Blir det någon grön vår i Europa?

Europas ledare tar nästan varje tillfälle som finns att deklarera sin bekännelse till behovet av att göra ekonomin “grönare”. Översynen av den s.k. Lissabonstrategin och dess uppdatering med siktet ställt på 2020 avslöjar att det inte är så mycket bevänt med talet. Remissrundan är avslutad och rapporteras i en första omgång, men läsning av det dokumentet ger inget nytt om man inte har ett mycket tränat öga för att tränga igenom de vanliga “liturgiska texterna” från länder och intressegrupperingar. Varken mycket väsen eller särskilt mycket ull.

Det finns mer av intresse att hämta ur en del av underlagsmaterialet. Ett antal professorer (däribland Bengt-Åke Lundvall) har gjort en sorts sammanfattning av läget där man bl.a. tar upp bristerna i vårt mått av välstånd t.ex. genom BNP där miljöförstöring kan se ut som ökad levnadsstandard. De tar också upp strategier för uthålliga innovationer;
* med inriktning på teknik för låga emissioner,
* med tätare samverkan mellan företag, forskning och utbildning
* att välfärdssystemen bör understödja förändring och ökad jämlikhet
* att det finansiella systemet skall betjäna den reala ekonomin!!

Bakom detta dokument står Maria João Rodrigues som också är är en av dem som lanserade Lissabonstartegin en gång i tiden. Hon säger: "This larger and deeper concept of well-being should be the driver to renew our development model”

Bengt-Åke Lundvalls bidrag tar upp ett antal viktiga punkter i kortform, t.ex. följande:
13. Historically important technological breakthroughs came about with major government intervention. This is true for the Industrial Revolution, for the construction of Railways and for the ICT-revolution. A coordinated effort to promote a green economy is necessary to avoid global warming. History indicates that it may also be seen as a way to establish a new growth path.

17. Europe has a role in promoting innovation policy in this broad sense. Imposing illusory ‘best-practices’ on member states may, given the systemic features of the knowledge based economies, be less efficient than organizing ‘learning by comparing’.

19. In some areas even Europe is too small to go alone. This is true for ‘megascience’ projects related to the oceans, major diseases and for developing, diffusing and using technologies that may reduce global warming.


Skrivet av Hans Nilsson, 2010-02-09.

(0) Kommentarer • Permalink

Sid 1 av 1 sidor

The economic man - en pojkboksdröm?

Henrik Berggren skriver i sin recension av Katrine Kielos bok om ekonomiska principer och modeller, “Det enda könet”:

...idén om ”the economic man” har inte varit framgångsrik därför att den beskriver det mänskliga tillståndet, utan därför att den inte gör det. Vi är långtifrån några suveräna individer som styr våra egna öden genom att till varje pris förverkliga våra egenintressen. I själva verket är vi inlemmade i långa beroendekedjor med andra människor i en sammansatt blandning av egoism och altruism, av makt och kärlek.

Men just därför är det så lockande att föreställa oss själva som rationella, självständiga individer. Det förenklar världen och förtränger vår svaghet, vårt ömsesidiga beroende, kanske i grunden vår sårbara mänsklighet.

Det är behagligt med pojkböcker (och även flickböcker för den delen) att de ger oss en bild att trösta oss med. Men varför tillåter vi dem att stå i vägen för att leva det verkliga livet?

I detta sammanhang - varför skall vi inbilla oss att vår energianvändning är rationellt betingad när det dessutom går att visa att den inte är det? Varför pratar energiministern om att hon inte vill ha ett tak för energianvändningen när vi de facto har en helt tom vind som kan utrymmas? Vi får inte glömma att illusionen om the economic man även gäller vomen.

Läs mer


Avancerad sökning

Månadsindelade arkiv

Senast uppdaterat