Finlands statsminister skeptisk till kärnkraft!

Matti Vanhanen säger i en notis som återgivits i några finska tidningar, att Finland inte får bli något kärnkraftparadis (se notisen nedan). Han sällar sig därmed till några andra framstående Finländare såsom presidenten Tarja Halonen och förre Nokia-chefen Jorma Ollila.

I svenska media skapas ibland intrycket att Finland är helt inriktat på, och okritiskt till, ytterligare kärnkraftutbyggnad. Som en självklar följd skall därför Sverige också bygga vidare menas det. Finland har emellertid bara hälften så mycket kärnkraft i sitt system som Sverige (25% mot 50%), så analogin är svag. Finland kan bygga mer innan de försatt sig i samma svåra position som vi, om nu det skall vara något att sträva efter.

Vanhanen: Utbyggd kärnkraft inte självklarhet Centerns ordförande statsminister Matti Vanhanen är fortfarande reserverad till en utbyggnad av kärnkraften.

Vanhanen säger i centerns internettidning Apila att nya kärnkraftverk inte är någon formalitet. Elbolagen bör alltså inte räkna med att varje sökande automatiskt får tillstånd och att man kan börja göra affärer på att sälja el till världen.

Vanhanen säger att regeringen med tanke på samhällets bästa som helhet.
Besluten beror på Finlands eget elbehov och projektens inverkan på andra former av elproduktion, speciellt förnybar energi.

Vanhanen sällar sig till de grönas kritik mot kärnkraften. Enligt den håller Finland på att bli ett “kärnkraftsparadis”. Tre olika kärnkraftverksprojekt bereds för närvarande i Finland.

­ Finland har som nästan enda land fattat beslut om slutförvaring av kärnavfall. Det får inte leda till att vi får projekt bara för att det är lätt att få tillstånd, säger Vanhanen. (FNB)

The economic man - en pojkboksdröm?

Henrik Berggren skriver i sin recension av Katrine Kielos bok om ekonomiska principer och modeller, “Det enda könet”:

...idén om ”the economic man” har inte varit framgångsrik därför att den beskriver det mänskliga tillståndet, utan därför att den inte gör det. Vi är långtifrån några suveräna individer som styr våra egna öden genom att till varje pris förverkliga våra egenintressen. I själva verket är vi inlemmade i långa beroendekedjor med andra människor i en sammansatt blandning av egoism och altruism, av makt och kärlek.

Men just därför är det så lockande att föreställa oss själva som rationella, självständiga individer. Det förenklar världen och förtränger vår svaghet, vårt ömsesidiga beroende, kanske i grunden vår sårbara mänsklighet.

Det är behagligt med pojkböcker (och även flickböcker för den delen) att de ger oss en bild att trösta oss med. Men varför tillåter vi dem att stå i vägen för att leva det verkliga livet?

I detta sammanhang - varför skall vi inbilla oss att vår energianvändning är rationellt betingad när det dessutom går att visa att den inte är det? Varför pratar energiministern om att hon inte vill ha ett tak för energianvändningen när vi de facto har en helt tom vind som kan utrymmas? Vi får inte glömma att illusionen om the economic man även gäller vomen.

Läs mer