Finns det en värld bortom BNP?

De flesta av oss är väl klara över att ett enda monetärt mått (BNP) är otillräckligt för att mäta ekonomisk/samhällelig framgång. Men ändå sitter vi fast i denna föreställning och matas med den från media och beslutsfattare om och om igen. De försök som trots allt görs t.ex. av Joseph Stiglitz, Amartya Sen och Jean-Paul Fitoussi att ge en mera nyanserad bild har svårt att slå igenom. Och visst är det lättare med en enkel förklaring än en svår även om den leder fel?!

Det har också Peter Söderbaum erfarit i sin kritik av den neoklassiska ekonomin och sina försök att mana fram ett mera facetterat synsätt med utgångspunkt i den institutionella ekonomin. Det har inte gjort honom populär överallt, men det som inte tar kål på en det härdar! Han fortsätter sin argumentation i en ny och mycket personlig bok som heter Bortom BNP - nationalekonomi och företagsekonomi för hållbar utveckling.

Boken är skriven i jag-form vilket först ger ett annorlunda intryck men sedan framstår som fullständigt logiskt eftersom han visar på att vissa nationalekonomers anspråk på objektivitet inte är rimligt och han citerar själv Gunnar Myrdals: “värderingar är alltid med oss”. Han redogör därför klart sina egna men också i någon omfattning sin väg till dem.

Söderbaum hävdar att vi inte behöver ett paradigm-skifte, men däremot samexistens av olika paradigm. Den neoklassiska synen är nyttig för vissa ändamål men inte tillräcklig. Och för att kunna hantera frågor om miljö och uthållighet behövs ett vidare perspektiv. Eller som han säger: “Marginalnyttan av ytterligare satsning på neoklassisk miljöekonomi är för låg”!

The economic man - en pojkboksdröm?

Henrik Berggren skriver i sin recension av Katrine Kielos bok om ekonomiska principer och modeller, “Det enda könet”:

...idén om ”the economic man” har inte varit framgångsrik därför att den beskriver det mänskliga tillståndet, utan därför att den inte gör det. Vi är långtifrån några suveräna individer som styr våra egna öden genom att till varje pris förverkliga våra egenintressen. I själva verket är vi inlemmade i långa beroendekedjor med andra människor i en sammansatt blandning av egoism och altruism, av makt och kärlek.

Men just därför är det så lockande att föreställa oss själva som rationella, självständiga individer. Det förenklar världen och förtränger vår svaghet, vårt ömsesidiga beroende, kanske i grunden vår sårbara mänsklighet.

Det är behagligt med pojkböcker (och även flickböcker för den delen) att de ger oss en bild att trösta oss med. Men varför tillåter vi dem att stå i vägen för att leva det verkliga livet?

I detta sammanhang - varför skall vi inbilla oss att vår energianvändning är rationellt betingad när det dessutom går att visa att den inte är det? Varför pratar energiministern om att hon inte vill ha ett tak för energianvändningen när vi de facto har en helt tom vind som kan utrymmas? Vi får inte glömma att illusionen om the economic man även gäller vomen.

Läs mer