När man tar del av en del som sägs nu när kampen om energieffektiviseringen i Europa hårdnar så tänker man osökt på den här lilla filmen om tre små grisar och deras vedermödor. Men det skall väl ändå bara ses som en saga? Väl?

SEI har låtit göra ett verktygslåda för yrkesverksamma planerare, politiker och företagare som vill göra något åt klimatfrågan. Den riktar sig till alla Östersjöländerna vilket gör att det finns översättningar på alla berörda språk, 12 stycken! Man kan dock undra över att verktygslåda heter toolkit på svenska, danska och tyska men inte på övriga!

Det är en kul idé som lämpar sig bra som introduktion, utbildning och för kontroll av hur saker hänger samman. Det finns också spännande exempel från alla de berörda länderna vilket kan både inspirera och bli underlag för samtal med likasinnande i området. Det kunde dock finnas mera om effektivare energianvändning. På engelska skriver de energy efficiency och översätter till svenska “energihushållning”. De svenska exemplen (från Gävleborg) handlar dock alla om energitillförsel.

Men verktygslådor är väl till för att utveckla? Både komplettera och vässa.

Striden om effektiviseringen i Europa. I en blog i European Energy Review med titeln “MEPs reach for the stars on energy efficiency” antyds några av problemen som nu kan vänta i processen. Inte oväntat kommer det att blåsa kring den flyktklausul som finns inskriven för att slippa energinyttoansvaret (vita certifikat). Ett av argumenten blir “Vad göras skall är redan gjort, / I herredagsmän, resen icke så fort.” Det sägs t.ex. att Österrike tänker åberopa att de redan sedan år 2000 uppnått tillräckligt stort sparande. Sedan tidigare vet vi att våra svenska förhandlare inte heller tillhör de progressiva.

Europa importerar bränsle för c:a 10 miljarder kronor varje dag. Så det borde finnas vissa incitament att göra oss mindre beroende av detta? Det finns självklart några som tjänar på att saker inte förändras. Svensk Energi t.ex. har tagit till de djupa brösttonerna och spår elände för svensk industri!

En av fördelarna med att bli äldre är att man hört en del förut. När man införde krav på avloppsrening på 1960-talet, när man förbjöd bly i bensin, när man ställde krav på katalytisk avgasrening, när man införde koldioxidbeskattning osv. Vid alla dessa (och säkert också andra) tillfällen skulle näringslivet tillfogas obotlig skada. Så det är inget nytt precis - att miljöåtgärder sägs skada näringslivet. Jo på kort sikt tvingas några att tänka om och några gör säkert förluster (polluter pays!) men på längre sikt skapas nya möjligheter, nya jobb och ny industri. Som är hållbar.

Så vi ser att det som hände i EU-parlamentets näringsutskott (ITRE) bara var en etapp. Nu börjar det och det är i medlemsländerna striden måste stå. Vi måste få våra svenska representanter att sluta motarbeta direktivet och vi måste se till att det i sinom tid implementeras. Och ovanpå det - Alla skall med!

EU-Parlamentets näringsutskott har nu röstat fram ett förslag som skall gå vidare till parlamentet för omröstning och som förhandlingsunderlag i EU-proceduren. Rapportören Claude Turmes och hans team har trots allt fått igenom det viktigaste verkar det. Inte bara ett effektiviseringsförslag utan även att man skall lägga undan utsläppsrätter i handelssystemet för koldioxid så att det skall löna sig att genomföra flera åtgärder. Förhoppningsvis kan dessa senare makuleras. Detta har inte bara kostat blod och svett utan även tårar ser man på den inspelade presskonferensen.

Några punkter som noterats är:
* Renovering av offentliga byggnader: Målet har ändrats från 3 till 2,5% av totala ytan som skall renoveras årligen
* Energinyttoansvar för energiföretag (vita certifikat) motsvarande 1,5% av försäljningen årligen. Här finns en flyktklausul för de länder som anser att de kan hitta på något bättre. Se också FSE, EEF och SNF inlaga i ämnet - “Vita certifikat - något för Sverige?”
* Offentlig upphandling skall göras med livscykelkostnad (LCC) som kriterium för lönsamhet
* Energibesiktningar skall göras av experter i alla större företag vart 4’e år fr.o.m. 2014
* Rättvisande månatliga räkningar och en kontakt för rådgivning om energitjänster
* Nationella färdplaner för att säkerställa att kraftvärmeresurser utnyttjas optimalt
* Energieffektiviseringsfonder som byggs upp av böter från dem som inte lever upp till reglerna och av existerande strukturfonder

På det hela taget är resultatet en stark signal som innehåller bindande (differentierade) mål men också bindande åtgärder.

Parlamenten skall avspegla befolkningen i alla avseenden (ålder, kön, klass - tyck och tänk). De är ju ett statistiskt urval som representerar folket från vilket “all makt utgår” när de lagstiftar. Men vi skall inte vänta oss att alla har “full koll” på t.ex. energieffektivisering. Det kan man tänka på när vi ser hur olika fraktioner i EU-parlamentet ser på det föreslagna direktivet för effektivisering.

Effektivare energianvändning innebär att man sparar resurser (pengar bl.a.) och att man skapar nya arbetstillfällen. EU-kommissionen har uttryckt detta tydligt så sent som för ett år sedan. Men dels har detta inte trängt igenom till fullo för alla och dels är det naturligtvis så att några intressentgrupper är mindre trakterade eftersom de tjänar sitt uppehälle (och bonusar) på att energi används i övermått. En av de svenska EU-parlamentarikerna yrkar blankt avslag på direktivet!

Vi andra måste helt enkelt skärpa oss när det gäller att visa att effektivisering lönar sig och att man kan “göra mer med mindre”, att man blir mindre exponerad för prisförändringar, att man blir mindre importberoende etc. Vi får aldrig förtröttas i vår pedagogiska gärning! 

Det finns en hel del mindre välgrundade förhoppningar om hur ett elpris anpassat till produktionsförhållandena skall komma kunderna och energisystemet till gagn. En av de bisarra förhoppningarna gäller att man skall tvätta och diska på nätterna. En av mina bekanta är energiexpert och heltidsarbetande tvåbarnsmamma gift med en dito heltidsarbetande man. Båda pendlar några mil i vardera riktningen från hemmet för sina jobb. Ett av hennes uttryck i frågan om hur hon skall kunna utnyttja lågprisperioderna är kort och lyder: “Don’t touch my washing-machine!”. Hennes ansiktsuttryck säger att man skall vara mycket modig för att ens försöka.

En studie från ACEEE har följt upp ett antal storskaliga försök med kundrespons i USA, Storbritannien och Irland. Resultatet bör dämpa en del av den överdrivna entusiasmen när det gäller prisrespons, men också ge ett antal viktiga ledtrådar till hur man skall lyckas. Den viktigaste är att prissignalen i sig själv är otillräcklig men kan vara värdefull om den följs av andra åtgärder så att det uppstår en lärsituation som formar en ny vana.

Man identifierade också en grupp kunder som gjorde STORA besparingar (upp till 25%) och som man kallade “cybernetically sensitive”. Denna upptäckt indikerar att man kan utforma instrument som ökar känslighet och respons. Så en förbättrad prisbild med förbättrad mätning kan ge resultat men det skall inte tas för givet.

Den 28 februari tas det föreslagna nya effektiviseringsdirektivet upp i EU-parlamentets utskott för industri, forskning och energi när rapportören, Claude Turmes, granskning och förslag behandlas.

Det är många detaljer att hålla reda på och därför har The Coalition for Energy Savings gjort en underskottsmätare (gapometer) som visar hur stor avvikelsen är från det eftersträvade 20%-målet. Bild 1 nedan visar att kommissionens liggande förslag fortfarande bara täcker hälften av bristen från dagens tendens upp till målet. Bild 2 visar att rapportörens förslag nästan fyller i bristen.

Den sorgliga sanningen är att det förslag som medlemsländerna nu lagt på förhandlingsbordet för ordförandelandet Danmark att hantera inte ens klarar hälften av underskottet. Så EU-parlamentet skulle i det här läget kunna sända en stark signal till förhandlarna.

Danmark har under hand antytt att om förslaget inte blir tillräckligt bra så kan man hellre släppa det helt än att bara transportera fram en dålig lösning. Som en observatör sagt är det nu eller aldrig som gäller. För det är svårt att tro att nästa ordförandeland (Cypern) skulle ha kraft och vilja att få skutan att vända.

Bild 1: Kommissionens underskott
-----------------

Bild 2: Underskott med rapportörens ändringar
OBS Gapometern är interaktiv och man kan själv se hur olika medel kan fylla upp hela underskottet. 

Som vi sett är det som anses marknadsfrämmande i Sverige (Vita Certifikat) vardagsvara i Danmark. DONGs vice VD Kurt Bligaard Pedersen:

finds it strange that many energy companies in Europe resist savings obligations. “The customers demand it."

Men vi vet ju att danska uppfattas som ett svårt språk för många i Sverige. 

Det är inte nytt men väl kondenserat i fem punkter i European Energy Review - ett recept för att lyckas med effektiviseringen i Europa.

1 Establish binding targets, they’re more flexible than binding measures
2. Make sure utilities become energy savers instead of energy sellers
3 Establish energy efficiency standards for products and equipment
4 Set binding targets for retrofits of existing buildings
5 Put financing mechanisms in place

Det är väldigt likt vad Energirådgivarna, EnergiEffektiviserinsgsFöretagen och Naturskyddsföreningen presenterade i åtta punkter i fjol. Skulle man tillägga något så är det att de mål som sätts skall vara riktiga och skarpa. Det är därför den svenska trojkan fick ihop fler punkter så att budskapet skulle nå fram.

1) Inför ett effektiviseringsmål som inte luras!
2) Energideklarationerna är en papperstiger - de måste få ett bett!
3) Halvera byggnormerna nu!
4) Minska energianvändningen med 20 TWh genom att införa handel med Vita certifikat för den energi som sparas.
5) Vidga PFE till hela näringslivet.
6) Inför ROT-avdrag med energieffektiva morötter. Inför ett system för finansiering av energieffektivisering vid renovering, ombyggnad och tillbyggnad.
7) En räkning - ett (rörligt) pris.
8) Smarta nät - gör människor smartare med småskalig lokal produktion och smart konsumtion som bidrar till att kapa effekttoppar.

Hur många droppar behövs det för att urholka stenen undrar man?

Den Kanadensiska oljan från tjärsand blir bara smutsigare för varje dag. Man har försökt marknadsföra den som “etisk” till skillnad från smutsig (arab-)olja på ett sätt som är rent häpnadsväckande. Nu hotar man Europa med handelssanktioner när man från EUs sida vill ställa krav på att oljan man importerar inte är utvunnen på ett sätt som är (alltför) miljöskadligt. Etiskt rimliga krav kan man tycka. Det tycker åtminstone åtta nobelfredspristagare från Nobel Women’s Initiative, som skrivit ett brev där man stöder de europeiska kraven. Bland dem Desmond Tutu. Vart är Kanada på väg?

Häromdagen kunde radion meddela att en dansk kommun kan lära Europa att effektivisera genom sin metod att köpa energitjänster. Nu är det väl inte så rasande nytt precis och metoden med Energitjänsteleveranser är varken ny eller speciell för den danska kommunen. Möjligen skapar det förvirring att metoden kallas både ESCO (Energy Service Companies) och EPC (Energy Performance Contracting), men egentligen är samma sak. Men den kunde både användas mera och den kan utvecklas som affärsidé.

Ett skäl till att den inte används mer i Sverige kan vara att Stockholm satte en olycklig standard för några år sedan när man först upphandlade sådana tjänster och sedan klev ur avtalet och hävdade att metoden var olaglig (vilket är felaktigt). Energimyndigheten publicerade också för en tid sedan en sorts översikt över marknaden i Sverige.

Internationellt används metoden praktiskt taget överallt men i olika omfattning. Det är emellertid mycket intressant att se hur man vinner olika erfarenheter och som vi också skulle kunna lära av. IEAs DSM-arbete har en verksamhet där man nyligen publicerat ett arbete om finansieringsmetoder inom ramen för energitjänstemodellen. Tyvärr deltar inte Sverige i detta (ännu).

Drygt 1,1 millioner européer jobbar med förnybar energi 2010. Det är en ökning med 25% sedan året tidigare. Toppområden är bioenergi, solceller och vind med vardera drygt en kvarts million.

Underlaget har tagits fram av EurObservER som också gjort en väldigt intressant fallstudie i flera regioner för att se hur marknader växer fram (se schematisk bild nedan).
The bad news: Det är processer som tar decennier i anspråk och som fordrar medvetet politiskt stöd i olika faser för att resultera i en fungerande marknad.
The good news: Det kan ge industriutveckling redan från start. 

Undrar EU-kommissionen i en allmän konsultation. Det kan låta som den sorts ledande fråga som enligt den gamla skämtet bara skall ställas till proffsboxare med karriären bakom sig. Och tvivelsutan kommer det några sådana svar.

Risken är att det kommer många svar på temat att marknaden i princip funkar bra men vi skall bara ha lite bidrag eller lite skatter för att korrigera marknadsmisslyckanden. Det var Energimyndighetens ståndpunkt när man förra gången tog upp frågan om vita certifikat.

En djupare analys visar att det även med en formellt existerande marknad finns problem att få ett bättre resursutnyttjande men då måste man ta till beteendeekonomins begrepp för att nå längre. Det må kläs i hindertermer men det behöver artikuleras tydligare.

Till att börja med är det den summa som Europas medborgare skulle spara varje år om man uppnår effektiviseringsmålet på 20%. Det skulle också skapa 2 miljoner nya jobb i ett Europa där arbetslösheten ökar för varje dag.

200 miljarder Euro är tio (10) gånger mer än Greklands budgetunderskott som håller våra finansministrar sysselsatta och på ständigt resande fot sedan en tid.

Men istället för att exploatera denna möjlighet så tackar våra (Europas) ministrar ständigt nej och vrider sig som maskar för att slippa stärka sina länders finanser. På alla-hjärtans-dag möttes de igen och sade sig i alla fall förstå sammanhanget:

"The European Council has emphasized that the Energy Efficiency Directive can contribute to growth and job creation in Europe. According to the Commission the directive can create up to two million jobs - mostly local jobs that cannot be outsourced. Through enhanced energy efficiency, the EU can save billions of Euros on imported energy. Money that can instead be channelled to energy efficiency measures, jobs and growth in Europe."

Men sedan måste man, som amerikanerna säger “Put the money where the mouth is”, för det behövs investeringar för att kamma hem vinsten. Och det kan vara problemet. I Europa idag är det svångrem och inte svängrum som gäller. Vi skall svälta oss ur hungern. Den danske rådsordföranden sammanfattade, när det gäller effektivisering, att dessa åtgärder inte måste stå tillbaka på grund av den ekonomiska krisen utan istället vara ett medel för att avhjälpa den. George Soros sätter det i ett större sammanhang i Der Spiegel, men det är i grunden samma problem.

WWF och IKEA har ett projekt där några vanliga familjer under tiden januari-maj i år skall försöka bli mera uthålliga. Bra idé och värt att följa inte minst för oss som hela tiden försöker tala om för andra vad de skall göra.

Men se upp när Du surfar runt för Du hamnar lätt i IKEAs produktsortiment. Naturligt och försvarligt men inte så bra om man först vill lära av och om försöksfamiljerna innan man vill shoppa nytt.

Så kan man väl tolka den svenska inställningen inför ministermötet den 14 februari när man kommenterar hur energieffektiviseringsmålet på 20% skall uppnås. Så här uttrycks denna känsla:

Regeringen delar kommissionens bedömning att ytterligare åtgärder behövs för att klara målet om 20 procents energieffektivisering till år 2020. Regeringen stödjer det danska ordförandeskapets ambition att nå en överenskommelse med Europaparlamentet om energieffektiviseringsdirektivet, under förutsättning att tillräcklig flexibilitet ges till medlemsstaterna till exempel när det gäller utformning av nationella mål.

Kommissionens formulering innebär en absolut minskning efter kompensation för ökad produktion (se bild nedan). Den svenska formuleringen som gäller nu har ju istället som konsekvens att energianvändningen kan öka! Så det är klart att man kan samarbeta bara man själv får bestämma hur.

Men i det svenska ställningstagandet från vilket ovanstående citat är hämtat heter det också i stycket före:

De möjligheter till samarbete mellan medlemsländerna som finns i direktivet, de så kallade samarbetsmekanismerna, bör utnyttjas, och här är det gemensamma elcertifikatsystemet mellan Norge och Sverige ett gott exempel.

Ja Dagens Nyheter tycker naturligtvis tvärtom och skriver i sin ledare: “Argumenten för att Sverige liksom Finland och USA ska satsa på nya reaktorer är starka.” Nu har ju DN aldrig visat sig vara särsklit insiktsfull när det gäller energifrågor och dagens utspel skall nog ses som ett inspel till ett politiskt manövrerande där det gäller ett locka (s) över gränsen.

Den amerikanska anläggningen visar igen att ny kärnkraft är MYCKET DYR och inte klarar sig utan att få statsstöd. Den officiella prislappen ligger kring 6500 dollar per kW och man får 80% av lånen statsgaranterade. Kärnkraftskalkyler brukar också visa en tydlig glädjetendens vilket bl.a. visats med eftertryck i Finland.

Beträffande säkerheten så röstade ordföranden i kommissionen (NRC) som godkände anläggningen emot! Och ingenstans i världen har man visat vad man skall göra med avfallet.

Hälsorisker vid drift har påpekats gång efter annan och senast fann man indikationer i Franrike (där man sannerligen inte har någon kärnkraftskritisk grundinställning) på barnleukemi i anläggningarnas närhet.

Men visst är det märkligt att man när det gäller energisparande alltid avkrävs rigorösa kalkyler som visar att det lönar sig att spara. Och inte lite lönsamt utan ofta mycket lönsamt med pay-off tider som vida underskrider åtgärdernas livslängd. Samtidigt kan man (åtminstone i DN) bara rycka på axlarna åt ekonomi, avfallshantering och hälsorisker när det gäller kärnkraft. Lite märkligt är det väl? Eller är det som i den gamla (osanna) historien om riksdagsmannen som sade att: “Lite strålning skall väl en karl tåla!”

Connie Hedegaard tar upp frågan om tillväxtbegreppet i en intervju i Euractiv med anledning av att en ny rapport ("Resilient People, Resilient Planet: A future worth choosing") lagts fram av FN. Men ärligt talat sägs det i intervjun inte så mycket om tillväxtbegreppet men däremot görs en hel del intressanta observationer om främst förnybar energi.

Observationerna handlar mycket om hur uttalade politiska ambitioner kommer till korta (eller sviks) så det är ingen direkt munter läsning. Men det är kanske därför den är nödvändig att läsa?

I USA har man samma problem som här med att marknadens utbud för vanliga fastighetsåtgärder är otillräckligt. Men man har mycket mera öppenhet för att engagera olika aktörer för att lösa problemen. Energiföretagen t.ex.

Man noterar i detta arbete naturligt nog att effektivisering kan vara billigare än förnybar energi (se bild nedan). 

“We know that pumping oil out of the ground does not create many jobs. It does not foster an entrepreneurial spirit, nor does it sharpen critical faculties.”

Orden sägs komma från ingen mindre än Saudiarabiens oljeminister! Han skall ha fortsatt med att säga:

“Greenhouse gas emissions and global warming are among humanity’s most pressing concerns. Societal expectations on climate change are real, and our industry is expected to take a leadership role.”

Och för att kröna det hela:

“The efficient use of energy is as much an issue for Saudi Arabia, with its huge natural resources, as it is for all countries. Increased efficiency makes sense environmentally, but also economically.”

Måhända skall samma sorts insikt någon gång drabba ledande svenska politiker när de funderar över ..... kärnkraft. I synnerhet de som har tätast kontakt med Vår Herre?

Radion rapporterar att trycket på skogen ökar när Europa skall uppnå sitt mål av att 20% av energin skall vara förnybar. Då kan det vara dags att påminna om att OM man samtidigt skulle vilja göra något litet försök att uppnå sparmålet 20% först så skulle det vara till stor hjälp.

För om man minskade energianvändningen till 80% så skulle man med automatik ha fått 4%-enheter av förnybarhetsmålet på köpet (0,2-0,8*0,2=0,04)! Äsch säger man kanske 4 futtiga procentenheter är väl inget att tjafsa om. Nä - kanske det men i Europa som helhet skulle det bli c:a 800 TWh per år som man inte behövde ta ut. Visst skulle det väl lätta trycket en aning?

För det är väl inte så himla smart att bygga nya anläggningar för att försörja onödig energianvändning?

Det är en bra videosnutt. Ingen tvekan om det. Och den avslutas med att dra en lans för “Ethical Oil” som ställs i motsats till “Conflict Oil” och då särskilt den från Saudiarabien. Ta då istället etiskt korrekt olja från kandensisk tjärsand. Lysande satir!

Och hur lysande denna satir är inser man när man går till Ethical Oils hemsida och upptäcker hur snövita de är.

The No Tar Sands Coalition, Greenpeace, and other opponents of Ethical Oil are funded by grants from foreign foundations. EthicalOil.org, by contrast, will not take money from foreign corporations, foundations, governments, or lobbyists. We will not allow foreign corporate interests to compromise our independence.

Så här ser det ut med tjärsanden i Kanada - egentligen. Så nu börjar vi förstå varför Kanada var först att hoppa av Kyotoprotokollet. Satiren har blivit verklighet.

Och motsatsen till Saudisk olja är inte Kanadensisk även om den kallas etisk utan det är “No-oil at all”

I gångna dagar väste de genom cigaretten, fäktade i masttoppen, svängde i lianer eller sade minnesvärda saker med stenansikte. Som t.ex. : “Go ahead punk - make my day” eller “We don’t like you” och skurken svarade “We ? I only see one!” för att få svaret “Me, Smith and Wesson”.

Nu företräder hjältarna mjuka värden. Bradd Pitt, Julia Roberts och Leonardo DiCaprio för att nämna några. Alla gör de något för energieffektiviteten!

På andra sidan finns personer som Donatella Versace, Tom Cruise ("emissions impossible"), John Travolta, David Beckham med makan Victoria, Roman Abramovich och Michael O’Leary (Ryanair) enligt The Guardian som granskat deras resvanor.

Förra fredagen arrangerade Energirådgivarna och EnergiEffektiviseringsFöretagen tillsammans med Naturskyddsföreningen och Centerpartiet ett seminarium i Riksdagshuset om s.k. Vita Certifikat. Svensk Energi anklagar i ett pressmeddelande Naturskyddsföreningen för att inte säga hela sanningen om dessa certifikat. De hävdar att systemet är ineffektivt, drabbar kunderna, har fördelningsnackdelar och betalas av kunderna med ökade kostnader. Hade Svensk Energi varit på seminariet hade dessa “missförstånd” kunnat vederläggas på varje punkt.

Systemet är extremt effektivt och i en utvärdering som gjorts i Storbritannien har man visat att varje insatt pund ger nio tillbaka i kundnytta. Som alla andra lönsamma investeringar måste de finansieras och det görs av kunderna på samma sätt som idag sker med de s.k. gröna elcertifikaten. Men till skillnad från dessa så får både kunden och energiföretagen fördelen att behovet av ökad systemkapacitet sker till en kostnad som är lägre än den tillförselåtgärd som annars hade behövts.

Detta togs upp vid seminariet så här är ingenting hemligt. Sanningen är alltså att med vita certifikat blir energisystemet billigare än vad det blir om man bara bygger ut som svensk energi tycker. Och eftersom kunderna alltid betalar så tjänar de alltså på detta.

Det togs också upp att EU-kommissionen förslår Vita Certifikat för att energiföretagen istället för att fokusera på sin vinst av energiförsäljning skall omorienteras till att fokusera på kundernas nytta av den energi de köper. Kommissionen hävdar att detta också kan leda till energiföretagen får nya affärsmodeller och nya affärsmöjligheter. Den möjligheten har svensk energis motsvarighet i Danmark tagit till sig och de var därför också med på seminariet och berättade om sina framgångar. Framgångar som de delar med sig av till sina företagskunder som, hävdar de, blir mera konkurrenskraftiga på världsmarknaden.

Sveriges Radio tog upp frågan i sitt morgonprogram på onsdagen och intervjuade bl.a. Dansk Energis Ulrich Bang. Programmet var lite rörigt och en representant från EON visade att branschen har lite svårt att förstå konceptet genom att göra en liknelse med om bensinstationerna skulle ta ansvar för hur folk kör bil. Det skall de inte men de kan ta ansvar för att man får hjälp med att göra sin bil mindre bränsletörstig. Genom produkter, service och bränslen. Det kan energiföretagen också göra.

Jag tvingas ta tillbaka allt somskrivits på denna sida om att Sverige släpar efter och sviker ifråga om energieffektivisering. Ty nu visar vårt land sitt rätta ansikte genom (Trumvirvel, Basuner, Folkets jubel) VM I ENERGIEFFEKTIVITET!!!! På regeringens hemsida meddelas nyheten:

Den 1 februari går startskottet för “VM i energieffektivitet”.

Lite tidigt kanske. Två månader för tidigt till och med. Det dröjer ännu lite till 1 April. För världsmästerskapet gäller - Platt-TV

Jomen teknikupphandlingar är väl bra och TV drar ju en massa ström!? Jo men nu är det inte en teknikupphandling! Man försöker varken flytta fram teknikfronten eller finna nischmarknaderna som kan leda en marknadsomställning. Det är bara en lägesbestämning för existerande produkter. Det behövs också men motiverar inte tonläget. Det verkar snarare som om regeringen försöker dressa upp sig, men tyvärr i kejsarens nya kläder. Varför tar de inte istället itu med att genomföra förslaget till effektiviseringsdirektiv?

Från Energimyndigheten erfars att de förbereder teknikupphandlingar i spåren på den här tävlingen och att det kan komma att omfatta inte bara platt-TV utan även t.ex. elmotorer, PC och kommersiell kyla, och att de kommer att riktas mot nischmarknader. DET ser vi fram emot - DÅ finns det något att skriva hem om!

“Effektivare energianvändning har högsta prioritet.” Så brukar våra ledare säga så snart de får en chans att berätta för oss hur de ser på energiutvecklingen. Men hur är det - egentligen? Börjar inte dessa bedyranden snart ta karaktär av nyspråk?

* Vi skall uppnå EUs mål att effektivisera energianvändningen med 20% säger man. Och resultatet? Man ökar energianvändningen (se bild nedan) eftersom man omformulerat målet att avse intensiteten (Energi dividerat med BNP) och inte energianvändningen.
* Vi skall ha s.k. näranoll energihus senast 2020 enligt EU. Det har vi redan konstaterar näringsdepartementet!

Så noll är drygt 100 (kWh/m2) och minus är plus! Känns det inte lite som att titta i en spegel och se sig själv vinka med den andra handen? 

Mycket av den nya tekniken vi möter, och inte minst den som vi hoppas på för omställningen av energisystemet, är idag beroende av “rare earth metals” d.v.s. sällsynta jordarter. De har just i sin sällsynthet avgörande nackdelar och t.ex. Kina, där en stor del utvinns idag, har använt tillgången till dem som handelshinder. Utvinningen av dem är heller inte problemfri genom gruvdrift i länder där miljökrav och arbetsmiljö inte ligger högt på skalan. Även om deras attraktivitet innebär att man söker och finner dem på fler platser så handlar det om stora ingrepp i naturen när de utvinns.

Men naturligtvis innebär efterfrågan på dem att man också försöker utveckla teknik där de behövs mindre eller inte alls. Toyota och Tesla har läckt nyheten att de nu snart kan klara sig utan dem in framtidens elfordon.

PPP kan betyda många olika saker, bl.a. “Public Private Partnership”. IEA har gjort en översikt med rekommendationer för hur PPP kan användas för att finansiera energieffektiviseringar. Det är bra men blir lätt lite för svepande och inte särskilt mycket vägledande (se rekommendationerna i sammanfattning nedan). Inte någonstans kommer man in på förhållandet att effektivisering är en marknad som ännu inte mognat. PPP kan hjälpa till men främst handlar det om att kunna göra helhetsleveranser även till mindre kunder. Något som EEF arbetar med.

Man kan i princip köpa en bil genom att inhandla alla delarna och en instruktionsbok för att sedan skruva ihop den själv. Vissa människor gör det, men de flesta av oss föredrar att (på gott och ont) gå till en bilhandlare och köpa en färdig produkt. Det kan man inte göra med effektivisering i någon större omfattning. Energideklarationerna skull kunna vara till stor hjälp om kraven på dem ställs på ett mera ändamålsenligt sätt.

* energy efficiency knowledge generation and dissemination and reliable technical assistance on energy efficiency opportunities in all sectors through networks or energy advisory services;
* education and training programs to ensure that all sectors have access to the skilled labour force necessary to effectively improve energy efficiency;
* development of measurement and verification protocols to ensure consistency in methodology, overcome uncertainties in quantifying the benefits of energy efficiency investments, and stimulate increased private-sector involvement;
* collaboration with private financial institutions to develop public-private partnerships and other frameworks that facilitate energy efficiency financing; and
* broad financial and collaborative support for research, development and deployment.

Ett av EU-projekten arbetar med frågor om energi för landsbygden, Future of Rural Energy in Europe (FREE). De har mot bakgrund av marknaden i Storbritannien skisserat en möjlighet där man storsatsar på mikrokraftvärme med gas som bränsle och självfallet då också med tanke på biogas.

Den tillhörande strategirapporten tillför inte mycket till vad som sagts tidigare om sådan teknik, även om den är en bra översikt. Det stör lite att man fortfarande trampar omkring i barnskorna när det gäller demonstrationsexempel men talar om miljontals anläggningar. Det känns inte realistiskt, även om potentialen att ersätta 17 millioner befintliga gaspannor i landet tycks god. Det kan ändå vara värt att fundera över, men i mera behärskad skala. Även i Sverige?

Det börjar bli stora summor nu! Senast sägs i en rapport till World Economic Forum, och som skall tas upp vi deras möte i Davos, att 2 trillioner dollar kan sparas till 2030 genom t.ex. återvinning, energieffektivisering mm. Men det är massiva förändringar som behövs i företagens sätt att fungera:
* Transform demand through interactions with the consumer.
* Transform value chains through new business models.
* Transform the rules of the game through public-private partnerships.

Det är inte svårt att skriva under på detta och till och med att ge exempel värda att kopiera och utveckla, men.....!? Vi har sett glättade broschyrer med bilder på VD-ar från storföretag som i “one-liners” ger vittnesbörd. Dagen därpå ser vi samma människor i de rosafärgade affärstidningarna ge vittnesbörd om sina bonusar. Och då finns det ingen återhållsamhet.

Det är bra om de inser att det finns trillioner att spara, men som det heter “put the money where the mouth is”.

På en punkt i sin kritikerrosade bok “Thinking Fast and Slow” hugger han i sten rejält! Det är när han med ett litet beklagande ändå hävdar att det är bättre att studenter i ekonomi inte också får läsa om “The prospect theory”, d.v.s. den han själv utvecklade tillsammans med Amos Tversky och för vilken han sedan själv belönades med Nobelpriset i ekonomi. Kahneman tycker själv (sidan 286) att: "The basic concepts of economics are essential intellectual tools, which are not easy to grasp even with simplified and unrealistic assumptions about the nature of the economic agents who interact in markets" (Fetstilen är min)

Så här skriver man i Nobelpriskommittens pressmeddelande:

Kahnemans viktigaste insatser rör beslutsfattande under osäkerhet, där han visat hur människors beteende systematiskt kan avvika från den traditionella ekonomiska teorins förutsägelser. Tillsammans med den 1996 avlidne Amos Tversky har han utvecklat ett alternativ, prospect theory, som bättre svarar mot observerat beteende. Vidare har Kahneman klarlagt hur bedömningar under osäkerhet kan följa genvägar, vilka systematiskt avviker från grundläggande satser i sannolikhetsläran.

När han alltså menar att man skall undanhålla studenterna det faktum att ekonomiska teorier inte fungerar därför att människor agerar annorlunda än vad man trott eller önskat - då har han fel!

Hans kollega och lärjunge Richard Thaler har karakteriserat den människobild som den traditionella ekonomin utgår från som “Homo Economicus” och den mera korrekta som beteendeekonomerna använder som “Homo Sapiens”, d.v.s riktiga människor. Vi fattar alla dagligen beslut som inte är strikt rationella men vi gör det på ett systematiskt sätt. Vi avskyr att förlora mer än vi älskar att vinna. Vi väger våra chanser med olika mått beroende på hur man presenterar möjligheterna för oss. Vi kan ändra vår uppfattning om vad som är attraktivt på ett ögonblick. Vi vet vad vi har men inte vad vi får och är därför benägna att hålla fast vi det kända hellre än att ta språnget mot det okända. Osv Osv.

Vi kan använda idén om homo economicus för att bedöma hur stor potentialen för förbättring av sakernas tillstånd skulle vara. För effektivare energianvändning till exempel. Men för att realisera detta önskvärda tillstånd och för att utforma fungerande styrmedel - då måste vi göra det utgående från hur människor verkligen fungerar! Detta måste i första hand studenterna få en insikt i så att de kan bryta de dåliga mönster vi har !!

Lite snabbkurs kan man få genom att läsa recensionerna av Kahnemans bok i New Your Times, i Business Week, eller i Financial Times.

När Danmark nu tar över EUs ordförandeskap så ligger ett förslag till effektiviseringsdirektiv som de ärvt från Polen på bordet. Ett förslag som bara blivit mera ängsligt sedan det först såg dagens ljus. Enligt uppgift försöker man i Danmark göra en modell som skall göra måluppfyllelsen mera smaklig genom anpassas till respektive land, dv.s. något slags bördefördelning.

Rapportören till EU-parlamentet funderar kring de olika föreslagna formuleringarna till målsättning i ett s.k. “icke-papper” (20111212_CT_Non_Paper_-_Binding_targets__final.pdf). Där jämför han absoluta mål och intensitetsmål och kommer till slutsatsen att intensitetsmål (energianvändning per BNP) är alldeles för skakiga och kan manipuleras. Det framgår också i hans arbete att intensitetsmål måste sättas i mycket högre siffervärden för att nå upp till de intentioner man har inom EU.

Det är just i denna fråga som Sverige så olyckligt (?) hamnat mitt emellan stolarna. Man valde ett intensitetsmål, troligen därför att det är en matematiskt enkel operation, men med samma siffervärde som det absolutmål EU satte upp. Det borde ha varit c:a dubbelt så stort för att kompensera för BNP-tillväxten. EU satte 20% energiminskning (se linje A i figuren nedan). Sverige satte 20% intensitetsminskning (linje B) vilket innebär att man hamnar på mellan -10 och +10% ändrad energianvändning beroende på BNP-tillväxten. För att nå EUs mål skulle man satt c:a 40% intensitetsförbättring som mål vid den antagna svenska tillväxten (linje C).

Helsingfors har blivit världens designhuvudstad 2012. Det är väl inget överraskande för oss alla som sitter på finska stolar, sätter blommor i finska vaser och gapar lite lantligt inför finska byggnader. I denna huvudstad finns också Helsinki Design Lab som i sin Sustainability Studio skisserat några idéer för uthållighet. Flera av dem är riktigt spännande, eller vad sägs om:
* Invent Medium-Density Public Transport (Innovations in products and services catered to transportation within a medium-density population)
* War Cabinet of Mayors and Ministers (Bring together national and local decision makers in a war on carbon)

Genomgående präglas de av behovet av en kraftsamling, viljeinriktning och nytänkarlust för att nå någon vart. Detta i ett land som just beslutat att bygga mer kärnkraft!

Nu är ju inte Sverige helt utarmat på resurser när det gäller design, Interactive Institute har gjort en del kul saker. Men kanske kan de finska exemplen visa på behovet av bredare uppslutning och mera målinriktning?

Världen över funderar man över hur man i sin nära omgivning, t.ex. på arbetsplatser, skall göra effektivare energianvändning till en daglig strävan. I USA har organisationen ACEEE studerat några program för hur man gör personalen delaktig i arbetet i USA och Canada. Mycket av det de redovisar känns emellertid som om man sett det förut. Käcka tillrop men inte så mycket om hur man får verkligt engagemang.

I Kungälvs kommun har man sedan flera år interna ekologiska föreskrifter och en arbetsordning för att medarbetarna ser till att de följs och utvecklas. Man har ett arbete som skapar strategi för effektivisering och ser till att den genomförs. Medarbetarna behöver mer än bara käcka tillrop. Det är nog i Kungälv man skall söka nyckeln.

Finanskriserna har pågått ett bra tag nu. Och vi har mest sett/hört förslag om hur man skall dra åt svångremmen i olika länder. Naturligt nog när en stor del av problemen kan relateras till spendersamhet. Men det är en gåta hur vi skall få ökad ekonomisk aktivitet med hjälp av en minskning. Några forskare sätter fingret på den ömma punkten och noterar att “Möjlighetsfönstret står öppet”.

De anknyter till de många rapporter som slagit larm om hur tiden rinner ut för oss och pekar på det stora behov vi har att förnya infrastrukturen, t.ex. miljonprogrammet. Fönstret har varit synligt ett bra tag, men vem sjutton har sabbat fönsterhaken eftersom det fortfarande är stängt?

Kriserna fordrar inte i första hand svångrem utan snarare en bra och nyttig diet där satsningar på angelägna teknikområden är en viktig del!

Yttrandet och uppmaningen är miljöministerns. Det är bra! Så låt oss börja!

Och låt oss börja uppifrån. Boverket har nyligen försökt besvara frågan “Bör byggreglerna ändras för att öka användningen av förnybara energikällor i bebyggelsen?" i en rapport där man kommer fram till att:

Boverket menar att byggreglerna redan främjar att energi från förnybara energikällor används och föreslår därför att byggreglerna bibehålls i sin nuvarande utformning.

Man menar också att svenska byggnader redan har en mycket hög andel förnybar energi (62% säger de) vilket kan betvivlas bl.a. eftersom man inte räknar med primärenergi utan håller fast vid sin systemgräns som är byggnadsskalet, se bild 1 nedan. Att det är en mycket snäv gräns framgår om man jämför med hur resurserna kommer fram till huset, se bild 2 nedan som är tagen ur en några år gammal rapport till Energimyndigheten.

Och sedan må man undra över varför den redan är bra (eller bäst) inte skulle kunna fortsätta att sträva efter att bli bättre?

Men om vi nu skall bli mera resurseffektiva så måste vi kanske se ut över ankdammskanten och se ett större perspektiv (system alltså). På HSB har man konstaterat att man inte blir mindre slösaktig bara för att de resurser man slösar med är “gröna”. Utan vill man bli mera resurseffektiv så effektiviserar man och därefter kan man installera lite mindre anläggningar för förnybar energi alternativt låta dem man har försörja flera. Men det tycks man inte vilja hos våra myndigheter.

Boverket yvs nämligen över den höga andel förnybar energi man har och säger att även om man bytte all elvärme och fossileldning till värmepumpar skulle andelen bara öka 6 procentenheter. Men om man istället genomförde de enklaste sparåtgärderna som energirådgivarna rekommenderar för att spara pengar, vilket motsvarar c:a 10% besparing, så skulle andelen öka 7 procentenheter. Det vore resurseffektivt!

BILD 1
----------------------

BILD 2

I European Energy Review hävdas att vi behöver ta effektivisering på mycket djupare allvar än vad som nu sker. Det behövs ett Apolloprojekt dvs något som motsvarar det amerikanska rymdprojektet månlandningarna. Det borde kanske vara uppenbart, men så är det inte och man kan undra varför. I artikeln pekar man på “Bryssel” men är det rätt?

I Bryssel tas en hel del initiativ som bereds i kommissionen och i parlamentet. Ifråga om energieffektivisering så pläderade Manuel Barroso för ungefär ett år sedan att det s.k. 20%-målet skulle genomföras. Men han predikade för döva öron - de samlade toppledarna för Europas länder var kallsinniga.

När effektiviseringsdirektivet presenterades och skulle beredas för att så småningom kunna tas i ministerrådet (senare i år) tillstötte nästa komplikation. Kommissionen försökte istället för bindande 20%-mål föreslå bindande åtgärder. Men si det ville medlemsländerna inte heller vara med om.

Och när vi så småningom får ett direktiv så kommer vi till nästa hinder. Det skall implementeras i medlemsländerna. Just nu håller vi på med direktivet för näranoll energibyggnader. Utan att det röner någon större anklang. Tidigare hade vi energideklarationerna vilka man försökt desarmera med alla krafter.

Mönstret är tydligt. Det är inte Bryssel som skapar problemet utan ländernas vilja till, och åtgärder för, effektivisering som hindrar oss från den nödvändiga trippen till månen. Våra samhällsinstitutioner är de som kämpar emot och det är våra politikers ansvar. Eller som man sade i artikeln “take energy efficiency seriously or forget it”. Låt oss upprepa det på ett ännu mera tydligt språk: Put up or shut up!

Fredagen den 13e kan vara rätt dag ett bistert budskap. Ett sätt att göra det är att läsa European Energy Reviews “11 tips, trends and traps for 2012”. De är intressanta och tendensiösa eftersom tidningen lutar en hel del åt försörjningsindustrins bild. Man håller inte med om allt, men det är tankeväckande. Bland de 11 noteringarna/funderingarna finns t.ex. en om IEAs roll (tips nummer 3):

....upgrade the IEA into a truly international institution at the level of the IMF or the World Bank.

Men det verkligen tänkvärda och med mycken udd mot Europas alla politiker är tips nummer 10: "take energy efficiency seriously or forget it" Med utgångspunkt i den färdplan som presenterades för en tid sedan funderar man och avrundar med följande:

Another striking point of the Roadmap, which few have commented on, is the enormously optimistic assumptions that the Commission makes when it comes to energy efficiency. Even though the Roadmap assumes 1.7% per annum GDP growth, it still assumes that energy use in 2050 will be between 32% and 41% lower than in 2005. That is, in absolute terms! This obviously means that huge reductions in “energy intensity” will have to be made.

There is no historical precedent for such a feat. Yet the Roadmap does not supply a detailed analysis how this can be done. Malcolm Keay of the Oxford Institute for Energy Studies recently published a thoughtful paper entitled Energy Efficiency, Should we take it seriously? The answer is: it should be taken much, much more seriously if the EU’s Energy Roadmap is to get anywhere near being realized. An Apollo programme for energy efficiency is the least Brussels can do!

Det Oxfordpapper som man hänvisar är om man så vill effektiviseringsskeptiskt men är just baserat på iakttagelser om hur effektiviseringen använts politiskt mera som smärtstillande (eller placebo) än som botemedel. Och den udd som riktas mot Bryssel är delvis felriktad. Det är de nationella politikerna som i denna fråga försöker desarmera de försök som Bryssel trots allt gör.

Detta år dras den igång av Villaägarna som undersökt vad det kostar att försörja en genomsnittskåk i olika geografiska belägenheter. Motsvarande studie för flerbostadsbebyggelse görs i den s.k. Nils Holgerssonutredningen och visar även den att problemet med ökningarna främst ligger på nätsidan.

Ämnet har fått förnyad aktualitet med de regler som gäller särskilt för distributionskostnaderna men det är inte nytt. På den tid som kommunerna var den enda ägaren av elnäten diskuterades alltid om priset var ett sätt att smygbeskatta invånarna. Idag finns det fler ägare och i den mån vissa av dem tar överpriser så hamnar pengarna åtminstone inte i den gemensamma kommunkassan.

För hushåll finns även en Europeisk prisjämförelse utförd av HEPI (se bild nedan) och som visar att åtminstone Stockholm ligger under Europasnittet alla kostnader inräknade och att det inte i första hand är skattesatsen som skiljer höga och låga priser åt.

Nu finns det ett botemedel som alla läsare av denna sida känner till, nämligen effektivare elanvändning. Vid fjolårets “prischock” kunde Energirådgivarna visa att stora summor, motsvarande 10% för en villa, kunde sparas med MYCKET enkla medel. Detta kan man göra i avvaktan på lämpliga tillfällen att göra något mera genomgripande som fordrar investeringar. Villaägarna har också noterat det senare och skriver:

Idag saknas ett stöd för energieffektiviserande åtgärder i småhus. Ett statligt finansiellt stöd till småhusägare som genomför energieffektiviserande åtgärder skulle höja takten i det energieffektiviserande arbetet, och styra över resurser även från småhusägarna själva till den typen av projekt. Ett riktat stöd till just energieffektiviseringar skulle leda till att fler småhusägare investerade i detta snarare än i andra tänkbara projekt på huset. Potentialen att spara energi är stor...

Nu kan man alltid ifrågasätta om man skall ha stöd för att genomföra något lönsamt. Men finansieringsstöd och rådgivning (t.ex. genom energideklarationer) skulle göra god nytta. Och hjälp av kunniga företag t.ex. från EEF!

Euractiv frågar i slutet av en artikel, där man diskuterar svårigheterna och motståndet mot EUs nya direktivförslag, vem som skall betala för det man sparar. Frågan är fånig eftersom ingen betalar för sparandet. Det är finansieringen som är problemet. Sparmöjligheterna finns men utnyttjas inte av brist på resurser. Eller som det heter i ordspråket: “När det regnar manna från himlen har den fattige ingen sked”. Det gäller att få tag på en sked.

Därför är en liten skrift från Green Alliance i England intressant. De diskuterar bl.a. hur användare reagerar ställda inför en ett i deras ögon diffust förslag att minska sin energianvändning (beteendeekonomi!). Green Alliance ställer frågan: “Vita certifikat eller inmatningstariffer för effektivisering?” Och svarar att inmatningstraiffer kan vara ett intressant alternativ.

I realiteten innebär det nog mest att de vill att aggregerade effektiviseringsåtgärder skall kunna konkurrera med tillförsel i en sorts “integrerad resursplanering”. Det skulle man ju kunna göra även med certifikat där vita ställs mot gröna och där de billigaste borde vinna, d.v.s. de vita. 

USAs energidepartement har låtit göra en global studie över hur man bäst hanterar intermittent förnybar energi, särskilt vind, i energisystemet. Rapporten, Strategies and Decision Support Systems for Integrating Variable Energy Resources in Control Centers for Reliable Grid Operations, är mycket omfattande. Den innehåller erfarenheter från 18 länder och täcker över 70% av den installerade vindkraften i världen.

Den visar bl.a. att man måste ha en mycket större andel aktiva effektiviseringsåtgärder, t.ex. med hjälp av applikationer för smarta nät i systemet, se bild 1 nedan. Behovet av Demand Response (DR), lastsyrning, är stort vilket också noterats i arbetena som gjorts av IEA DSM-Programme, se bild 2 nedan.

Tyvärr är Sverige ett U-land när det gäller Demand Response. Möjligen skulle vi kunna få någon hjälp från författaren till USA-rapporten, Dr Lawrence Jones, eftersom han talar svenska sedan sin utbildningstid på KTH. 

BILD 1
--------------------

BILD 2

I mellandagarna kunde radion meddela att julledigheten inte är lönsam. Produktionsbortfallet för klämdagar och röda dagar är i storleksordningen 4-5 miljarder per dag eller mer enligt Svenskt Näringsliv. Utan större ansträngning kan man gissa att semestern inte heller är någon vidare bra affär. Att bjuda hem folk på fest visar bara bristande medvetenhet om kostnadseffektivitet. Om de inte bjuder tillbaka förstås och helst lite finare/dyrare, men då är det de som är lite bakom flötet.

Det måste vara sådana tankar som ligger bakom de utredningar som ständigt görs av departement och myndigheter för att visa att energieffektivisering inte är lönsam. Varje åtgärd för att minska energianvändningen skall nämligen betala sig själv genom de pengar som sparas på energin. Och när folk inte gör uppenbart lönsamma åtgärder så försvaras det med att man har “preferenser” för energislöseri. Så, som det heter på engelska, "You are damned if you do and you are damned if you don’t”. Uttrycket finns på svenska också men då hänvisar det till kroppsdelar som man i väluppfostrade sammanhang inte talar om.

Och nu kommer ytterligare ett av dessa alster. Det handlar om hur Sverige skall kunna uppfylla direktivet om “Nära-Noll energi byggnader”. Näringsdepartementet har utrett frågan och kommit fram till att:

Bedömningen är att det kan vara tekniskt och ekonomiskt motiverat att tillämpningen av begreppet nära-nollenergibyggnad i Sverige framöver ska innebära en energianvändning som är lägre än de högsta nivåer för energianvändning per m2 som är tillåtna enligt energihushållningskraven i BBR 2012. I dag tillgängligt underlag utgör emellertid inte en grund för ytterligare skärpta energihushållningskrav.

Sveriges Centrum för Nollenergihus studerar det hela närmare och har redan kunnat konstatera att kalkylerna, som utredningen brottas med, lika väl lånar sig till den motsatta slutsatsen. Kan det vara som med julafton? Tar man bort den så slipper man produktionsbortfallet för den dagen, men utan julafton blir det ingen julhandel som i sig motiverar produktion? Att spara på ändliga resurser kan ju ha fördelar som inte i varje ögonblick låter sig värderas i dagens penningvärde.

God fortsättning på er annars!

"Avregleringen lanserades som ett sätt att genom konkurrens minska kostnaderna för kunderna. Detta har inte inträffat och kunderna upplever inte bara att kostnaderna ökat med raketfart utan också att systemet blivit svåröverskådligt. Förr fick man en räkning som var svår att förstå. Nu får man ofta två som inte ens är jämförbara. Detta är inte rimligt i dessa tider när vi har kraftfullare datorer och affärssystem än någonsin tidigare. - En räkning – ett (rörligt) pris."

Så skrev Energirådgivarna, EnergiEffektiviseringsFöretagen och Naturskyddsföreningen i en gemensam skrift med åtta punkter för ett energismartare Sverige tidigare i år. Och nu har det hänt! Åtminstone delvis.

Energimarknadsinspektionen meddelar att detta med en räkning nu skall bli verklighet. Och energiministern yvs (mer rätta) däröver:

Med en samlad faktura blir det också tydligare för dig som kund hur mycket den egna elförbrukningen sammantaget kostar vilket kan bidra till att fler väljer att effektivisera sin elförbrukning. Det är positivt både för privatekonomin och miljön, säger it- och energiminister Anna-Karin Hatt.

Men det förefaller något märkligt att det är elhandlaren och inte nätägaren som skall vara den kommunicerande länken till kunden. Det som nyligen hänt hos ett av dessa företag med miljardsvindel borde väl stämma till eftertanke om vem som är stabilaste partnern. Och nätägaren är den som står kunden närmast.

Det kan ju ministern ta en titt på och ändra. Sedan kan hon ta itu med den andra delen - priset! Men ta för all del julledigt först!
God Jul på er alla!

Hoppas att denna milda blasfemi kan tolereras. Men det ser plötsligt ut som om den nyligen presenterade färdplanen för energisamhället 2050 kan skapa framkomstmöjlighet för ett (inte alltför stukat) direktiv om effektivisering. I likhet med den observation som miljöministern har gjort, nämligen att om man har satt ett högt mål i avlägsen tid så måste man också skapa en trovärdig väg att komma dit.

Det är Euractiv som intervjuat och funderat kring ämnet. Och även om en luttrad bedömare konstaterar att det gått mode i att göra färdplaner som är till intet förpliktigande så noterar en annan:

Primary energy demand is expected to drop in a range of 16% to 20% by 2030 and 32% to 41% by 2050 as compared to peaks in 2005-2006. “This can only be achieved through energy savings and that puts the stakes high on the Energy Efficiency Directive"

Men tidtabellen är snäv
* 20 Dec. 2011: European Parliament to present its compromise proposal on the EED proposal in the ENVI committee
* 1 Jan. 2012: Denmark takes over presidency of the EU
* 24 Jan. 2012: Vote on EED scheduled in the ITRE (Industry Research and Energy) committee of the European Parliament
* Jan.- Feb. 2012: Trialogue between Council, European Commission and European Parliament begins.

Miljöministern må ha studerat Karin Boye när hon konstaterar:

Det märkliga är att vi har satt tre stycken rätt tuffa mål i Sverige; vi ska dra ner utsläppen med fyrtio procent till 2020, vi ska ha en fossilfri fordonsflotta till 2030, och vi ska vara nettoneutrala 2050, men det är ingen som har funderat över vägen dit.

Hon har ju rätt i att det är lätt att formulera mål i synnerhet om de är avlägsna i tiden. Rapporten om att Sveriges utsläpp ökar dramatiskt understryker behovet av väg när målet är satt. Hennes plan förefaller emellertid onödigt avgränsade till enbart de delar som faller under henens eget departement även om energin nämns. Det är ju när det gäller energifrågorna som de mest flagranta övertrampen gjorts både vad avser sättet att formulera mål och vad gäller sättet att uppnå dem.

Ett tips till de båda berörda ministrarna kunde vara att de övar sig på att arbeta för att energieffektiviseringsdirektivet både genomförs och gärna skärps. Det vore ett bra steg på vägen.

Hamlets klagan “Ur led är tiden, ve att jag föddes att vrida den rätt igen” kan väl sägas gälla energieffektiva lampor också?  Kompaktlysrören är inte den ideala lösningen och därför hoppas många på lysdioderna istället, d.v.s. LED-lamporna. EU-kommissionen vill se dem snabbare in på marknaden och lanserar en konsultation till den 29 februari 2012 för att förbereda sina initiativ.

LED-lamporna har i några fall givit störningar på elnätet och vissa har därför förbjudits, men de har i vart fall inga (kända) kemiska nackdelar som CFL kan ha.

HSB har redan tagit detta med LED till sig och applicerar dem med eftertanke och omsorg julen till ära.

EU-kommissionen har nu kommit med sin färdplan till 2050 vad avser energi. Den siktar till att växthusgaserna år 2050 skall ha minskat med 85-90% jämfört med 1990 och man arbetar därför med ett antal olika scenarier (se bild nedan, graph 1). Gemensamt för dem är att man sätter stort hopp till energieffektivisering. Användningen skall ha minskat med c:a 40% jämfört med 2005 (se bild nedan, graph 3).

Planen har många intressanta vinklingar. Det vanliga intresset för denna typ av studier brukar gälla huruvida det är tekniskt och ekonomiskt genomförbart och planen konstaterar ganska lakoniskt i sin impact assessment att det är det. Med olika typer av energitillförsel utan att någon av dem innebär några större ekonomiska problem.

Självklart uppstår den vanliga liturgiska växelsången mellan intressegrupper om beräkningarnas antaganden och slutsatser men man borde kunna hyfsa den diskussionen till att istället handla om på vilket sätt vi vill skapa framtiden utan att skrämma varandra med ekonomisk ruin. Vilket även Greenpeace tycks mena. European Environemental Bureau lyfter dock ett varningens finger för överexploatering av biomassa. Planen drar en liten lans för kärnkraften, men det verkar närmast vara pliktskyldigt.

En klar slutsats är att vår energiframtid kommer att vara mycket mera elektrifierad och denna elektricitet kommer från många håll. Det är därför intressant och viktigt att en av rubrikerna i planen lyder “Rethinking Energy Markets” där man diskuterar kostnadsstrukturens betydelse för det system som vi har att hantera elmarknaden. Hur gör vi när en stor mängd av elen kommer från källor med hög kapitalkostnad och låg rörlig? Kan marginalpriset då förväntas täcka kapitalkostnaderna? Och hur får vi ihop alla delarna med baskraft, intermittent kraft och inte minst laststyrning (demand response)? Något av svaren i den senare frågan finns hos IEA DSM-Programmets projekt om kraftintegration.

Men utan varje tvekan så är den stora utmaningen att få energieffektiviseringen på plats. Vi tar den!

------------------------------------

Holland och Danmark är modell för en studie som undersöker vad som skulle hända om Europas befolkning ersatte en del av sina bilresor med cykelturer. Och det skulle betyda en hel del. Om vi alla cyklade lika mycket som Danskarna skulle vi minska koldioxidutsläppen med 15% för transportsektorn till 2050. Studien verkar mycket noggrann och tar även hänsyn till att vi äter lite mera för att orka med cyklandet.

Nu kan det ju ha naturliga geografiska orsaker att just Danskar och Holländare cyklar mer än vi andra. Österrikare och Norrmän kan ju ha det lite värre p.g.a. det kuperade landskapet. Men studien har också kollat att det går lika bra utsläppsmässigt om man har elcyklar för att kompensera i stigningarna. Så det finns ingen ursäkt att låta bli!

Visst kunde det vara politiskt möjligt att verka för ökat cyklande. För några år sedan var det en Dansk komiker, Jakob Haugård, som gick till val på en slogan om ökad medvind för cyklister! Han blev vald, men lär ha givit upp sin politikerbana efter en mandatperiod. Folketinget var ingen stand-up comedy precis. Och medvind är kanske lite ensidigt, om man så säger. Man skall ju sedan cykla tillbaka hem också. Recycling som det heter på engelska! 

Även om det inte var vad som borde ha hänt och även om detaljerna ger många tolkningsmöjligheter så har något viktigt hänt. Ty när nu Kanada meddelar att de har för avsikt att dra sig ur så säger Kina att det är en befängd handling som bör fördömas.

Och nog förefaller det kortsiktigt alltid. Kanada må ha stora tillgångar när det gäller fossilbränslen, men de är allt annat än lätta att utvinna, tjärsand och skiffergas. Ökade världsmarknadspriser på dessa produkter under ett par år kommer att locka till utvinning, men om nu alla andra länder tar sig samman till ett Kyoto-avtal 2.0 så kan det bli en kortvarig lycka. Och om majoriteten av länderna reagerar som Kina så lär ju inte heller det vara bra för vare sig anseende eller handel.

Så låt oss hoppas att Kinas reaktion tyder på att något viktigt hänt i världsledarnas attityder och vilja till att stoppa klimathotet.