“Resource efficiency is not a choice, it is inevitable” säger EUs miljökommissionär Janez Potocnik, när han i ett tal förbereder och presenterar ett initiativ på området resurshushållning. I sammanhanget är det värt att notera att energi är bara en del. Det gäller lika mycket eller mera vatten och råvaror. Potocnik nämner också att flera av de snabbväxande ekonomierna som Europa skall tävla med är bättre på området:

"They have understood that the global mega-trend is sustainability and this is future profit, and they have less lock-ins."

Europaparlamentet har också börjat förbereda sig för en kommande färdplan för resurseffektivitet och uttalar sig nästan förväntansfullt.

The Parliament should emphasize the sense of urgency of resource efficiency. We simply cannot afford to underestimate the crucial role scarcity of resources will play for our future well-being. Therefore we should further develop the strategy both at EU and, crucially, at Member State level and consistently integrate resource efficiency into other policies.

Så Bryssels är på G men sedan gäller det hur medlemsländerna tacklar frågan och det är väl där vi har “inlåsningarna” som Potocnik talar om. Inte bara i infrastrukturen utan ännu mer i tanken.

FN proklamerar 2012 som energiår kallat “Sustainable Energy for all”. Men blir det mer än ett ljus i mörkret - lite rart och snabbt passerat med fromma förhoppningar - precis som Lucia?

Och hur mycket vi än talar om uthållig energitillförsel så börjar det med effektivare energianvändning. Varför skall vi bygga ut förnybar energi för att försörja energislöseri? FNs satsning är i hög grad inriktad på U-länderna och inte minst på de 1,3 milliarder människor som saknar tillgång till el. Vad de behöver är effektivare teknik som inte fordrar så omfattande tillförsel. Och det kan de få om vi i I-länderna använder snålare teknik så att den görs billigare och överkomlig även för dem som har mindre resurser.

DN lägger i sin kommentar till Durbanmötet ut dimridåer på temat att Sverige inte skall gå först. Om alla skall gå någonstans så kan vi inte stå och vänta på de andra. Och att alla behöver börja gå nu illustreras av IEA i bilden nedan. Effektiviseringen är prioriterad och det gäller även Sverige vars elanvändning är en del av världsmarknadens.

Då verkar förslaget på SvDs Brännpunkt från professorerna Linnér och Rayner att skapa investeringsmål för förnybar energiteknik mycket mera realistiskt och spännande. Förslaget är dessutom väl fotat i IEAs analys och det skall bara påminnas om att effektiviseringen måste ingå. Dessutom finns bra IEA-modeller (creating_markets2003.pdf) för hur man med sådan inriktning skall kunna lyckas med uppgiften att skapa globala teknikskiften.

Det vore väl en lämplig omskrivning av Durban-konferensens eget motto "Saving Tomorrow Today" efter det att de kommit överens om att komma överens - fast inte nu utan senare. Allt vore gott och väl om det funnes någon morgondag att komma överens i men det gör det inte. Enligt IEA har vi till 2017 på oss innan vi måste TVÄRBROMSA!

Vid det årtalet har vi redan intecknat all utsläpp vi har råd med för att klara 2-gradersmålet. Därefter måste de vara NOLL. Verkar det troligt? Kolla bilden nedan! Vi skall alltså följa 450ppm-kurvan!!

Så föraktfullt karakteriserades en gång Daniel Kahnemans arbete av en filosof i USA. Det ligger kanske något i det eftersom Kahneman själv säger att “vi inte har en susning om hur lite vi vet”! Vi är helt enkelt blinda för vår egen blindhet.

Kahnemans nya bok “Thinking Fast and Slow” borde ligga i mångas julklappssäck i år. Den är inte bara avslöjande om hur vi tänker och hur vi ständigt drar förhastade slutsatser. Och att vi är konstruerade till just det! Hans bok är dessutom skriven i en (relativt) populär form med ganska många lustiga episoder för att illustrera innehållet. Alltså lättläst även om en stunds begrundan är att rekommendera för att smälta innehållet.

McKinsey har länge slagit ett slag för Kahneman och beteendeekonomin och gör så även nu med den nya boken med en liten historia ur den. Fast med deras “twist” att varna beslutsfattare för att bara lita på interna källor och bedömare verkar det som om de själva slog ett slag för konsultnäringen?!

Märkligt dock att filosofen tycks ha glömt Sokrates eget bevis för sin vishet, vilket var att han visste hur lite han visste. Till skillnad från oss andra då som hela tiden förhäver oss och brer på.

Sveriges viktigaste bidrag till att möta klimatförändringarna är att ställa om vårt energisystem. Därför är min viktigaste prioritering som energiminister att fullfölja energiomställningen och att utveckla det tredje förnybara benet i det svenska energisystemet. Bygger vi ut det förnybara får vi en tryggare och mer förutsägbar energiförsörjning, samtidigt som priserna kan hållas tillbaka.

Så sade Anna-Karin Hatt i Riksdagen i sitt “trontal” som minister. Men för att hålla priserna tillbaka måste vi börja med att hålla efterfrågan tillbaka genom effektivare användning. På detta sätt kan vi inte bara hålla tillbaka priserna utan kostnaderna (pris gånger mängd) så att vi inte köper för mycket energi och särsklit inte den som ändå bara utgör förluster. Det kände ministern på sig för hon fortsatte:

Det allra snabbaste man som konsument kan göra för att minska sina energikostnader och därmed sin energianvändning är att energieffektivisera. Här finns en stor potential att på ett kostnadseffektivt sätt minska vår energianvändning. Men många investeringar kommer aldrig till stånd på grund av okunskap och brist på information. Därför som en av de viktiga insatserna i budgeten är att vi fortsätter satsningen på de lokala Energi- och klimatrådgivarna.

Nu är effektivisering inte bara en fråga om snabbhet utan även om ihärdighet så därför måste vi också se till att systemet med t.ex. energideklarationer, byggnormer och vita certifikat byggs upp på ett ändamålsenligt sätt. Energirådgivarna, EnergiEffektiviseringsFöretagen och SNF har lämnat åtta förslag om hur detta kan göras. Kolla dem ministern!

Sedan måste hon ta ett allvarligt samtal med en av sina ministerkollegor som gör gällande att energieffektivisering fördyrar boendet! Det kan i någon omfattning fördyra byggandet men inte boendet. Driftskostnaderna sjunker med effektivare energianvändning.

Slutligen bör hon ta ett samtal med sitt kansli som under en tid har förberett Sveriges hållning vad gäller det nya EU-direktivet om effektivisering och där man är utsatt för flitiga påtryckningar som syftar till att urholka direktivet. EU-kommissionen vill se högre ambitioner när det gäller t.ex. Energinyttoansvar för energiföretagen, renoveringstakt när det gäller byggnadsbeståndet och energiplanering för att utnyttja kraftvärmeresurserna. Klokt - och Sverige bör inte hamna i dåligt sällskap bland nejsägarna.

Men bra början - fortsätt så!

Vi är medvetna om både klimatkris och finanskris. För klimatets skull vet vi att vi måste vara återhållsamma men samtidigt satsa på mer av ny teknik. För finans- och ekonomikris har vi ordinerats svältkur samtidigt som det hävdas att konsumtionen måste öka för att få fart på ekonomierna igen. Hur skall vi få ihop det? Kan vi shoppa oss till lycka eller åtminstone till den välfärd som mäts i mera prylar?

Naturvårdsverket har tittat närmare på dessa motstridigheter med utgångspunkt i klimatfrågan och ger ut en skrift som heter “Klimatomställningen och det goda livet”. Man noterar de motsättningar som finns (se bild) och diskuterar de värden som finns i en annorlunda livsstil. För lyckan är uppenbarligen inte mer av allt utan möjligen mer av vissa saker, t.ex fritid, eller annat av allt, t.ex second-hand.

Går det att, i en politisk debatt som förs i främst materialistiska termer, få in ett så svårdefinierbart kvalitetsbegrepp som lycka? Den som har flest prylar vid sitt frånfälle vinner ju - sägs det.

Medan våra grannar i söder väljer en hållbar energiframtid så drömmer grannarna i väster sig tillbaka. Den nye norske oljeministern Ola Borten Moe går ut hårt och vill se oljeutvinning praktiskt taget överallt där det är möjligt och inte bara i Norge. Om miljöorganisationernas invändningar säger man numera att de “brister i realism”.

Det skylls något på att han är barnbarn till den statsminister Norge hade när oljeutvinningen en gång började där. Kanske har han samma sorts komplex som Georg W. Bush som också ville gå i fädrens spår och slutföra deras strider.

Möjligen kan vi också vänta en ny typ av inslag från Norge i Eurovisionsschlagern? Något i stil med den härliga ryska hyllningssången till Gazprom?!

Årets “Climate Tracker”, där ländernas klimatpolitik och åtgärder bedöms, för Europa har släppts och omdömet om Sverige är att man är på bättringsvägen men fortfarande kvar i klass D (på en skala där A är bäst och G är sämst). Sammanfattningen för Sverige visar på några små förbättringar och helhetsomdömet är att man behöver göra om sina uttalade ambitioner till handlingsplaner, till att börja med.

Översiktens sammanfattningar kan fungera som en bra checklista (eller shoppinglista) för åtgärder. Utan att vara särskilt elak kan man konstatera att länderna utan EUs stöd och påtryckningar skulle skött sig ännu sämre men också att EU behöver stärka sina instrument:

* Close to half of the performance of a member state is directly related to legislation from the EU.
* Some EU policies that prescribe harmonised rules, such as the Eco-design Directive or the cap on the Emission Trading System, are too weak
* Some areas important for a path towards a low-carbon economy are not, or only very indirectly, covered by the EU: targets beyond 2020, investments in electricity grids and distribution, redesign of products, energy efficiency in industry, retrofit of existing buildings, freight transport and low-carbon agriculture policy.

EWEA, dvs den Europeiska Vindenergiorganisationen, presenterar sina vision för utvecklingen av havsbaserad vindkraft och förebådar en enastående utveckling. Deras rapport är föredömligt väl presenterad vilket gör det lätt för både förespråkare och tvivlare att se hur de bygger upp sitt tänkande.

Tillväxten under det kommande decenniet är tiofaldig både i effekt (från 4 till 40 GW) och Energi (från 15- 150 TWh), se bild, för att därefter trefaldigas under nästa decennium. Sysselsättningseffekten är också omfattande och det handlar om 100-tusen tals jobb om vilka man också noterar att de i stor utsträckning är kvalificerade (high-skilled). En flaskhals kan emellertid bli tillgången på undervattenskablar och möjligen transformatorer. En klassisk svensk paradgren! 

Den nya regeringen har förtydligat och fördjupat energipolitiken, i dokumentet Vores Energi, och med metoder som innebär att effektivisering är den prioriterade åtgärden tillsammans med elektrifiering som bygger på 100% förnybar energi (varav mycket vind), se bild 1 nedan.

Fördelarna anser man skall uppväga nackdelarna (kostnader), se bild 2 nedan.

Det känns skönt att de nu tar över ordförandeskapet i EU och förhoppningsvis kan driva ett inte alltför stukat Effektiviseringsdirektiv i hamn. Sverige - häng på nu - tåget går!

Bild 1
----------------------

Bild 2

Kan man tänka sig att en företagsledare säger att man inte tror på vetenskap och forskning? Knappast men det kan man däremot tänka sig när det gäller ledningen för USA och i synnerhet när det gäller de republikanska presidentkandidaterna. Frågan kommer från Michael Bloomberg borgmästare i New York och själv f.d. Republikan i ett uttalande i en artikel i Financial Times. Och i förlängningen så blir då vetenskapen bara en åsikt bland andra.

Löper vi inte också hos oss en risk när t.ex. den så kallade klimatskepticismen ställs upp på ena sidan och klimatvetenskapen på den andra? Ett fenomen som är vanligt i medierna.

Det må sedan vara så att även inom vetenskapen finns olika “åsikter” som ofta baseras på olikheter i referensramar och forskningsinrikting men det bör vi väl kräva av medierna att kunna hantera? Newtons lag gäller ju även för experter. For every expert there is an equal but opposite expert.

Den avreglerade elmarknaden skulle ge oss så mycket. Främst lägre priser men också ökad service genom ett mer varierat tjänsteutbud. I detta skulle även energieffektivisering ingå. EU-kommissionen slår fast i ett översiktsdokument att: “The most effective way for consumers to lower their energy bills is to reduce their energy consumption." I dokumentet antas det att denna uppgift är en angelägenhet för energiföretagen, men vi har ju sett att merparten av dessa inte är särskilt trakterade av uppgiften när nu kommissionen börjar lägga lite makt bakom orden i det föreslagna nya direktivet.

En fransk forskare, Michel Cruciani, har granskat avregleringarna i EU, och noterar att de fromma förhoppningarna på välsignelse slagit fel (rapporten finns tillgänglig på franska). Priskonkurrensen är obetydlig och tjänsteutvecklingen obefintlig. Så här sammanfattar European Energy Review:

Contrary to telecommunications or air travel, the liberalisation of the electricity sector has not led to a diversification of services and has remained limited in terms of price offerings

Slutsatsen att avregleringar inte är något självspelande piano förefaller inte alltför djärv. Marknadsdogmatismen spelade oss ett spratt och locksången “billigare - bättre” lät bra.

Varans karaktär spelar säkert också en roll. Både kommunikation och resor är produkter som man relativt lätt kan relatera till, men när blir en kWh årets julklapp?

Som bekant är våra politiska ledningar i Europa avogt inställda till det nya direktivet och det görs idoga försök att urholka det. Det är i huvudsak tre saker det kretsar kring:
* Att energiföretagen skall medverka till att minska energianvändningen med 1,5% per år.
* Att öka renoveringstakten i det allmänt ägda byggnadsbeståndet
* Att göra en nationell plan för att se till att kraftvärmepotentialen utnyttjas fullt ut
Det Polska ordförandeskapet hade försökt finna en (urholkad) kompromiss men nu skjuts frågan vidare till nästa ordförandeland som är Danmark vilket ger gott hopp om att man skall kunna komma igen.

Kanske kan en andhämtningspaus över årsskiftet vara nyttig också såtillvida att våra beslutsfattare kan ta sig samman och sluta spela svartepetter med denna fråga. Effektivisering är ALDRIG belastande för samhället som helhet men kan naturligtvis innebära att några intressenter (inte länder) drar ett kortare strå än andra. Låt dem göra det så länge vi alla tjänar på det. Och så länge det gagnar framtiden.

Har ni sett hur tyngdlyftare precis innan de går upp på podiet för att lyfta mångfalt sin egen vikt snabbt sniffar i en lite flaska? Någon sorts legal doping. Det sägs att det skall vara ammoniak och att detta ger dem den kick de behöver. När man hör alla slokörade inlägg i energidebatten om allt som är omöjligt så känner man behov av ett litet sniff ammoniak för att kunna ta nya tag.

Kanske kan Rocky Mountain Institute, RMI, dvs Amory Lovins skapelse ge lite sådan motivation. Deras årsrapport innehåller en hel del uppslag och med tänkvärda illustrationer. En av dem gör att man undrar hur smart facebook-anläggningen i Luleå egentligen är (se bild).

Men innan man själv förfaller till grubblerier kan man istället begrunda rapportens motto:

Walker, there is no path
The path is made by walking
Antonio Machado (1875–1939)

Så när alla våra omgivande skeptiker (klimat och andra) besvärjer oss att bevisa att våra förslag är hållbara för framtiden så vet vi att bästa sättet att förutsäga framtiden är att skapa den. Talk the talk and walk the walk.

“Jorden är platt som en pannkaka och när vinden har blåst över kanten så blir det vindstilla i hela världen, då stannar alla vindkraftverk samtidigt överallt.” Så skrev signaturen Anti i vindkraftdebatten i Ny Teknik. Kommentaren känns relevant när man ser att Björn Lomborg på nytt raljerar med världens (lama men dock) försök att minska klimatproblemen i en artikel i Sydsvenska Dagbladet. Signaturen Anti var sannolikt satirisk men Lomborg är det inte även om det finns en likhet i faktabehandlingen. Detta förhållande påpekas av två forskare vid Lunds Universitet när man vädjar till tidningen att försöka hålla en seriös linje. Naturligtvis hävdar då tidningen att de bara vill ha debatt mellan flera åsikter.

Då måste man till sist fråga sig vad som är kriteriet för en åsikt? Kanske är signaturen Anti just företrädare för en åsikt? För några hundra år sedan skulle han ovedersägligen ha varit det. Och hur länge kan mediaföreträdare använda åsiktsklassningen för det som förskönande kallas klimatskepticism men som ytterst har till syfte att förneka och hindra åtgärder. För det verkar som om det var det denna historia handlar om. Lomborgs skapelse Copenhagen Consensus Centre har haft gräddfil i den tidigare Danska regeringens budget säger ENDS Europe. Nu måste de konkurrera med andra institutioner.

Vi får likt Ture Sventon få leva med våra opponenter. “Ständigt denna Vessla” suckade Ture och “Ständigt denne Lomborg” lär vi få säga även i framtiden. Men om media vill ha debatt så kanske vi ändå skulle kunna få den att handla om väsentligheter. Snart?!

Svenska Dagbladet tar på ett förtjänstfullt sätt upp frågan om glödlampsersättarnas hantering. De vanligaste lågenergilamporna är så kallade CFL (Compact Fluorescent Lamps) som innehåller kvicksilver. Därför skall de inte slängas i soporna eller läggas i glasåtervinningsbehållare. De skall lämnas in till återvinning precis som lysrör (vilka också finns i de flesta hushåll sedan länge, oftast i köket).

Men inte heller glödlampor skall lämnas i soporna vilket säkert många av oss gjort under många år innan vi lärde bättre. Så problemet är egentligen tvåfalt:
1. Vi måste lära om och göra annorlunda. Alla! Det är förvånande vad man kan se i ett soprum även i områden där det bor välbeställt folk med god utbildning. FÖRVÅNANDE!
2. Sopåtervinningen måste göras bättre, effektivare och vackrare. Varför måste en sopstation bestå av ett antal smutsiga och överfulla containers? Var finns landets industridesigners och arkitekter? Visst kan ni väl bättre?

I Köpenhamn och Dublin finns solcellsdrivna (!) papperskorgar som komprimerar skräpet så att de rymmer mer. Mer design - mer teknik och MER disciplin!

Det finns tecken på att Kina i framtiden lägger mindre emfas på BNP-ökning och mera på hållbarhet säger The Guardian efter att ha studerat en Kinesisk rapport om grön tillväxt. Rapporten säger att satsningar på grön tillväxt ger Kina nya jobb motsvarande hela Sveriges befolkning, men ännu intressantare är att den är skriven av ett institut där den person som tippas bli ny premiärminister, Li Kiqiang, är ordförande.

Den nya energiplanen inom ramen för femårsplaneringen har också tillkännagivits och enligt den minskar energiintensiteten (ett i sammanhanget meningslöst mått) men de faktiska utsläppen av partiklar, svavel och kväve skall också minska. Det senare tyder åtminstone på effektivisering i någon omfattning vad gäller förbränningsteknik och bränslekvalitet.

Nu är (och blir?) den viktigare för varje dag. Den handlar nämligen om behovet av att anpassa bebyggelse, infrastruktur och vardagsliv till klimatförändringarna. Ursprungstanken var ju att vi skulle hindra temperaturökningarna men nu verkar det som om vi snarare måste lära oss att leva med dem. Rapporten är gjord av World Resoureces Institute, WRI, med stöd av bl.a. de Skandinaviska biståndsmyndigheterna.

Även om den är bra och har många exempel kan det inte hjälpas utan att man känner pessimism. Första rådet är nämligen att mobilisera allmänhetens engagemang. Det kanske går att göra i de länder som är drabbade (främst U-länder) av ren nödvändighet, men hur är det hos oss? Är det inte i I-världen vi skulle engagerats för att hindra förändringarna? Vi kanske skulle tänka på det nu när man skall gödsla med “hållbar” julbelysning i Stockholm i form av LED-lampor (671666 stycken) som bara drar 574 kWh per dygn. Hållbart - i förhållande till vad?

Vi har nog anledning att göra samma efterlysning som signaturen Zapiro i Mail and Guardian (se nedan).

Beteendeekonomins ärkebiskop Daniel Kahneman tar upp det i sin nya bok “Thinking fast and slow”. Vår benägenhet att tänka fort men fel. Och om vi inte hade haft denna egenskap skulle vi förmodligen inte ens överleva. Den beror nämligen på att vi utnyttjar vår erfarenhet och våra associationer. Vi har helt enkelt inte tid att i alla lägen tänka långsamt och eftersinnande. Thaler och Sunstein nämner det också i sin bok “Nudge” där de skiljer på det automatiska systemet och det reflektiva.

Tyvärr är det politiken för bl.a. energieffektivisering väsentligen uppbyggt kring föreställningen att vi har tid att skaffa all nödvändig information och att grundligt tänka igenom konsekvenser. Det vill säga en föreställning om hur vi borde vara och inte en insikt om hurudana vi verkligen är. Men kanske kan personer som Kahneman få en ändring på det.

Vi har till 2017 att korrigera kurs sedan är det kört enligt IEAs WEO 2011 som rapporterades häromdagen.

Budskapet har nått ut och European Energy Review har två artiklar om WEO och dess innehåll. En refererande och något optimistisk och en reflekterande och pessimistisk. Även National Geographic har tagit budskapet och gör en kort sammanfattning (med ruskig bild).

I årets variant av WEO är man inte lika explicit när det gäller effektivisering som tidigare så årets upplaga kan med fördel kompletteras med IEA ETP 2010 vad gäller teknikens möjligheter och WEO 2009 vad gäller effektiviseringens betydelse och omfattning.

Nu gäller bara ( ) att detta också tas ad notam av våra politiker! Och att t.ex. EU-direktivet om effektivisering antas och genomförs istället för att (som hitintills) göras till en uppvisning i undanflykter. För the botten is väl nådd? Eller kan vi nå längre ner?

Det här är mer skrämmande än de alltmer blodtörstiga deckare som våra författare manglar ut en masse. Kolla bara!

Tabellen visar olika bedömningar av koldioxidkoncentrationen i atmosfären och kommer från en sammanställning som SEI gjort om hur man kan göra ekonomiska bedömningar av klimateffekterna. IEA hävdar att gränsen för 2 graders temperaturökning går vid 450 ppm och i tabellen visar i en del fall över 1000 ppm!

Det som gör tabellen skrämmande är alltså när tabellen kombineras med temperaturbedömningar. Så här ser IPCCs ut. Den visar att vid 560 ppm har vi med största sannolikhet passerat gränsen för att klara 2-gradersmålet och detta sker alltså kring 2050. Även de mest optimistiska ger oss högst till 2090 att klara 560 ppm.

Men om man fortfarande inte blir skrämd så har Globalis en lista över temperaturhöjningarnas effekter. Scary stuff.

If we don’t change directions soon, we’ll end up where we’re heading.

Så drastiskt inleds årets World Energy Outlook (WEO) från IEA. De konstaterar att öppningen till att klara 2-gradersmålet håller på att försvinna och att ett minimikrav är vad de kallar ett “New policies scenario” som fordrar högre politisk aktivitet. Åttio procent av de utsläpp som kan tillåtas för att klara 450 ppm CO2 i atmosfären är redan “inlåsta” och garanterade i existerande infrastruktur och år 2017 finns inte längre något manöverutrymme kvar. Att vänta med att minska utsläppen i energisektorn kostar mer än 4 gånger så mycket i kompenserande åtgärder senare!

Det är effektivisering och förnybar energi som kan rädda situationen Visserligen drar WEO en lans för kärnkraft men det är ändå en obetydlig del av den nya kapacitet som behövs även i deras eget scenario (se bild nedan). Det behövs fortfarande lärinvesteringar för att skapa marknad för den förnybara energi men de är klart lägre än det som ges till fossil energi idag och i ljuset av det som sägs om behovet av kompenserade åtgärder klart motiverade.

För iakttagaren börjar det te sig gåtfullt att IEAs analysenhet och EUs direktorat båda försöker finna konstruktiva lösningar men att våra styrande slår dövörat till vilket t.ex. visades i hur EU-direktivet om effektivisering framskrider häromdagen. Eller har dessa centrala organ blivit till en slags hovnarrar som skall förfasa och roa gästerna vid ministermötena. Och efter dessa kan man ge ut glättiga broschyrer så som IEA nyligen gjorde så att vi skall få för oss att något händer?

Figur: Behov av ny kapacitet kommer väsentligen från förnybar energi i scenariot “New policies”

Figur: Lärinvesteringar behövs för att få mera förnybar energi på plats men dessa är fortfarande betydligt lägre än bidragen till fosil energi.

Liknelsen är lite överdriven det medges men det kommer osökt i minnet när man läser det senaste från den nedläggningshotade Expertgruppen för Miljöstudier. Det är en undersökning av elmarknaden och som mynnar ut i fyra förslag för att göra den bättre, sedan skall det vara klart och vårt inträde i lyckoriket är förestående. Däckstolarna har äntligen ställts rätt. Förslagen är:

1. Öppna för att andra än de nuvarande bolagen ska få äga ny svensk kärnkraft. Behöver väl knappast kommenteras, visserligen borde det vara ofarligt eftersom kärnkraften inte är särsklit attraktivt som investeringsobjekt men det avskräcker inte de verkligt troende.
2. Slopa lagen om att endast stamnätsföretag, i praktiken Svenska Kraftnät, får bygga utlandsförbindelser. Jo näten behöver förstärkas för att vi till fullo skall kunna utnyttja och överföra bl.a. förnybar energi mellan platser der den finns i överflöd och befolknings-/industricentra. Men varför i fridens namn skulle inte ett samhällsägt företag kunna både inse och utnyttja det?
3. Inför en reglering som tvingar elhandelsbolagen att erbjuda hushållen timvis debitering. Ett klockrent skolboksförslag som det är lätt att visa nyttan av OM kunderna bara betedde sig rationellt. Förhoppningen om hushållens vilja att tvätta, diska och göra långkok på lågpristid är dock starkt överdriven. Likaväl som behovet att bättre utnyttjande fordrar avancerad teknik. Men behovet av bättre erbjudanden (Demand Response) från energileverantörerna till främst industrikunder är stort.
4. Behåll den kommunala vetorätten och tillåt även fortsättningsvis kommunala avgifter på förnybar energi. Que? Jaha! Om vi slipper en massa lokalproducerad el från t.ex. vindkraft då får vi större tyngd för förslag 1. Capice!

Det vore kanske bättre med en utredning om energinyttoansvaret och det faktum att energiföretagen säljer för mycket energi till en användning som de facto inte ger nytta för kunden. Kan det vara så att regeringen börjat tvivla på att expertgruppen har rätt fokus?

Så sägs det, men man undrar om inte det är djävulen själv som skriver “detaljerna”. I alla fall när det gäller förslaget till nytt effektiviseringsdirektiv där man gjort en genomgång av arbetsläget och där ordförandelandet lagt ett nytt förslag. Affärsidén, om man får säga så, med dessa omskrivningar är att försvaga ett redan svagt förslag till EU-direktiv.

Detta händer när man rapporterar att utsläppsökningarna globalt sett tagit vad man kallar monsterproportioner. När man konstaterar att tilltagande torka i Medelhavsområdet väsentligen kan hänföras till global uppvärmning.

Och vad är det då som oroar? Jo bl.a. att ett energinyttoansvar för energiföretagen skall påverka konkurrensförhållandena. Ja - och? Klart att det gör! Företag som ger sina kunder bättre service kommer naturligtvis att uppfattas som bättre. Får kunderna högre pris? Ja kanske, men de får lägre kostnad eftersom de köper en mindre mängd och de får lägre pris än de skulle fått om man tvingats bygga ytterligare kraftanläggningar för en överstor efterfrågan. Får företagen lägre vinster? Ja troligen. Så var klämmer skon - egentligen!?

Eller annorlunda uttryckt, om vi står inför en uppenbar klimatkatastrof med kostnader som fördelas på ett oförutsägbart sätt (se torkan i Medelhavsområdet som exempel) hur stort är då problemet med en antagen konkurrensförsämring som dessutom kan motverkas av företagen själva genom att de utvecklar sina erbjudanden till kund. Finns det någon energiminister som är, som uttrycket säger, karl för sin hatt?

European Climate Foundation (ECF) har följt upp sin tidigare färdplan för 2050 för att se hur vi skall komma upp på banan och “kola av” vårt energisystem på allvar. En slutsats är att det fordrar STORA investeringar men också att det måste göras i framtidsteknik vilket bör innebära stora möjligheter till industriutveckling och jobb. Sådana mycket medvetna satsningar sker redan i t.ex. Korea vilket visades vid ett seminarium som IEAs DSM-Program anordnade nyligen. Så valet borde vara enkelt för Europa: “Häng med eller bli efter”.

I ECFs avstämning så är utbyggnad av ett kraftfullt nät i Europa en hörnsten tillsammans med tydligare satsningar på diversifierad produktion av förnybar energi. Men de noterar att också affärsmodellerna behöver utvecklas:

Demand-side resources, such as energy efficiency and demand response (including distributed energy storage options and distributed production), represent an attractive means to reduce the amount of transmission and large-scale generation investments required. Power markets need to promote energy efficiency, demand response, storage (large-scale and distributed), distributed generation and efficiency as system resources on an equal basis with utility-scale supply options.

Energinyttoansvar för energiföretagen alltså!

Konsekvenserna för systemet skulle kunna illustreras som nedan där man istället för som vanligt (fit and forget) bygger ett system som kan ta hand om både lokal produktion och hantera flexibel efterfrågan.

Bild från presentation av arbetet inom IEA DSM-Programme av deras ordförande Rob Kool, bild 30.

Så kan man ju förbereda sig. McKinsey har skrivit en artikel om detta och projicerar bland annat åtgärder i transportsektorn och den del som handhar varutransporter. Man har en del kul exempel i anslutning till den tabell som visas nedan. Och 100 Dollar per fat är i underkant av deras antaganden men redan där finns som synes en hel del att göra.

Det är inte första gången någon försöker spränga tankevallen för oljeprisets nivå, men frågan är om man är djärv nog. Vi har varit över 100 dollar redan så var ligger nästa gräns för det otroliga? 500? 

Det svenska fjärrvärmesystemets bränslemix med stort inslag av förnybar energi citeras som ett föredöme i en rapport om hur man skall få större inslag av förnybar energi för uppvärmning i en rapport från Öko-Institut med medverkan också från Lunds Universitet. Rapporten innehåller en bra sammanställning i tabellform av hur olika incitament kan fungera och i förbigående nämns vita certifikat som ett möjligt och intressant alternativ.

Man undrar under läsningen om det svenska fjärrvärmenätets möjligheter skulle kunnat bli verklighet i dagens samhälle. I förarbetena till lagen om kommunal energiplanering nämndes som en hotbild ett system där man inom samma område använde flera olika uppvärmningsmetoder. Denna bild kallades “kvarteret Dårfinken”. Är det inte det vi ser utvecklas idag också när EU-länderna avvisar det senaste direktivförslagets relativt modesta förslag till energiplanering.

I veckan släpps IEAs årsbok World Energy Outlook (WEO 2011) som bl.a. kommer att ägnas åt det utbredda missbruket att subventionera bruket av fossil energi. En lyx som kostar c:a 400 Miljarder dollar årligen och som om den inte bryts ökar för att motsvara c:a 0,7% av världens BNP om några år (se nedan). Och en lyx som G20-ledarna lovat att sluta med men vid sitt senaste möte glömde (igen).

Det är ju lätt att sucka över att våra styrande inte tar itu med det här på “makronivån”, men hur har vi det själv på “mikroplanet”? Tanken infinner sig när man igen finner att våra opinionsbildare, den här gången i Expressen, har svårt att släppa taget om glödlampan. Oviljan att bryta en gammal vana och att aktivt söka sig till något bättre låter dessutom bättre när den stöds med citat ur världslitteraturen. Tidigare har ju DN dessutom funnit att det kan vara odemokratiskt att slopa glödlamporna.

En omställning fordrar nära nog per definition att vi gör något på ett annat sätt än tidigare. Det gäller världens ledare, det gäller våra opinionsbildare och det gäller (hjälp!) mig själv!

Det anser Andrew MacKillop i en artikel i Energy Review. Det är praktiskt taget inget i hans analys som finner nåd. Och något alternativ har han inte heller annat än en diffus plan B. Fast på annat håll kan man läsa att han föredrar vad han kallar en gasöppming (gas window).

* Utsläppshandeln har misslyckats anser han, men ha tycks ha missat att utsläppen begränsas av politiska överenskommelser (caps) och a priset i sig inte minskar utsläppen utan bara ger dem ett ekonomiskt värde så att minskningens minimeras.
* Liberaliseringen av elmarknaden genom “unbundling” är nonsens säger han och tillägger:

In reality, the climate and energy package favours large industrial conglomerates in the energy sector and, as we know, Europe’s energy market liberalisation since 1996 has coincided with some of the largest energy price rises for final consumers in recent history.

* Grönare energiteknik skapar inga gröna jobb utan är en myt, säger han, men som bevis har han endast en jämförelse av andelen jobb inom vindindustrin i relation til hela arbetsmarknaden i Europa. Effektivisering nämner han inte men har tidigare (alldeles korrekt) noterat att sådana satsningar oftast blir kortlivade skyltobjekt i regeringarnas politik

I allt väsentligt missar han poängen med energiomställningen. I artikeln skriver man (han?): “It is important to note that this energy transition is the most massive energy programme ever proposed anywhere in the world outside war-time conditions.” Och? - frestas man säga. Är det inte en akut situation vi har och har inte just krigstider visat på att människor med samlade krafter inför ett yttre hot kan åstadkomma extraordinära resultat? Är inte problemet att hotet faktiskt inte är “krigsaktigt” d.v.s. yttre - utan inre? Vi måste skydda oss mot oss själva och det är svårare.

“There is no such thing as American English”, påstås den Brittiska drottningen ha sagt när hon ombads välja språk för stavningskontroll i sin dator. Så låt oss kolla vad Energinyttoansvar är på Amerikanska. Det som kallas “energy efficiency obligation schemes” på Brysselengelska i förslaget till nytt direktiv och som på svenska blivit (håll i er) “Kvotplikt”. På Amerikanska är det “Energy Efficiency Resource Standards (EERS)”.

Nyligen gjorde ACEEE en genomgång av läget i USA vid en konferens i Denver och presentationerna finns nu tillgängliga. För att få en överblick rekommenderas session 1B, inblick i hur massmarknaderna kan åtgärdas session 2C samt i vilka nya teknologier som kan bli intressanta session 5E.

Motsvarande för Europa finns redovisat av ECEEE. 

..när det gäller vindkraft och nu gäller det havsbaserad vind i GW-klassen. DONGs direktör lägger ut texten i en intervju och det är inga småsaker vi talar om, 3 GW till 2020. Men det är ändå bara småsmulor jämför med Europeiska vindkraftorganisationens EWEAs projektioner som sägs landa på 40 GW. Men det får vi veta mer om när de lanserar sin rapport i månadsskiftet november december.

Sverige berörs naturligt av detta också genom EUs infrastrukturplaner och kan vara med på vagnen om nu inte Timbro får sätta käppar i vindsnurrorna.

...tycker EU-parlamentet och tänker på produkter för bl.a. effektivare energianvändning. Så här sade de för fjorton dagar sedan:

Calls for a Green VAT strategy to be devised, centred on reduced rates for energy efficient and environmentally friendly products and services, counterbalancing unfair competition which results from externalities not reflected in the price of a good or service;

Och nu när tanken tycks accepterad även i Sverige (fast bara för för grönt på tallriken) så kanske man kan sträcka sig till mera påtagliga (och angelägna) saker.

Som bekant är varken Energimyndigheten, Svensk Energi eller Näringsdepartementet några varmare anhängare av Energinyttoansvaret som det uttrycks genom förslaget att använda vita certifikat. Så därför kommer väl följande samhällsomstörtande uttalande om inte som en chock, så åtminstone som en kalldusch:

European utilities may soon have to earn a growing share of their profits by helping households save energy rather than consume it.

Så formuleras det emellertid av McKinsey i en rapport som heter "Winning the Battle for the Home of the Future”. "Även Du Brutus”, tänker några?! Vi andra funderar på hur länge svenska energiföretag skall blunda för framtidens möjligheter.

McKinsey skisserar tre scenarier (se nedan) som baseras på hur tre centrala drivkrafter används/utvecklas. En modell som är väldigt lik IEAs modell för hur marknader för ny teknik kan skapas (http://fourfact.com/images/uploads/CreatingMarkets_1.pdf). Teknikkostnaderna spelar stor roll men där har vi hjälp av “lärkurvan”. Regleringsmekanismerna är viktiga och där behövs en mera dedikerad inställning från våra styrande, ungefär som EU-direktivet för effektivisering förutskickar. Kundernas acceptans är den mest kritiska punkten och där romantiserar McKinsey genom att hoppas att kunderna beter sig ekonomiskt rationellt. 

SEDC (Smart Energy Demand Council) har gjort en översyn över den Europeiska situationen vad gäller laststyrning (Demand Response, DR). Och det är ganska nedslående. I USA finns en relativt välutvecklad marknad för att handla med effekt i nätet, att kunderna mot ersättning minskar sina anspråk, dvs “styr sina laster”. I USA finns företag som specialiserat sig på att aggregera sådana åtaganden från kunder och som genom att prognosera och jämka ihop behov och möjligheter kan lösgöra betydande kapacitet vid behov.

Men då måste det finnas en betalningsvillig efterfrågan. SEDC pekar på behovet av att komplettera lagstiftningen med reglering så att kraftföretagen och systemansvariga börjar agera. Hitintills har man i Sverige duckat och hoppats att någon annan skall lösa problemet. Förespråkarna för smarta nät har stora förhoppningar att småkunder skall låta sig styras av energipriserna bl.a. illustrerat med att tvätta mitt i natten och styra belysningen till krukväxterna.

Det är inget fel att göra hemmet smart(are) men de stora resurserna finns på annat håll och fordrar möjligen också reglering även om sådana ord nära nog strukits ur ordlistan. SEDC menar dock att omvärldsförändringar ställer hårdare krav på leverantörerna om de skall kunna hålla igång systemen till rimliga kostnader (se bild). Så smartheten behövs på flera håll.

Är en siffra ni kommer att få se i media ett tag framöver. Det är nämligen vad Timbro hävdar att vindkraften kostar. Problemet är bara (!) att siffran inte stämmer men den kommer nog att basuneras ut ändå. Uppgiften baseras på debattinlägg som gjorts av Marian Radetzki och av Carl Hamilton.

Båda utgår från certifikatpriset och inte från merkostnaden för den energi som certifikatet gäller. Trots att det rimligen är merkostnaden som belastar kunderna vilket bl.a. Näringslivets ekonomifakta visar. Och trots att båda är professorer i nationalekonomi!

Merkostnaden kan dessutom (och kommer troligen att) sjunka vilket förre GD Kåberger pekar på i en artikel i Ny Teknik där han också klargör skillnaden mellan merkostnad och certifikatpris. Energimyndigheten har också redogjort för dessa mekanismer i en utredning.

Man skulle i sammanhanget kunna undra över om inte inmatningstariff hade varit bättre än certifikat eftersom man i så fall kunna bygga in teknikutvecklingen i ersättningsnivån och låtit den sjunka över tiden!

Skriften från Timbro känns lite nattstånden t.ex. genom sina rubriker om vad man skall göra när det inte blåser och vilken liten betydelse man anser att svensk vindkraft har för elsituationen. Det verkar som om den mera byggde på en genuin ovilja mot vindkraft (som stör sikten mot den obrutna horisonten) än på ett sökande efter tekniklösningar som har goda miljöegenskaper. Den är snarare ett debattinlägg avsett att stödja ett högröstat motstånd och det får vi nog se i debatten vad det lider när siffran 215 återkommer.

ACEEE, som är USAs motsvarighet till ECEEE, har tagit tempen på effektiviseringsarbetet i landet. Nyheten är att Californien trillat ned från en tätplats som de abonnerat på under en följd av år. Massachusetts har tagit över ledarskapet, se figur 1 nedan.

Remarkabelt är att i båda staterna får man höga poäng för energiföretagens medverkan. Ett system som liknar det som föreslagits för Europa med “Vita Certikat”, se figur 2 nedan

Det finns flera goda skäl att verkligen ha sådana som innebär att man maximerar nyttan av energin och inte energianvändningen. Ett är ju att energiföretagen tjänar pengar på att sälja energi som inte behövs och det måste väl vara viktigt att se till att man (kunden) får verklig valuta för pengarna. Det är att ta energinyttoansvar.

Det är också intressant att när man lämnar den höga politiska retoriken så arbetar man i delstaterna praktiskt över partigränserna. Steve Nadel, ACEEEs direktör, säger:

The message here is that energy efficiency is a pragmatic, bipartisan solution that political leaders from both sides of the aisle can support.

Figur 1. Resultat av jämförelsen mellan USAs delstater
----------------------------------------------------------------

Figur 2: Poängsystem för jämförelsen

Ett omfattande arbete har gjorts för att kartlägga var koldioxidutsläppen har sitt ursprung. The Guardian har en redogörelse men också en förenklad version för att redovisa områdesvis.
Man kan söka både för regioner och länder varifrån bränslena kommer som används i respektive land, men också hur utsläppen “bakats in” i de produkter vi köper och var dessa inbakade emissioner har sitt ursprung (se illustrationer nedan)!

Metoden finns beskriven på en websida och i en mera utförlig rapport. För den sim vill gå mera på djupet och kolla hur det fungerar i olika länder så finns också ett interaktivt instrument där man kan kolla olika länder och regioner.

Figur 1: Fossilbränsleflöden och dess utsläpp (produktionsutsläpp) samt utsläpp inbakade i produkter (konsumtionsutsläpp) till EU
--------------------------------------------------------


Figur 2: Sveriges produktions- och konsumtionsutsläpp. De senare redovisade dels för produkterna och dels för ursprunget av bränslena som använts i produkterna.

Ett enkelt och bra sätt att beskriva problemet med effektivisering är att konstatera att inget projekt är det andra likt. De är olika - precis som snöflingor är det. Och, hävdar Clean Techies, det är därför effektiviseringsprojekt “...är så förb-t svåra att finansiera”. Det är därför som det heller inte blir någon snöbollsrullning för ens det uppenbart bästa och billigaste nämligen effektiviseringen.

Eller som vi brukar säga: “Effektivisering är inte svårt men komplicerat”. Och det är därför som t.ex. energideklarationer och energikartläggningar är så viktiga, så att man får en handlingsplan som är specifik för just min byggnad och min anläggning. Med en sådan som underlag skulle man också kunna föra ett mera målinriktat samtal med banken om finansieringen. Snöflingorna fortsätter att vara olika men kan rullas till snöbollar!

En reflektion som är naturlig när man ser TV-bilderna på översvämningar på sina håll och torka på andra. Ett svar på frågan är “uppenbarligen alltför lite för dem (oss) som orsakar den”. Och ett annat är “det går på försäkringen”. Om det senare verkligen gällde så kanske insatserna för att hindra den skulle intensifieras. Ty för försäkringsbolagen är detta definitivt en affärsmöjlighet. Det lär ju vara så att försäkringsbolagen på många håll var aktiva i att bygga upp brandförsvar så att de skulle slippa kostnader för nedbrunna byggnader. Det var då det!

På LBNL i USA gör man periodiska sammanställningar av hur försäkringsbranschen utvecklar nya aktiviteter relaterade till klimatfrågan (se bild nedan). Intressant läsning och kanske rentav inspiration.

Just nu håller de på att uppdatera sin sammanställning och är tacksamma för uppslag, men det är bråttom. De vill ha material den komamnde veckan. Har ni kännedom om detta så hör av er så skall jag förmedla kontakten.

EU har i sitt förslag till nytt energitjänstedirektiv föreslagit att länderna skall upprätta system för som innebär att energiföretagen skall fokusera på optimal energinytta hos kunden i stället för på maximal vinst av försåld energi. Man vill införa ett energinyttoansvar för energiföretagen (eng. energy efficiency obligation scheme) så att dessa medverkar till finansiering och spridning av effektiviseringsåtgärder. På så sätt kan man motverka en överinvestering i energitillförsel till förmån för satsningar på effektivisering vilket innebär att de totala kostnaderna för den nytta (ljus, kraft, värme) som användarna efterfrågar minskar.

Detta skrämmer Svensk Energi som befarar en konstlad efterfrågan på effektivisering (!), men vad är de rädda för? Det kan faktiskt vara en chans för dem! Energiföretagen rosar inte precis marknaden när det gäller kundrelationer enligt Svenskt Kvalitetsindex - tvärtom. Skulle det då inte vara en möjlighet att få leverera till kunden en service som innebär att de sänker sina kostnader? Även om kunden vet att företaget gör det därför att de måste så är det ett tillfälle att visa sig från en annan ljusare sida!?

Erfarenheterna från andra länder är att det verkligen fungerar till ömsesidig båtnad. Det framgick vid en konferens om energinyttoansvar som eceee arrangerade nyligen och där de länder som har systemet visade upp sig. Ett företag som gjort denna kundprofilering på energinytta till sin är Lokalenergi i Århus. De har inte märkt någon konstlad efterfrågan, men däremot ett stort underskott på effektivitet.

"Morfar berättade om något som hette global uppvärmning eller något liknande. Men gubben var lite konstig i huvudet. Han sade att det snöade varje vinter och att det fanns fyra årstider. Man blir väl sådan när man blir gammal." Så kommer det väl att låta bortemot nästa sekelskifte. I NY Times undrar man över vart klimatfrågan tagit vägen.

I USA har den försvunnit så det var väl bara en illusion. Och den har inte bara försvunnit ur debatten utan bokstavligen på sina håll. I Texas har en av de Republikanska pretendenterna till att bli president, Rick Perry, låtit stryka delar i vetenskapliga rapporter. Men det är väl kanske för att vissa i hans valkrets har så känsliga sinnen att de kunnat bli skrämda?

I Sverige har vi ännu inte hunnit så långt. Här får vi fortfarande veta, men frågan är om vi kan ta till oss informationen som ibland blir lite abstrakt. Men när uppgifter om medeltemperatur översätts till t.ex. minskade snödagar och ökad nederbörd, som Länsstyrelsen i Stockholm gjort, börjar det bli begripligt. Tillräckligt begripligt för att agera kanske? Så att inte bara barnen får ett glas öl (Hasse och Tages variant) utan även barnbarnen får göra en snögubbe?

EU-kommissionen föreslår i sitt direktiv för effektivare energianvändning att offentliga sektorns byggnader skall vara en draghäst för en utvecklad renoveringsmarknad. Man gör det genom att föreslå att renoveringstakten i detta byggnadsbestånd skall fördubblas från idag c:a 1,5% per år till 3% per år. Denna formulering har inte fallit i god jord och av flera, bland annat det svenska Näringsutskottet, tagits till intäkt för att hävda otillbörlig detaljstyrning från Bryssel.

Det är klart att formuleringen kan göras bättre men det är lika klart att någon (ibland kallad Bryssel) måste tala klarspråk om att riktiga åtgärder måste göras. Och Sverige har ju, utan att Näringsutskottet blev oroligt, lyckats omformulera EUs energisparmål så att vi ökar energianvändningen istället för att minska den!

Building Performance Institute Europe (BPIE) har nu gjort en genomgång av byggnadernas tillstånd i hela Europa och ger råd i anslutning till denna. Av studien framgår att det Svenska byggnadsbeståndet tillhör de äldsta i Europa vilket ju förefaller motivera genomgripande renoveringar.

Det har också skisserats ett förslag till tvåstegsrenovering som skulle göra processen billigare. Detta synsätt kanske illustrerar varför skrivningarna om renoveringstakten behöver ses över. För om någon uppfattat det som att man skall renovera från scratch till högsta standard i ett steg så förefaller det både opraktiskt och dyrt. Omställningen måste vara en process som kan ta tid men som skall uppnå höga mål (baserat på en kartläggning och en plan).

BPIEs rapport föreslår tuffare reglering och att bl.a. energideklarationerna skal bli bättre och tillämpas mera strikt. En bra idé som skapar både bättre byggnadsstandard, nya jobb och utvecklar företagandet inom effektiviseringsbranschen. Bra - eller hur Näringsutskottet?

Större infrastrukturprojekt för el, olja, gas och CCS (koldioxidinfångning) i Europa skall kunna förklaras vara av allmänt intresse och få en snabbare tillståndsprocess. Man har identifierat 12 stycken “priority corridors” varav några har direkt intresse för svenskt vidkommande, t.ex. :

1. Northern Seas offshore grid (“NSOG”): integrated offshore electricity grid in the North Sea, the Irish Sea, the English Channel and the Baltic Sea
7. Baltic Energy Market Interconnection Plan in electricity ("BEMIP Electricity"): interconnections between Member States in the Baltic region and reinforcing internal grid infrastructures
8. Baltic Energy Market Interconnection Plan in gas ("BEMIP Gas"): infrastructure to end the isolation of the three Baltic States and Finland and their single supplier dependency and to increase diversification

Men utöver de som har direkt geografisk anknytning nämner man:

10 Smart grids deployment: adoption of smart grid technologies across the Union to efficiently integrate the behaviour and actions of all users connected to the electricity network, in particular the generation of large amounts of electricity from renewable or distributed energy sources and demand response by consumers.
11. Electricity highways: first electricity highways by 2020, in view of building an electricity highways system across the Union.

Utöver att tillståndsprocedurer skall kunna snabbas upp så skall det finnas möjligheter till finansiering. Bedömare med insyn hävdar dock att det ger mest fördelar för gasledningar och mindre för el som skulle kunna vara av större betydelse för att utnyttja förnybar energi.

Tekniken sätter gränserna för vad som är möjligt. Vi kan sedan välja vad som är önskvärt inom dess gränser och (naturligtvis) försöka vidga gränserna genom teknikutveckling. Vi upplever det dramatiskt när det gäller kommunikation. Till och med e-mail upplevs av dagens ungdomar som gammaldags. De “facebookar” istället. Inte ens vi äldre kan riktigt minnas hur det var med enbart fasta telefoner och handskrivna telefonlistor. Systemgränserna vidgas snabbt - för att tala teknikerspråk.

Vi upplever det också inom energitekniken, bara med lite fördröjning. Kommunikationstekniken ger oss smarta nät, datorisering och miniatyrisering ger oss smarta apparater, motorutveckling och batteriteknik ger oss möjlighet till hybrid- och laddningsbara fordon, småskalig energiomvandling med solceller, vindenergi och kraftvärme blir tillgänglig och överkomlig ekonomiskt. Allt detta kan skapa samma revolution inom energiförsörjningen som inom personlig kommunikation.

Men då måste vi tänka om och en del av våra invanda tankemönster utmanas. Som detta med “baslast” och “Intermittent kraft”. Greenpeace har gjort det i en studie som heter “Battle of the grids”, se bild nedan. Det som förefaller omöjligt genom att baskraften är begränsat regleringsbar kan göras möjligt genom bl.a. nätutbyggnad. Så här skriver de:

Some important facts include:
• electricity demand fluctuates in a predictable way.
• smart management can work with big electricity users, so their peak demand moves to a different part of the day, evening out the load on the overall system.
• electricity from renewable sources can be stored and ‘dispatched’ to where it is needed in a number of ways, using advanced grid technologies.

Det är vanligt att hävda att tekniken tas i anspråk när de ekonomiska förutsättningarna är de rätta. Det är varken så olyckligt eller lyckligt. Tekniken tas i anspråk (och kan göras ekonomiskt försvarbar) om vi vill det. Systemgränserna vidgas men inom deras ram finns många möjligheter. Några är bättre och några sämre.

För 39 år sedan var det 1972. Då pensionerade SJ sitt sista ånglok, ABBA släppte sin första platta, Ölandsbron invigdes och ettöringarna drogs bort som växelmynt. Mycket kommer att hända de nästa 39 åren och som vi idag inte ens kan föreställa oss.

Men vi kan tänka oss ett svenskt energisystem med 100% förnybar energi. Greenpeace har skisserat hur i sin nya rapport som släpptes den 12 oktober (se bild nedan). Effektivare energianvändning och mycket el och allt både tekniskt möjligt, ekonomiskt försvarligt, miljömässigt ansvarsfullt och tryggt uthålligt.

Två artiklar i Energy Review, men kontrasterar eller kompletterar de varandra och frågan om på vilka grunder vår energiframtid skall bestämmas?

Två författare, knutna till förnybar energi, karakteriserar satsningarna på koldioxidinfångning (CCS) som orimligt kostsamma i jämförelse med deras egen teknik och framförallt dess utvecklingsmöjligheter ifråga om prestanda och kostnader.

It’s a poor innovation strategy that relies on higher costs to prolong sunsetting industries, but that is the best that CCS can offer.

En intervju med Eurelectrics nye ordförande diskuteras bl.a. kommissionens roll och inflytande. Han utesluter inte CCS och är villig att hjälpa kommissionen att utveckla en vision som han idag upplever som otydlig. Orden är rätt men vilket innehåll har de?

....that vision has to integrate four priorities: it has to address the security of supply issue, complement this with the CO2 reduction pathways, assess and support the role of renewables and efficiency improvements on our business and markets, and promote the strategic role of innovation for the long term.

Man kan undra vem av dem som har störst inflytande över den praktiska politiken, eller ......?

Marknaderna är perfekta, reglering är onödig och skadlig, dra åt svångremmen och svält er ur krisen, satsa på aktie A/fonder B/optioner C så Du klarar din pension- det är bara ett axplock av de ekonomiska råd vi beståtts med under de senaste decennierna. Vi har alla lärt oss vår läxa och vår uppfattning om den ekonomiska verkligheten är en sammanfattning av olika börsindex. Radions OBS har startat en granskning av vår ekonomiska verklighet och hur den hanteras. Hur formas vår verklighetsbild?

Två Kanadensiska ekonomer, Ciuriak och Curtis, har tittat närmare på den ekonomiska politikens underlag och resultat. De har skrivit en översikt med titeln “What if Everything we know about Economic Policy is wrong?”. Enligt den verkar det som om de flesta medicinerna som skrivits ut (främst av de neoklassiska ekonomerna) lämnat oss med samma problem som de avsåg att bota. Och att det finns ett starkt inslag av mode också inom denna gren av vetenskapen.

Ställda inför denna skog av klokskap kanske vi kan söka förklaring (om än inte tröst) hos en Nobelpristagare när han skriver om skogen? För visst går det lätt att associera till rådgivarnas stora skara?

De svaga jättarna står snärjda
tätt så ingenting kan falla.
Den knäckta björken multnar där
i upprätt ställning som en dogm

Ja det är inte pristagare i ekonomi utan i litteratur, Tomas Tranströmer. Förstås!

Rörelsen Occupy Wall Street i USA">Occupy Wall Street i USA är en sorts folklig irritation med de ekonomiska och finansiella kriserna där 1% av befolkningen i storföretag och finansvärlden lever som om ingenting hänt och skapar sig väldiga rikedomar medan 99% känner otrygghetens vindar vina runt sig. Det är intressant att se att det finns likheter i metod med den s.k. Arabiska våren genom ihärdiga och fredliga demonstrationer.

Naomi Klein ser ett samband med klimatfrågorna:

We all know, or at least sense, that the world is upside down: we act as if there is no end to what is actually finite: fossil fuels and the atmospheric space to absorb their emissions. And we act as if there are strict and immovable limits to what is actually bountiful: the financial resources to build the kind of society we need.

The task of our time is to turn this round: to challenge this false scarcity. To insist that we can afford to build a decent, inclusive society – while at the same time respect the real limits to what the earth can take.

What climate change means is that we have to do this on a deadline.

Det kanske behövs ett Occupy Durban också inför konferensen där nu när det rapporteras att Kyotoavtalet sannolikt inte får någon uppföljare. Parallellen är ju ganska uppenbar. Några få drar nytta och majoriteten får betala med sämre livsvillkor.

EU-kommissionen har lagt ett förslag om att beskatta finansiella transaktioner (s.k. Tobinskatt). Det är värt att notera att man lite försiktigt pekar ut klimatåtgärder som en möjlig förmånstagare av de resurser som en sådan skatt skulle kunna samla ihop.

Och det är inga små smulor som skulle falla från den rikes bord heller, 550 miljarder SEK per år bedömer man! Men man får kanske parafrasera den gamla revykupletten? “Alla katter jama ej / Kommunals-katten jamar ej”. För är det något som jamar i högan sky så är det motståndet till Tobinskatten. Kan det vara någons bonus som är i fara?

...i den danska regeringsförklaringen. Stöd till energirenovering av byggnader i en särskild ordning och satsning på att miljövänlig teknologi skall stödjas på hemmamarknaden för att därmed kunna utvecklas och visas för export. Det finns goda skäl att vi i Sverige övar oss lite i Danska, så här följer ett utdrag:

• Hele vores energiforsyning skal dækkes af vedvarende energi i 2050. Vores el- og varmeforsyning skal dækkes af vedvarende energi i 2035. Kul udfases fra danske kraftværker og oliefyr udfases senest i 2030. Disse mål skal nås gennem en offensiv indsats fra dag et.
• Det er regeringens mål, at Danmarks udslip af drivhusgasser i 2020 reduceres med 40% i forhold til niveauet i 1990. Regeringen vil i 2012 fremlægge en klimaplan, der peger frem mod dette mål, og som også fastsætter et mål for reduktion af drivhusgasser fra ikke-kvotesektoren.
• Halvdelen af Danmarks traditionelle el-forbrug skal komme fra vind i 2020.
• Der skal udarbejdes en ny samlet strategi for etablering af smarte elnet i Danmark.
• Regeringen vil opprioritere forsknings- og udviklingsmidlerne til klima- og grønne energiteknologier.
• I EU vil regeringen arbejde for, at der fastlægges bindende mål for energibesparelser og vedvarende energi – også efter 2020 – og at EU’s målsætning for reduktion af CO-2-udledningen i 2020 sættes op fra 20 pct. til 30 pct.
• Internationalt vil Danmark arbejde aktivt for en ambitiøs og bindende international klimaaftale, og sikre at Danmark lever op til sin del af ansvaret for reduktion, teknologioverførsel og klimafinansiering.

TIPS: Vedvarende=förnybar