Finansiering av effektivisering

Euractiv frågar i slutet av en artikel, där man diskuterar svårigheterna och motståndet mot EUs nya direktivförslag, vem som skall betala för det man sparar. Frågan är fånig eftersom ingen betalar för sparandet. Det är finansieringen som är problemet. Sparmöjligheterna finns men utnyttjas inte av brist på resurser. Eller som det heter i ordspråket: “När det regnar manna från himlen har den fattige ingen sked”. Det gäller att få tag på en sked.

Därför är en liten skrift från Green Alliance i England intressant. De diskuterar bl.a. hur användare reagerar ställda inför en ett i deras ögon diffust förslag att minska sin energianvändning (beteendeekonomi!). Green Alliance ställer frågan: “Vita certifikat eller inmatningstariffer för effektivisering?” Och svarar att inmatningstraiffer kan vara ett intressant alternativ.

I realiteten innebär det nog mest att de vill att aggregerade effektiviseringsåtgärder skall kunna konkurrera med tillförsel i en sorts “integrerad resursplanering”. Det skulle man ju kunna göra även med certifikat där vita ställs mot gröna och där de billigaste borde vinna, d.v.s. de vita. 

The economic man - en pojkboksdröm?

Henrik Berggren skriver i sin recension av Katrine Kielos bok om ekonomiska principer och modeller, “Det enda könet”:

...idén om ”the economic man” har inte varit framgångsrik därför att den beskriver det mänskliga tillståndet, utan därför att den inte gör det. Vi är långtifrån några suveräna individer som styr våra egna öden genom att till varje pris förverkliga våra egenintressen. I själva verket är vi inlemmade i långa beroendekedjor med andra människor i en sammansatt blandning av egoism och altruism, av makt och kärlek.

Men just därför är det så lockande att föreställa oss själva som rationella, självständiga individer. Det förenklar världen och förtränger vår svaghet, vårt ömsesidiga beroende, kanske i grunden vår sårbara mänsklighet.

Det är behagligt med pojkböcker (och även flickböcker för den delen) att de ger oss en bild att trösta oss med. Men varför tillåter vi dem att stå i vägen för att leva det verkliga livet?

I detta sammanhang - varför skall vi inbilla oss att vår energianvändning är rationellt betingad när det dessutom går att visa att den inte är det? Varför pratar energiministern om att hon inte vill ha ett tak för energianvändningen när vi de facto har en helt tom vind som kan utrymmas? Vi får inte glömma att illusionen om the economic man även gäller vomen.

Läs mer