Ett rop på hjälp?!

If we don’t change directions soon, we’ll end up where we’re heading.
Så drastiskt inleds årets World Energy Outlook (WEO) från IEA. De konstaterar att öppningen till att klara 2-gradersmålet håller på att försvinna och att ett minimikrav är vad de kallar ett “New policies scenario” som fordrar högre politisk aktivitet. Åttio procent av de utsläpp som kan tillåtas för att klara 450 ppm CO2 i atmosfären är redan “inlåsta” och garanterade i existerande infrastruktur och år 2017 finns inte längre något manöverutrymme kvar. Att vänta med att minska utsläppen i energisektorn kostar mer än 4 gånger så mycket i kompenserande åtgärder senare!

Det är effektivisering och förnybar energi som kan rädda situationen Visserligen drar WEO en lans för kärnkraft men det är ändå en obetydlig del av den nya kapacitet som behövs även i deras eget scenario (se bild nedan). Det behövs fortfarande lärinvesteringar för att skapa marknad för den förnybara energi men de är klart lägre än det som ges till fossil energi idag och i ljuset av det som sägs om behovet av kompenserade åtgärder klart motiverade.

För iakttagaren börjar det te sig gåtfullt att IEAs analysenhet och EUs direktorat båda försöker finna konstruktiva lösningar men att våra styrande slår dövörat till vilket t.ex. visades i hur EU-direktivet om effektivisering framskrider häromdagen. Eller har dessa centrala organ blivit till en slags hovnarrar som skall förfasa och roa gästerna vid ministermötena. Och efter dessa kan man ge ut glättiga broschyrer så som IEA nyligen gjorde så att vi skall få för oss att något händer?

image
Figur: Behov av ny kapacitet kommer väsentligen från förnybar energi i scenariot “New policies”


image
Figur: Lärinvesteringar behövs för att få mera förnybar energi på plats men dessa är fortfarande betydligt lägre än bidragen till fosil energi.

Dags att skissa på plan B?

Utsikterna för ett EU-direktiv om effektivare energianvändning, EED, med bett verkar krympa dag för dag. Så vad gör vi för komma vidare? Finns det någon plan B?

Till att börja med måste en sådan skippa tanken på statens engagemang att genom sina möjligheter driva på eller ens agera som förebild. Även om vi kommer att få höra många vackra ord i presentationer och debatter. Men vi kanske kan hoppas på andra instanser? Det kanske är kommunerna som skall ta täten?

Det finns redan en hel rad kommuner som är engagerade i olika initiativ runt om i Europa. Förvånansvärt få Svenska men det finns ändå en handfull. Vi hittar dem i Concerto-projekt där man redan vunnit en hel del positiva erfarenheter. Det finns Covenant of Mayors (Borgmästarinitativet) och i Energie-Cities, för att nämna några.

Det är troligen deras positiva erfarenheter som vi måste använda för att få ny fart i processen. Låt framtiden höra till dem som bryr sig och agerar och låt oss lämna “snackarna” åt sin favoritsysselsättning - jämförande retorik.

Läs mer