EUs energiväg till 2050

EU-kommissionen har nu kommit med sin färdplan till 2050 vad avser energi. Den siktar till att växthusgaserna år 2050 skall ha minskat med 85-90% jämfört med 1990 och man arbetar därför med ett antal olika scenarier (se bild nedan, graph 1). Gemensamt för dem är att man sätter stort hopp till energieffektivisering. Användningen skall ha minskat med c:a 40% jämfört med 2005 (se bild nedan, graph 3).

Planen har många intressanta vinklingar. Det vanliga intresset för denna typ av studier brukar gälla huruvida det är tekniskt och ekonomiskt genomförbart och planen konstaterar ganska lakoniskt i sin impact assessment att det är det. Med olika typer av energitillförsel utan att någon av dem innebär några större ekonomiska problem.

Självklart uppstår den vanliga liturgiska växelsången mellan intressegrupper om beräkningarnas antaganden och slutsatser men man borde kunna hyfsa den diskussionen till att istället handla om på vilket sätt vi vill skapa framtiden utan att skrämma varandra med ekonomisk ruin. Vilket även Greenpeace tycks mena. European Environemental Bureau lyfter dock ett varningens finger för överexploatering av biomassa. Planen drar en liten lans för kärnkraften, men det verkar närmast vara pliktskyldigt.

En klar slutsats är att vår energiframtid kommer att vara mycket mera elektrifierad och denna elektricitet kommer från många håll. Det är därför intressant och viktigt att en av rubrikerna i planen lyder “Rethinking Energy Markets” där man diskuterar kostnadsstrukturens betydelse för det system som vi har att hantera elmarknaden. Hur gör vi när en stor mängd av elen kommer från källor med hög kapitalkostnad och låg rörlig? Kan marginalpriset då förväntas täcka kapitalkostnaderna? Och hur får vi ihop alla delarna med baskraft, intermittent kraft och inte minst laststyrning (demand response)? Något av svaren i den senare frågan finns hos IEA DSM-Programmets projekt om kraftintegration.

Men utan varje tvekan så är den stora utmaningen att få energieffektiviseringen på plats. Vi tar den!

image
------------------------------------

image

The economic man - en pojkboksdröm?

Henrik Berggren skriver i sin recension av Katrine Kielos bok om ekonomiska principer och modeller, “Det enda könet”:

...idén om ”the economic man” har inte varit framgångsrik därför att den beskriver det mänskliga tillståndet, utan därför att den inte gör det. Vi är långtifrån några suveräna individer som styr våra egna öden genom att till varje pris förverkliga våra egenintressen. I själva verket är vi inlemmade i långa beroendekedjor med andra människor i en sammansatt blandning av egoism och altruism, av makt och kärlek.

Men just därför är det så lockande att föreställa oss själva som rationella, självständiga individer. Det förenklar världen och förtränger vår svaghet, vårt ömsesidiga beroende, kanske i grunden vår sårbara mänsklighet.

Det är behagligt med pojkböcker (och även flickböcker för den delen) att de ger oss en bild att trösta oss med. Men varför tillåter vi dem att stå i vägen för att leva det verkliga livet?

I detta sammanhang - varför skall vi inbilla oss att vår energianvändning är rationellt betingad när det dessutom går att visa att den inte är det? Varför pratar energiministern om att hon inte vill ha ett tak för energianvändningen när vi de facto har en helt tom vind som kan utrymmas? Vi får inte glömma att illusionen om the economic man även gäller vomen.

Läs mer