Energipolitiska vandringsmyter

En av de mest seglivade är att om det finns en marknad som teoretiskt skulle kunna klara att åstadkomma en optimal lösning så behövs inga åtgärder annat än (möjligen) justering av priserna så man internaliserade de externa effekterna. I viss omfattning kan detta kompletteras med allmänt hållen information som inte blir “partisk”. Man menar att så länge marknadens signalsystem (priserna) fungerar så är allt som det skall. Vi får ett exempel i myndigheternaa behandling av idn med s.k. vita certifikat.

För att öka marknadens upptagning av produkter med goda prestanda ifråga om energianvändning har man i flera EU-länder infört s.k. vita certifikat.  I EU:s nya plan för effektivisering säger man att man kommer att föreslå alla medlemsländer att införa sådana (obligation schemes). Med sådana certifikat skulle energileverantörer och/eller -distributörer bli medverkande i skapandet av ett högpresterande energisystem. Det skulle ske genom att marknadens förmåga att distribuera energieffektiv användningsteknik utnyttjades bättre.

Energimyndigheten har i en utredning nyligen avvisat ett sådant certifikatsystem med påståendet att: ? Sveriges energipolitik bygger på energimarknader där styrmedel syftar till att ta bort marknadsmisslyckanden, exempelvis EU:s handelssystem men också t.ex. energimärkning. Vita certifikat syftar inte till att hantera något marknadsmisslyckande som inte redan hanteras av något annat styrmedel.? 

Detta påstående röjer att man inte förstått problemets natur. Misslyckandet handlar nämligen inte om marknadens signalsystem utan om kundernas förmåga att uppfatta och bedöma åtgärders lämplighet och konsekvenser. Det är alltså ett förhållande som inte kan hanteras med en (neo)klassisk ekonomisk modell utan fordrar en beteendeekonomisk ansats. Människor handlar nämligen inte ekonomiskt rationellt om de inte ges förutsättningar för det. Man har kognitiva begränsningar. Ett individuellt beslut kan för den enskilde anses ?tillräckligt bra?, men blir tillsammantaget med alla andras likadana beslut ett överflödigt användande av resurser. 

Konjunkturinstitutet har nyligen formulerat en veritabel katalog över de olika slutsatser som myndigheterna torgför. De brukar låta så här:
- Politiker skall inte bestämma vilken teknik vi skall ha
- Stöd forskning men inte kommersialisering
- Det finns inga sysselsättnings- eller näringspolitiska effekter av att ställa krav på produktprestanda (Portereffekten)
- Etc.

Myndigheternas syn på marknadsmisslyckande kontrasterar starkt mot Nicholas Sterns att klimatproblemet i sig självt och till sin natur är ett marknadsmisslyckande.

Klandra inte spegeln om Du inte gillar bilden

Då och då kommer det kraftig kritik mot de energiscenarier som till exempel IEA publicerar i sina årliga skrifter. Som senast den här från en organisation som heter Institute for Energy Economics and Financial Analysis (IEEFA) och har skrivit en rapport med det klatschiga namnet “Off Track”.

The International Energy Agency has wrongly guided governments into decisions about oil, gas and coal use that are inconsistent with the long-term climate objectives of the Paris Agreement

Men är det sant? Är det IEA som vilseleder? Så här förklarar IEA hur scenarierna konstrueras (jämför med bild nedan)

- New Policies Scenario of the World Energy Outlook broadly serves as the IEA baseline scenario. It takes account of broad policy commitments and plans that have been announced by countries, including national pledges to reduce greenhouse-gas emissions and plans to phase out fossil-energy subsidies, even if the measures to implement these commitments have yet to be identified or announced.

- Current Policies Scenario assumes no changes in policies from the mid-point of the year of publication (previously called the Reference Scenario).

- 450 Scenario sets out an energy pathway consistent with the goal of limiting the global increase in temperature to 2°C by limiting concentration of greenhouse gases in the atmosphere to around 450 parts per million of CO2.

Två av de scenarier som presenteras är alltså reflexioner av vad som händer i världen och det som är på väg att hända till följd av de beslut som fattats i olika beslutsorgan (länder, samarbetsorganisationer mm). Det är bilder INTE rekommendationer!

Om vi inte gillar det vi ser måste vi kanske rätta till de egna anletsdragen. Men klandra inte spegeln!

 

Läs mer

Månadsindelade arkiv