Den ryska gasen är inte bara en energiresurs utan också allt oftare ett instrument för att visa och bruka makt. Spelet om Gasledningen i Östersjön (North Stream) visar att flera länder uppfattar det latenta hotet - nu senast Lithauen.

Det är synd med tanke på att det som idag kallas Energy Charter bildades för att bidra till avspänning mellan väst och öst och till rättvisa spelregler bl.a för transit av gas. Det kallades för Lubbersinitiaitivet efter en Holländsk premiärminister som lanserade idén under det kalla krigets dagar. Ryssland har aldrig ratificerat avtalet och tycks föredra att ställa upp sina egna regler.

Nabucco-projektet med gastransit från Kaspiska havet via Georgien och Turkiet har lanserats som ett alternativ att undvika den direkta ryska intressesfären. Det är därför man höjer ögonbrynen när Gazprom skaffar sig majoritetsinflytande i den Turkiska gasindustrin.

Det är tydligt att spelet går vidare. Och lika tydligt att det mest verksamma motmedlet är en massiv insats på att effektivisera energianvändningen och minska gasbehovet.