Ett tillväxtprogram med mycket energieffektivitet

har lagts fram av regeringen och dess riktlinje nummer 11 handlar i övervägande grad om energieffektivisering. Om den utvecklas ytterligare ger det Sverige fördelar i både tillväxt och export. Det sägs också att man kommer att satsa mera på grön offentlig upphandling och att man därigenom vill använda offentliga sektorn både som motor och vägvisare. Det ser lovande ut och förtjänar ett närmare studium. Inte minst när flera myndigheter valt så mycket snävare synsätt den gångna tiden. 

Det som gör programmet så mycket mera glädjande är att det är framtaget inom ramen för Lissabonprocessen och så att säga är Sveriges bidrag till den gemensamma Europeiska utvecklingen.

Det är kul att vi tycks lämna retoriken och övergå till handling, men............ “the proof of the pudding is the eating”. 

Dags att skissa på plan B?

Utsikterna för ett EU-direktiv om effektivare energianvändning, EED, med bett verkar krympa dag för dag. Så vad gör vi för komma vidare? Finns det någon plan B?

Till att börja med måste en sådan skippa tanken på statens engagemang att genom sina möjligheter driva på eller ens agera som förebild. Även om vi kommer att få höra många vackra ord i presentationer och debatter. Men vi kanske kan hoppas på andra instanser? Det kanske är kommunerna som skall ta täten?

Det finns redan en hel rad kommuner som är engagerade i olika initiativ runt om i Europa. Förvånansvärt få Svenska men det finns ändå en handfull. Vi hittar dem i Concerto-projekt där man redan vunnit en hel del positiva erfarenheter. Det finns Covenant of Mayors (Borgmästarinitativet) och i Energie-Cities, för att nämna några.

Det är troligen deras positiva erfarenheter som vi måste använda för att få ny fart i processen. Låt framtiden höra till dem som bryr sig och agerar och låt oss lämna “snackarna” åt sin favoritsysselsättning - jämförande retorik.

Läs mer