Falsk matematik

Kina har aviserat att man skall minska sina koldioxidutsläpp med 40-45%, under en 15-årsperiod eller....? Nja, inte riktigt utan det var intensiteten i utsläppen, d.v.s. utsläppen dividerade med BNP. Och det är inte så mycket att hurra för även om det naturligtvis är bättre än ingenting. Men i realiteten torde det närmast motsvara ett normalt utbyte av den föråldrade teknik man har till dagens och det kommer nog att hända ändå i stor utsträckning under en 15-årsperiod.

I ett land med Kinas tillväxttakt kommer de att uppnå målsättningen även med en tillväxt i utsläppen av c:a 4% per år (!) eftersom tillväxten i BNP är av storleksordningen 8% per år. Resultatet kommer att bli att Kina istället för att minska utsläppen ökar dem med totalt 80% och går från utsläpp på c:a 4 ton per capita till 7. När uppgiften är att minska radikalt för att så småningom nå ner till 1 ton per capita.

Förbättrad intensitet kan kombinerad med hög BNP-tillväxt vara förenligt med ökad användning totalt sett (jfr figur nedan). Men det är ändå missbruk av matematik i retoriskt syfte att kungöra sådana ändringar som krafttag.

Nu är inte Kina ensamt om att komma på den smarta idén att säga att intensitetsförbättringar är kraftfulla målsättningar. Det har även Sverige gjort vad avser energianvändningen!!


image

FIGUR: Samband mellan BNP-tillväxt och intensitetsförändring vid olika förändringar i de totala utsläppen.
C visar Kinas position vad avser växthusgaser och Se Sveriges vad avser energianvändning.

The economic man - en pojkboksdröm?

Henrik Berggren skriver i sin recension av Katrine Kielos bok om ekonomiska principer och modeller, “Det enda könet”:

...idén om ”the economic man” har inte varit framgångsrik därför att den beskriver det mänskliga tillståndet, utan därför att den inte gör det. Vi är långtifrån några suveräna individer som styr våra egna öden genom att till varje pris förverkliga våra egenintressen. I själva verket är vi inlemmade i långa beroendekedjor med andra människor i en sammansatt blandning av egoism och altruism, av makt och kärlek.

Men just därför är det så lockande att föreställa oss själva som rationella, självständiga individer. Det förenklar världen och förtränger vår svaghet, vårt ömsesidiga beroende, kanske i grunden vår sårbara mänsklighet.

Det är behagligt med pojkböcker (och även flickböcker för den delen) att de ger oss en bild att trösta oss med. Men varför tillåter vi dem att stå i vägen för att leva det verkliga livet?

I detta sammanhang - varför skall vi inbilla oss att vår energianvändning är rationellt betingad när det dessutom går att visa att den inte är det? Varför pratar energiministern om att hon inte vill ha ett tak för energianvändningen när vi de facto har en helt tom vind som kan utrymmas? Vi får inte glömma att illusionen om the economic man även gäller vomen.

Läs mer