga livet?

I detta sammanhang - varför skall vi inbilla oss att vår energianvändning är rationellt betingad när det dessutom går att visa att den inte är det? Varför pratar energiministern om att hon inte vill ha ett tak för energianvändningen när vi de facto har en helt tom vind som kan utrymmas? Vi får inte glömma att illusionen om the economic man även gäller vomen.

Läs mer


Avancerad sökning

Månadsindelade arkiv

Senast uppdaterat