Efter Stern-rapporten har man kunnat notera åtminstone fem sätt att reagera inför klimathotet. Den snabbaste reaktionen kom från dem som förnekar eller förminskar risken. Den näst snabbaste är gruppen som kan fixa problemet enkelt oftast med kärnkraft eller med att trycka ned koldioxiden i marken. Några mera betänksamma vill fördröja aktioner genom att mana till lugn och hävdar att vi bara skadar oss själva (vår industri) om vi agerar före alla andra. De flesta av oss förtränger problemet genom att säga “jo jag vet men...”. Och några agerar!

Några exempel på reaktionerna:

1. Förneka/förringa. Björn Lomborg skriver i Wall Street Journal. Andra har använt liknande argument men med färre ord.
a) Hur skall vi tro att alla världens länder agerar? SVAR: Det vet vi inte men ju fler som gör det desto bättre
b) Det finns andra viktigare problem ifråga om hälsa, vattenförsörjning etc. SVAR: Nej, dessa blir bara ännu värre med klimatförsämringen.

2. Fixa storskaligt med kärnkraft och koldioxidinfångning. En stor dagstidning ser i först hand kärnkraften som en lösning, men är karakteristiken av kärnkraften som “stabil, kostnadseffektiv och utsläppsfri” välbetänkt? Sverige har redan 50% kärnkraft vilket bör leda till eftertanke när det gäller riskspridningen. Koldioxidinfångning är intressant men ett problem är att de geologiska formationer som tillåter lagring inte alltid finns på den plats där man förbränner kolet. Så rubriken Tekniken finns -världen kan räddas har inte täckning.

3. Fördröjning är ett vanligt argument från Industrisammanslutningar. En ärlig rädsla för att konkurrensen skall snedvridas och att andra skall dra otillbörliga fördelar av att några tar (eller tvingas ta) ansvaret. Men man bortser helt från hur den långsiktiga konkurrenskraften kan stärkas av att man har en lägre och bättre kontrollerad resursanvändning.

4. Förträngning. Georg Monbiot skrev för en tid sedan att det stora problemet är vi själva, d.v.s. vi som vet att något skall göras (och kanske vad), men vi kommer aldrig igång.

5. Aktörerna. Vardagens hjältar! Effektivare energianvändning är fortfarande det största, bästa och billigaste alternativet. Inte bara för Seppo och Tuula, men vi måste naturligtvis finna former för att nyttja alternativet i mycket större skala än hitintills. Och då måste vi nog vara mera skeptiska mot “fixarna” (kategori 2 ovan).