När det gäller att energispara i Europa. EU-kommissionen har gjort en översikt över finansieringsmöjligheterna och den påverkan effektivisering och energisparande skulle ha på ländernas ekonomi. Och att avstå på det sätt som nu håller på att ske när Rådet håller på att sänka direktivet (EED) verkar bara fånigare för varje dag som går.

En studie som den tyska utvecklingsbanken kfW har gjort visar att även med statligt stöd så blir det extra klirr i statskassan vare sig man har en situation med hög arbetslöshet (som de flesta länder har) eller man skulle ha full sysselsättning.

Om det nu är så att det bara vore finansministrarnas önskningar som skulle uppfyllas. Annars är det en bra idé ändå (se bild).

Marknaden för solceller i Europa går som ett spjut och överträffar t.o.m. planerna som länderna redovisat i NREAP (se bild). Till 2020 räknar man med att den installerade kapaciteten skall ha drygt fördubblats och nått 120 GW.

Kostnaderna för anläggningarna sjunker och det tackar vi lärkurvan för! Men det antas kunna gå lite för fort nedför pga priskrig som startat i Kina och Taiwan. Är det en solcellsbubbla vi ser?

Det är naturligtvis stora skillnader mellan länderna. Sverige intar en mycket blygsam position och det kan inte bara förklaras av vilken breddgrad vi ligger på eller på befolkningens storlek.

Det är European Energy Review som analyserat situationen och ser tre orsaker till att EUs ansvariga hesiterar om direktivet och verkar ha gett upp om energieffektivisering överhuvudtaget.

För det första den ekonomiska krisen. Man inser att effektivisering fordrar investeringar (vilket är rätt men det är inga jättesummor som behövs) och att det tar lång tid innan de betalar sig (vilket är fel i de allra flesta fall. Det är snabb återbetalning). I artikeln nämns också att ett tyskt byggnadsrenoveringsprogram ger 3-5 Euro tillbaka i skatt för varje Euro som det allmänna satsar. Intressant att se är att man sätter förhoppningar till Frankrikes nye president som ju, i skillnad till många av de andra ledarna, menar att man inte kan svälta sig till framtida välstånd.

Det andra skälet är att man känner att “Bryssel” klampar in på det egna beslutsområdet. Det tycks handla mera om sårad fåfänga här. Men man har ju skapat situationen själv genom att först säga nej till ett allmänt sparmål och nu säga nej till konkreta åtgärder. Ministrarna har blivit sina egna fiender!

Det tredje skälet är att man är rädd för att effektiviseringarna skall ytterligare sänka priset på utsläppsrätterna man handlar med. Vilket är ett märkligt resonemang. Utsläppsrätterna är ju bara ett sätt att fördela en given mängd utsläpp mellan olika parter. Effektiviseringen kan vara ett sätt att minska utsläppen så att den givna mängden kan minskas.

Inget av de tre orsakerna är särskilt hållbar men de kan onekligen förklara det som sker. If there is a will there is a way brukar man säga och i detta fallet verkar det uppenbart att viljan saknas.

Energiintensitet är ett populärt men dåligt mått på energieffektivitet. Island är inte nödvändigtvis mindre effektivt än Danmark bara därför att de använder mera energi per BNP-krona. De gör det eftersom de har tillgång till billig geotermisk energi. Så jämförelse mellan länder med energi per BNP eller per capita är dåliga eller rentav oanvändbara mått.

Att däremot jämföra ett land med sig själv genom att studera intensitetens förändring under en tidsperiod fungerar - till nöds. Då kan man också jämföra länders utveckling med varandra - kanske. Men vi måste också vara observanta på hur näringsstrukturen i länderna förändras och på ländernas storlek. TCO har i sin studie låtit Luxemburgs utveckling sedan 1972 bli “norm” för att bedöma några länder i Sydeuropa. Det är inte så bra!

En läsare (som är mera uppmärksam än författaren) har noterat att Luxemburg under de gångna åren lagt ned sin energikrävande industri och satsat hårdare på finanssektorn i landet. Då kan även en jämförelse av tidsserier bli missvisande. Det vore bättre att ta något större land som jämförelseobjekt.

Det ändrar dock inte slutsatsen att om man effektiviserar mera så blir ett lands ekonomi mindre sårbar.

TCO har studerat och jämfört att antal länder inför årets uppföljning av Rio-överenskommelsen. En av deras intressanta observationer är:

Hade Grekland, Portugal och Spanien haft samma energieffektivitetsutveckling som Luxemburg – som förbättrat sig mest sedan 1972 – hade de sammanlagt sparat en summa motsvarande nästan hela sin BNP, det vill säga mer eller mindre motsvarande hela sina statsskulder.

Det är en iakttagelse som är värd att beakta även för Sverige och vår energiminister när hon nu säger att hon tycker att Sverige är bra som det är. Slappnar man av så kan uppvaknandet komma att bli smärtsamt. Eller som TCO säger:

Försummad energieffektivitetsutveckling är en delförklaring till dessa länders nuvarande ekonomiska problem. Om energipriserna fortsätter upp, och utsläpp börjar avgiftsbeläggas, kommer alla länder och verksamheter som inte ser över sin energi- och utsläppseffektivitet att få problem med sin konkurrenskraft.

Skall man anmärka på slutsatsen så är det användningen av ordet “om”. Det borde bytas mot “När”.

Förhandlingarna om ett nytt effektiviseringsdirektiv för Europa går på högvarv. Jordens vänner i England varnar för att det blir ett direktiv med “junk status”. Man kommer bara att uppnå en bråkdel av det mål man föresatt sig d.v.s. 20% effektivisering (läs besparing) till 2020. Man kommer inte ens att nå hälften!

Jordens vänner pekar särskilt på problemet att den föreslagna plikten (vita certifikat) för energiföretag att delta i arbetet håller på att urholkas. Man vill minska kvoten (1,5%) och man vill tillåta att man tillgodoräknar sig både tidiga och senare (!) åtgärder vilket minskar besparingen ytterligare. 

Vid Energirådgivarnas kongress i Stockholm på torsdagen antydde energiministern Anna-Karin Hatt att just denna plikt “inte passar i en svensk kontext”. Och av hennes blogg kan man utläsa att Sverige överhuvudtaget är speciellt och inte bör omfattas av sparkrav på samma sätt som övriga Europa där man slösar och har sig.

Hon sade också att det är viktigt att vi har modiga politiker som kan ta obekväma beslut så att världen inte skall behöva drabbas av klimatproblemen. Man kan bara hålla med! Men var kan man hitta sådana?

Möjligheten kan finnas genom de skärpningar som rapportören (Åsa Westlund) föreslår och där det bl.a. står att läsa:

- There should not be any ambiguity that contracting authorities are allowed to set demands that are stricter or go further than current EU-legislation in specific areas.
- Innovative solutions should be promoted in public procurement. Public purchasers should be encouraged to buy innovative products and services in order to achieve the goals of
sustainable development. New innovative solutions and ideas are necessary in the area of environment and public procurement should be used as a tool to meet such needs.

Lite underbyggnad kan hon kanske finna i :
* Purchasers’ requirements dictate development: A Study of technology procurement. (http://fourfact.com/images/uploads/Ellen_komprimerad_smallestny.pdf)

När det gäller klimatfrågorna tycks vi ha kommit förbi det stadium där media alltid kände sig tvingade att “balansera” en klimatrapport med en klimatskeptiker. Bara för att någon påstår att jorden är rund behöver vi nu inte längre få höra av någon annan att den är platt.

Men vinklingsbehovet tycks vi inte ha kommit ifrån. Häromdagen hörde vi att våra kommunpolitiker inte tror på jordens uppvärmning. Supermiljöbloggen har emellertid granskat rapporteringen närmare och kommit fram till att alla som på minsta sätt graderade sin oro räknades dom “tvivlare”.

På samtliga följande tre frågor måste Du instämma helt genom att ge högsta poäng (5) för att inte anses vara en tvivlare.
1. Det finns inget tvivel om att klimatet förändras
2. Jag tror att det sker en klimatförändring
3. Människan påverkar klimatet i betydande omfattning

I ett land där vi alla drar oss för att gå till ytterligheter och snarare strävar efter att vara “lite lagom” får man väl anse det som en större sensation att 30% av de tillfrågade instämde på dessa frågor utan att darra på manschetten.

Bokstäverna står för “Clean Energy Ministerial” och är ett högnivåinitiativ för att få mer fart på utveckling och användning av energieffektiv teknik och teknik för förnybar energi. Och det är bra - men vad i hela fridens namn har de för sig? Det finns ingen anledning att betvivla vare sig ambition eller vilja. Och det finns ingen grund att jämra sig över att resultaten dröjer för det gör det alltid i utvecklingsarbete. Men transparensen?!

Söker man svensk information så får man reda på att ministern varit på möte. Söker man engelsk information så är det lika tunt med undantag för en artikel hos Amerikanska Alliance to Save Energy.

Efter lite tråcklande på nätet visar det sig att gruppen för energieffektiva apparater har en egen websida som ligger utanför projektet. Och så där rullar det på. Man upptäcker att insatsområdena spretar iväg i alla riktningar och har sina aktivitetscentra än här och än där. De finns hos IEA i ett fall och verkar i andra fall vara ad-hoc grupper, t.ex. en som heter clean energy solutions som bl.a. studerar hur intermittent kraft kan fungera i näten.

Men för en utomstående är det svårt att se ett mönster och än mindre att kunna lista ut om man kan ha nytta av deras verksamhet. Under rubriken deltagare på deras faktarutor får man se flaggor för deltagande länder. Inte så sällan den svenska, men till vem skall man vända sig för att få veta mer? Hallå!

Kommer att köras på vattenskidor. Det verkar vara den mest rimliga möjligheten ser man av EEAs projektioner av vad som händer med temperatur och nederbörd till följd av den globala uppvärmningen.

Denna påverkan är nämligen särskilt märkbar i östra Skandinavien. Det blir både påtagligt varmare och med högre nederbörd. Om ni har fjällstuga där ni tänker att barnbarnen skall ägna sig åt vintersport så är det nog ett fåfängt hopp. Om nu inte energiomläggningen kan bli allvar och det snart. Men som energiminstern har sagt så skall vi ju spara energi på rätt sätt, dvs inte använda mindre utan bara mindre än vad vi skulle gjort om vi annars skulle använt mera.

Den svallar och brusar fortfarande. Inte minst med förhoppningar från Storbritannien om att bli ett centrum för havsbaserad vind.

Nu var väl Norrmännen först med den ambitionen, men om man satsar från båda sidorna kan det väl inte skada?

Men hur blir det med svallet och bruset om det blir tjockt med vindplattformar på sjön?  

Vad är effektivare energianvändning och vad skall vi ha den till? Är det effektivare att bara använda mindre än vad man skulle ha gjort - om man använt mer?

I en artikel om Tony Judts sista bok sägs att han i den pekat på att man sedan 1970-talet slutat att fråga “Vad är rättvist ?” och ersatt med frågan “Är det effektivt ?”. I sin bok om Animal Spirits skrev Akerlof och Shiller för några år sedan att “fairness” är viktigt för att vi skall vilja vara en del av samhället och acceptera att medverka i produktion och fördelning. Då räcker det inte med att bara vara effektiv. Effektiviteten måste ha ett syfte. Och ett viktigt syfte är just rättvisa - jordens resurser är begränsade och måste räcka till alla.

Och just därför kan man inte resonera som energiministern gör när hon i sin blogg säger “Stoppa energislöseriet - på rätt sätt”. Att hon dessutom påstår att Sverige “helhjärtat” stöder EUs mål att minska energiåtgången med 20% är inte korrekt. Ty som Sverige formulerat målet (20% förbättrad intensitet (kWh/BNP)) leder till ökad energianvändning om vi samtidigt uppnår våra ekonomiska mål! Och öka är motsatsen till minska i de allra flesta ordböcker.

Tyvärr målar hon in sig i hörnet ordentligt genom att säga att för att uppnå EUs mål så sätter man ett tak för energianvändningen på ett sätt som hotar svensk industri, att Sverige redan är energieffektivt och att andra länder slösar mer. Varken det ena eller andra är sant. Då kan man likaväl hävda att koldioxidmålet är ett tak som hämmar industrin och Sverige är inte exceptionellt effektivt (längre).

Men det stämmer inte med vad hennes parti säger:

Tidiga insatser för att minska jordens överhettning är nödvändiga att vidta. Det kräver insatser inom en lång rad områden. Vi behöver bryta beroendet av fossila bränslen. Vi måste minska vår energiförbrukning genom effektivisering och vi måste producera grön och hållbar energi.

Sverige och andra kan effektivisera långt under det s.k. “taket” och vi måste det! Det är en resursfråga och en rättvisefråga om vi i internationella förhandlingar skall kunna kräva åtgärder av andra. Effektiviteten har flera syften. Ett är ekonomi, ett annat är jobb och industriutveckling och ett är att resurserna skall räcka till en växande befolkning globalt.

Som det nu är kommer vi att behöva bygga mer förnybar energi än vi faktiskt skulle behöva och det för att försörja en i grunden slösaktig användning. Vi kommer att förlora både på gungorna och karusellerna.

Och mana fram spöken. Till exempel att Europa hotar USAs fria företagsamhet. Buuuh!

Ni kanske minns filmen om koldioxidutsläpp för några år sedan, “They call it pollution. We call it life”. Den skulle visa att utsläppen av växthusgaser var ofarliga och/eller överdrivna. Nu har uppföljaren kommit och den är nästa ännu bättre! “If I wanted America to fail!” heter den - Environmentalists are Europe-loving hypocrites! Wow!

IEA bedömer att det är vindenergi som är den stora vinnaren i Europas mix av elenergiproduktion till 2035 (se bild nedan). Detta fanns med i deras skrift WEO (World Energy Outlook) 2011 vars budskap är tydligt pessimistiskt om världens tillstånd vad gäller att klara klimatfrågorna och två-gradersmälet.

Även om man verkar kunna lägga om kurs när det gäller att ändra mixen av tillförd energi så är det effektiviseringen som sladdar efter betänkligt. Men det skall WEO 2012 handla om.

Ja de använder en använder en annan terminologi, men det är samma sak som det EU-direktivet har i artikel 6. Man kan också tala om att energileverantörerna skall ha ett energinyttoansvar vilket de ges med en “kvotplikt” för effektivisering på samma sätt som de redan har för förnybar energi.

IEAs syn redovisas i en förhandstitt på ETP 2012 som man färdigställt för det s.k. “Clean Energy Ministerial” (CEM) och där man skriver:

Leverage the role of energy providers in delivering energy efficiency
Energy providers have proven effective in delivering energy efficiency if the right regulatory framework and enabling conditions are established. In fact, over USD 10 billion per year is spent by energy providers on end-use energy efficiency, and this amount is expected to double over the next five years. Given this success to date, and the pressing need to scaleup energy efficiency investments, governments should consider carefully how to mobilise energy providers to deliver energy efficiency.

Förhandstitten presenterades av den nya IEA-chefen Maria van der Hoeven och refereras av The Guardian med närmast krigsrubriker, och man noterar att:

Energy efficiency is the most cost-effective way to cut emissions and increase energy security, but businesses and governments were failing to invest in it, the report found.

Gäller detta även inom EU undrar man efter att ha hört om de senaste turerna kring direktivet?

Så måste de tänka ministrarna som samlades i Horsens i Danmark för Rådsmötet förra veckan. De uttalade sig positivt för en satsning på effektivare användning, en s.k. “no regrets option” i energiplanen för 2050. Men när det gäller direktivet för 2020 då är det andra tongångar. Och det sägs att Sverige är en av de största motståndarna på alla punkter!

USAs energimyndighet har lanserat en tävling för at ta fram appar för energieffektivitet. Men den som tagit fram musiken till deras presentationsvideo bör nog inte medverka!

Det finns några sådana redan av vilka den som avser belysning verkar vara mest användbar och genomarbetad. I Sverige har Eon en app som mest verkar vara en elektronisk version av en broschyr om hur mycket energi olika prylar drar men ingen riktig vägledning vid förändringar som t.ex. belysningsappen som nämnts.

Någonstans i mytologins värld dväljs de, men är det Midgård eller Valhall? De meddelar i en artikel att de inte gillar satsningen på vindkraft. Det kostar, säger de, hundratals miljarder. Det är nu inte sant, men det är en långlivad skröna.

Vi lever kanske i Midgård? Utanför vilket rike finns intet, ty: “Behovet av fossilfri el i Sverige täcks av befintliga energikällor.” Så det är bara vad som finns i Sverige som räknas. Ja utom när det stundtals har behövts import av el till Sverige. Då brukar det framhållas att den är smutsig när den kommer från Danmarks kolanläggningar. Eller när det argumenteras att vi i Sverige borde byggas mera kärnkraft så att vi kan exportera el. Så nog borde väl Svenska möjligheter att skapa ny fossilfri el även från vind ha ett värde även för KVA?

Om det då inte är Midgård kan det då vara Valhall? Där slaktar man grisen varje kväll men den återuppstår frisk och fräsch morgonen därpå. Med ett sådant synsätt behöver vår fossilfria (kärnkraft) som, trots att den åldras, inte behöver ersättas. Av t.ex vindkraft.

Vindkraft istället för kärnkraft - absolut otänkbart - enligt KVA. Det blåser inte när det är kallt och då måste vi ju stänga av kylskåpet (jo de skriver så). Ja så skulle det nog vara förr i tiden, då den nordiska mytologin var levande, men i det energisystem som håller på att växa fram med smarta nät och “supernät” styr man både tillförsel och efterfrågan effektivare än att bara knäppa av och på. Integration av intermittent kraft och av laststyrning är en realitet med stor potential, vilket IEAs DSM-program visar.

Men deras upprördhet gäller att de anser att satsning på transportsektorns utsläpp vore bättre än satsningar på vindkraft. “...om denna utveckling tillåts fortsätta, blir ett elöverskott med åtföljande subventionerad elexport från Sverige.”, skriver de. Men vänta nu? En satsning på elproduktion kan ju just gagna transportsektorn! IEA har bedömt att möjligheten att minska utsläppen från transporter ligger i ökad användning av elfordon av olika slag (se bild).

World Economic Association inviterar till en konferens om uthållighet som tar sin utgångspunkt i kärnkraftsproblemen sådana de manifesterats i (och efter) Fukushima.

Det hela kommer att ske online i perioden 18 juni-15 juli och man har möjlighet att sända in papers senast den 28 maj på olika teman:

Sustainability has many dimensions and we welcome contributions in the following areas, though others will be considered if the papers warrant them. We also welcome contributions from many countries as this would help an analysis of the comparative situation and of different perspectives on ecological issues.
•Cost benefit analysis on the usage of alternative sources of energy
•Sustainable firms and business
•Law, economics and ecology
•Global sustainable policies
•Strategies for building sustainable cities
•Ecology issues and policies in different countries

All submissions will be screened for relevance and suitability of content, after which they will be posted on this website for debate. The debate will take the form of an extended, text-based, online exchange and commentary over a period of four weeks, after which the papers and comments will be lodged within the WEA archives. We aim to publish conference proceedings or book volume if the contributions warrant it.

Låter rätt spännande!? Kolla deras nyhetsbrev för att komma i stämning.

Ibland undrar man när man är den siste att lämna en offentlig lokal och försöker hitta rätt strömbrytare. Ännu värre kan det bli när någon vill ändra på temperatur eller ventilation i rummet. Man hittar en manöverpanel. Ofta har den snygg design, men sedan börjar helvetet. Vilken knapp skall man trycka på och vad kommer att hända?

Det kan vara lika illa i hemmiljön. Kolla den här presentationen om termostater. 90% av termostaterna är inte korrekt inställda och 5 av 6 personer tycker att de är svåra att hantera. Visserligen är det amerikanska hem men problemet är universellt.

Och det finns mer intressant att hämta om samspelet mellan människor och de apparater som förhoppningsvis skall hjälpa oss. Det som skall ge oss hjälp på traven för vårt beteende.

Rådet, ministrarna, möts för att diskutera effektiviseringsdirektivet i Horsens i Danmark 19-20 April. Är det den sista striden? De kommer i alla fall att få höra en presentation av Rick Cowart från Regulatory Assistance Project och som innehåller de erfarenheter han redovisade vid IEA DSM möte i Trondheim under onsdagen. Där klargjorde han att det i flera länder världen runt visat sig vara en god idé att energiföretagen säljer energinytta och inte (bara) energi.

De tekniska möjligheterna är många och de politiska styråtgärder som kan vidtas knappast färre. Och inte blir det lättare att orientera i informationsdjungeln genom att tunga industriella intressen bedriver lobbyverksmahet. Både bilindustrin och lantbruket har sitt att bevaka.

Euractiv rapporterar kring en nyligen publicerad studie och vill man vara positiv så visas att det finns ett antal goda möjligheter både vad gäller teknik och åtgärder. Vill man vara negativ så får man läsa även denna rapport med viss försiktighet vad gäller det som står på raderna och möjligen mellan. Ett exempel är ett resonemang om att människor inte gillar elbilar. Dock och klokt nog med tillägget “på kort sikt”.

En undersökning visar att bilåkandet minskar i USA efter 2004, med 6% (se bild). Och alldeles särskilt minskar det i åldersgruppen 16-34 år (med 23%) vilket kan tolkas som ett trendbrott och en generationsfråga.

Nu finns det andra förklaringar och ekonomin är definitivt en. Men även IT-samhället sägs spela en roll inte minst för de ungas annorlunda sätt att söka och hålla kontakt.

Ett av missförstånden när det gäller energieffektivisering är att det enbart skulle handla om att använda teknik med högre verkningsgrad. Men effektivisera (göra effektivare) borde i första hand betyda att man kan göra detsamma men med mindre resursåtgång eller göra mera med samma mängd resurser. Alternativt en kombination av dessa d.v.s. “Göra mer med mindre” som EU-kommissionen säger.

Vi måste göra klart för oss att, särskilt när det gäller energin, vi måste använda mindre resurser - minska användningen. Vilket går alldeles utmärkt väl hand i hand med en hög och god levnadsstandard. Men det fordrar också att vi tänker till om vad detta innebär för oss personligen. Eller som PEPS frågar “Vad fan är hög standard?”.

Ett sätt att både fundera och agera kan vara att nappa på Naturskyddsföreningens erbjudande om klädbyte:

På över 60 orter i Sverige ordnas det klädbyten lördagen den 21 april. Konceptet är enkelt och glömmer du plånboken hemma behöver du inte oroa dig, allt är helt kostnadsfritt. Du tar helt enkelt med dig några av de plagg du tröttnat på, trots att de är fräscha och fina, och byter på plats mot plagg som någon annan tröttnat på. Valutan på klädbytardagen är klädbytarbrickor som du får när du lämnar in dina plagg på plats.

Det händer på ett ställe nära dig. Och det är en bra illustration till ordet “effektivare”.

Keynes lär ha gjort detta konstaterande för att få sina kollegor ekonomer (och även politikerna) att ta itu med dagens problem och inte bara arbeta med vad som händer på längre sikt. Det kan vara värt för oss alla att ta en funderare på. Hur skall vi få till någon effektivisering idag så att det verkligen finns någon framtid kvar?

Och när vi gör det kan vi börja med Jon Stewarts expose över hur USA presidenter hanterat oljeberoendet. Vi kan skratta oss fördärvade åt det, men säkert kan man göra något liknande för Sverige. Kanske något för Magnus Betner?

För dagens spektakel med nejsägande ministrar över nästan hela Europa och som bortser helt ifrån att det ytterst är en resursfråga. Vi har inte jordklot så att det räcker som man visar så väl i “The story of stuff”. Eller som Nina Björk funderade över i God Morgon Världen nyligen.

Den inställning som säger:

En effektiv energianvändning står inte i motsats till en hög energianvändning

betyder väl snarast att “The long run” för var och en av oss inte blir fullt så lång som det förhoppningsvis var tänkt!?

Det är inte var dag man ser både hyresgästerna, allmännyttan och fastighetsägarna agera gemensamt. Skall inte sådan gemenskap över intressegränserna hälsas med tacksamhet? Vi brukar ju önska att folk skulle agera mera tillsammans och bråka mindre? Men vad är det då för en fiende dessa tre parter funnit värd att ta strid emot?

Jo den rysliga ENERGIEFFEKTIVISERINGEN skrämmer dem från vettet! Bokstavligen!  Sverige hotas av utarmning påstår de på fullt allvar. Vi kommer att få leva i bostäder som bara håller 14 grader på vintern!!! Och hyrorna kommer att nå oanade höjder. Dessa olyckor kommer att drabba vårt stackars land genom EUs direktiv om energieffektivisering och riksdagens målsättning om energianvändningen 2050.

Men tänk om det istället är som i Tyskland? Att en energiomställning skapar nya möjligheter. Att tekniken och formerna för dess nyttjande utvecklas. Att de många förändringstillfällen vi har framför oss de kommande decennierna kan utnyttjas positivt istället för att gå om intet.

Deras allians tycks bygga på en teknikpessimism som är sällan sedd och som är illa underbyggd. En radikalt annorlunda syn på möjligheterna kan man få på många håll t.ex. VVS-Forum eller SNFs senaste nummer av Natur som passande nog har temat “Hem till Framtiden”. Börja där! Det finns mer!

Den så kallade trialogen mellan EU-organen börjar. Tänk om det kunde bli en sådan där “pojkbokssnyftare” där busen plötsligt kommer till insikt och blir god till sist? För avståndet är stort till 20%-målet (se bild nedan). Kommissionens förslag nådde inte ända fram men det gör man med EU-parlamantets “näringsutskott” (ITRE). Den som verkligen sabbar upplägget är Rådet (Council) där hela skocken av nej-sägande ministrar samlas. Vilket tyvärr även inkluderar den svenska ministern.

Resonemanget om att effektivisering står i motsats till besparing har nog varit i säck innan det kom i påse. Genom effektivare användning kan man med bibehållen, och även ökad, nytta (ljus, kraft, värme) minska energianvändningen. Man kan “göra mer med mindre” som det heter. Det tak som EU föreslår är snarare ett riktmärke - en station att passera - på vägen till ett genomeffektiviserat system. EUs tak ligger c:a 14% under den användning vi har idag och potentialen för lönsam effektivisering är vida större än så.

I en värld där vi måste hushålla med resurserna så att jordklotet räcker till och så att vi inte överhettar det vi har behöver även vi i Sverige bli bättre.
“There is enough for everybody’s need, but not enough for anybody’s greed”. Orden är Gandhis och fortfarande sanna men vi behöver tänka till lite mera för att omsätta dem i praktisk handling.

Det är ställt utom allt tvivel att direkta effekter av svenska ambitioner på klimatområdet har en i det närmaste omätbar effekt på klimatutvecklingen. Således är en ambitiös klimatpolitik hänvisad till att inrikta sig på eventuella indirekta effekter.

Denna insikt huggs fast som om vore det i sten och med eldskrift när den präntas i DN. Den kommer från en rapport skriven av Michael Hoel och beställd av den famösa Expertgruppen för Miljöstudier vilken sorterar under Finansdepartementet. Rubriken på artikeln är ”Ingen effekt av att Sverige går före i klimatpolitiken”.

Ja Sverige är litet så vad vi än gör så märks det knappast i den stora sammanräkningen, men artikeln vill göra en poäng av s.k. koldioxidläckage d.v.s. att det man sparar i ett land som har strängare politik leder till ökade utsläpp i andra länder. Men eftersom vi är så rasande små och obetydliga så kan ju heller inte läckaget vara så rysligt stort, eller....?

Artikeln räknar upp några indirekta effekter, nämligen:  (1) att vara pådrivande och en förebild, (2) effekter på förhandlingar om ett klimatavtal och (3) effekter på teknikutvecklingen. Av dessa hävdas endast den sista vara något att räkna med. Beträffande de båda andra kan man bara notera (lilla) Danmarks inflytande när det gäller vindkraftsutvecklingen i världen och vilken betydelse (lilla) Sverige hade för Kyotoavtalets tillkomst. När det gäller teknikutvecklingen är det tjockt med kunskap om marknadens tekniklärande underbyggt även kvantitativt med lärkurvor. Det kanske är rimligare att tänka att de tre indirekta effekterna hänger intimt samman. Ny teknik kommer inte hoppande fram ur väggen utan är en följd av någons vilja och beslut.

Så till sist får man nog undra varför denna rapport beställdes och vad man ville åstadkomma? Kan det ha något att göra med vad dess författare skrivit tidigare, nämligen:

In global environmental problems, each country’s own contribution to worldwide emissions is small, so there is little a country can do by itself.

Detta kom på pränt så tidigt som 1991 och gör att artikeln kan uppfattas ha karaktär av VSB (Vilket Skulle Bevisas).

Det är väl fortfarande så att om man vill ändra något i världen så är det bäst att börja med sig själv.

EOn och RWE har dragit sig ur spelet om framtida Brittisk kärnkraft. European Energy Review gör en analys där man bl.a. noterar att den Brittiska regeringen hävdat att kärnkraften inte skall särbehandlas utan att man skall ha “level playing field”. Men man anar att planen kommer att tippas en aning:

The make-or-break factor for the British nuclear programme is no doubt economic. The government has insisted from the start that projects need to be fully financed by private companies. That sounds brave enough, but Whitehall knows all too well that no private company is going to commit itself to a multibillion, multi-decade nuclear project without solid government guarantees.

......it would be very surprising if such “discussions” did not lead to some firm financial arrangements. Which means that in the end, the future of the UK nuclear programme will depend above all on the government’s policy decisions rather than on any decisions by private companies.

PSST! Det där med effektivisering kanske skulle vara billigare, eller.........? 

Grekland har aviserat storsatsning på förnybar energi som en drivkraft för att lyfta och för att förnya sin ekonomi. En del i satsningen är Helios-projektet som skall ha 10GW solceller installerade till 2050.

En mera sammanhållen plan presenterades på tisdagen och inriktas på:

....a massive increase in the share of renewable energy in the country’s energy mix, accounting for 60-70% of final energy use by 2050. In the electricity sector, this share would reach 85-100%. This would cut greenhouse gas emissions by up to 70% relative to 2005 levels...

Planen innehåller också satsningar på biobränslen och på effektivisering av byggnader.

Små och medelstora företag (SME) i Europa rosar inte marknaden (oavsiktlig vits) när det gäller miljöåtgärder och resurseffektivitet. /

EU har gjort en omfattande undersökning och ställt frågor både om hur man använder resurserna själv, vilka åtgärder som skulle göra det mera attraktivt att agera samt hur man producerar för “gröna marknader”. Det finns faktasammanställningar för alla medlemsländer och alltså även för Sverige.

Tyvärr släpar vi efter när det gäller energieffektivisering (se bild nedan).

Men nyheten från Denver om “Zoo-poo tuk-tuk” är inspirerande i all sin enkelhet. Och den har inget att göra med gårdagens datum utan är en del i en större satsning på Denvers zoo. Vad kan man inte göra vid sommarens alla festivaler?

Efter påsk börjar trialogen om effektiviseringsdirektivet (EED). Då skall Kommissionen, Parlamentet och Rådet försöka komma överens. Av de utspel som gjorts av ländernas representanter i rådet så verkar chansen liten att nå något resultat värt namnet. ENDS har gjort en liten lägesrapport.

Just rådet och medlemsländerna är problemet. Om de inte är döva för de förslag som kommissionen och parlamantet knåpat ihop så verkar det så. Eller har de skrikit så högt att de inte orkat lyssna?

Eller skall man se det från den positiva sidan? Alla de politiker som talar om hur viktigt det är med effektivare energianvändning avslöjas ju obarmhärtigt nu när de inte ens vågar ta det första steg som skall leda till de stora mål som de satt upp. Och det kan ju vara bra att veta vilka de är.

Ingenjörsvetenskapsakademin (IVA) sparkar igång en utredning om energieffektivisering vars inriktning sägs vara 50% effektivare energianvändning 2050. I underlaget skriver man: “Ett energieffektivt samhälle, ... ska bidra till att minska hindren och hitta former för att öka incitamenten för att genomföra kostnadseffektiv energieffektivisering i olika sektorer i samhället. Projektet kommer att identifiera nya affärsmöjligheter och affärsmodeller inom området energieffektivisering.” KUL!

Och i upptaktsmötet fanns även energiministern med. "Om man skall nå 50% 2050 då är det kanske bäst att börja nu med att godkänna EUs direktiv” (tänkte hon förhoppningsvis?). Både EEF och Energirådgivarna kan vara behjälpliga.

Men IVAs

Och inte minst är det en intressant överensstämmelse mellan deras tio punkter och de åtta som Energirådgivarna, EnergiEffektiviseringsFöretagen och Naturskyddsföreningen levererade i fjol.

På fyra (energradsvn.pdf)är man mycket nära varandra i synen på vilka åtgärder som behövs för företagen, byggnaderna och hushållen. Skillnaderna ligger mera i motiveringar och synsätt på hur långt man kan nå. Men vad spelar det för roll hur en bofink ser ut så länge den flyger, kvittrar och fägnar ögat?

Det viktiga är att vi på allvar tar itu med att få bort den energianvändning som inte är till nytta utan bara kostar sina köpare pengar i onödan. Och att den på så sätt friställda energin kan komma t.ex. svensk industri till gagn till ett lägre pris än vad det kostar att bygga nytt.

Danmarks skriver energipolitsk historia säger man. Dels genom ett mycket omfattande avtal (2012-2020) om energieffektivisering, förnybar energi, kraftvärme, byggnadsomställningar, smarta elnät, biogas och förnybar energi i transportsektorn och dels genom den uppslutning detta avtal har i den danska politiken. Nittiofem procent av Folketinget står bakom!

Det innebär bland annat:
* Energiföretagens roll ökar och man skall inte bara spara det som EU föreslår i sitt direktiv d.v.s. 1,5 % per år utan fr.o.m. 2015 3% per år.
* Vindkraftens andel av elförsörjningen ökar till c:a 50%
* En samlad strategi för renovering av alla danska byggnader så att de tål framtida energiprisökningar

Just robustheten mot marknadsöverraskningar är uttalad och skall öka. Redan tidigare ligger Danmark bra till vid eventuella prischocker (se bild nedan). Övereneskommelsen bedöms också innebära några tusen nya jobb i Danmark.

I Sverige har man en annan inställning som kan sammanfattas som att "Vi använder mindre än vad vi skulle gjort om vi använt mer än vi gör nu". Påståendet att man skyddar den energiintensiva industrin är bara nys när det handlar om att ta bort den onödiga energianvändningen. Den vi köper in och betalar för men som inte ger nytta. Istället försätter vi vår industri i en mera riskabel situation.

ILLUSTRATION från presentation vid seminarium om vita certifikat.

Energimyndigheten har nu lämnat sin rapport om konsekvenser om energiföretagen skulle åläggas att medverka i energieffektiviseringen. De vill fortfarande hävda att ett sådant system inte är det bästa (även om de inte kan visa vad som vore bättre). Och de vill betona att det inte är det enda styrmedlet (vem har sagt det?) utan att andra är bättre (återigen utan att visa vad det är).

Men när Brasklappen är levererad så tonar de ändå fram en bild av ett fungerande system. Man skisserar t.o.m. i ett avslutande kapitel ett alternativ vars syfte är att realisera mera kvalificerade åtgärder med större spareffekt och längre uthållighet än om man bara jobbar med schablonåtgärder (lågt hängande frukter). Jättebra och värt att titta närmare på! Energirådgivarna, EnergiEffektiviseringsFöretagen och Naturskyddsföreningen har i sin rapport varit inne på samma spår, se ruta nedan.

Utredningens syn på energitjänstemarknaden verkar dock vara lite trubbig och om den tillämpas kan leda till att man bara flyttar intresset till en annorlunda “schablonmarknad”. Men som sagt man är på rätt spår.

Någon som däremot kört fast är Svensk Energi som påstår om den diskussion som pågår att:

Andra länders system innebär i korthet att myndigheterna gör långa listor på godkända åtgärder med schablonbesparing som sedan energibolagen utför själva, eller som det brukar vara, köper av konsulter. (Föga förvånande är det i Sverige enbart en organisation för energikonsulter som är positiv till detta förslag, med sig har de fått Svenska Naturskyddsföreningen.)

Den organisation man hänvisar till är sannolikt EnergiEffektiviseringsFöretagen som endast till en mindre del består av konsulter och som hållit ett uppskattat seminarium om Vita Certifikat och hur detta kan erbjuda hela effektiviseringsbranschen ett uppsving. Men EEF ser möjligheterna i allmänintresset att hushålla med världens resurser. För att göra detta i stor skala behöver vi nya affärsmodeller och nya konstellationer av aktörer. Installatörer, entreprenörer, tillverkare, grossister m.fl. och gärna med energiföretag. Och kanske också en och annan konsult. 

Motståndet mot EU-förslaget till direktiv för effektivare energianvändning antar märkliga proportioner. Inte minst i Sverige där Svensk Energi anför styrkorna. Ordval och argument framställer förslaget som ett hot av monumental karaktär. Under rubriken “Blind EU-politik drabbar Sverige” skriver man bl.a. om det tak, som EU förslår i en bördefördelning av sparinsatserna att:

Det betyder att ekonomisk tillväxt i form av ökad produktion i pappersbruk och stålindustrin och nya fabriker som använder el faktiskt inte får komma till stånd. Man kan inte anställa personer för att möta en ökad efterfrågan utan de jobben hamnar i andra länder utanför Sverige, utanför EU.  Facebooks etablering i Luleå leder till en ökad elanvändning om 1 TWh årligen, liknande etableringar bör Sverige tacka nej till i framtiden.

Man har också i ett brev till svenska EU-parlamentariker hävdat att svensk energianvändning skall minska med 167 TWh.

Ett mycket vänligt omdöme om dessa framställningar är att det är fel - fullständigt käpprätt åt h-e FEL!

Följande gäller i det förslag som lades fram i EU-parlamentets utskott. Minskningen från 2007 till 2020 motsvarar 13,9% (från 48,1 Mtoe till 41,4 motsvarande c:a 78 TWh).
För att få ihop 167 TWh som nämns i brevet utgår man från en modellprojektion som skulle innebära en svensk användning är 2020 som ligger 16% över år 2007 (d.v.s. 55,8 Mtoe). Denna nivå förefaller klart orimlig om man ser hur den svenska energianvändningen ändrats sedan 1992. Man har inte ens under goda konjunkturer legat mer än 6% över värdet för 2007, se bild 1 nedan.

Sätter man EED-försaget i relation till vad den svenska effektiviseringsutredningen så ser man först att den av EU föreslagna besparingen (13,9%) är beskedligare än vad vi i Sverige ansåg vara lönsam potential (18%) och inte mycket högre än vad man ansåg vara “nåbart” (12%), se bild 2. Man kan som inspiration notera att Electrolux sparade 36% under en sjuårsperiod.

Tittar man på åtgärdsförslagen så finns det stora likheter vad gäller innehåll utom på en punkt och det är energiföretagens energinyttoansvar (kvotplikt). Så det är mycket väsen för väldigt liten skillnad.

Slutligen måste noteras att vad EED talar om och vad den svenska utredningen talar om är att eliminera olönsam energianvändning dvs att skapa resursutrymme genom att ta bort slöseri. På detta sätt skapas också utrymme för industriutveckling av många slag - särskilt så länge den är effektiv. Man kan göra mer med mindre!

BILD 1
--------------------------

BILD 2

Och fördubbla det. Talet är 2 grader celsius. Det är nämligen mera troligt att temperaturhöjningen blir 4 grader. The Royal Society har samlat ett antal studier om vart vi är på väg både ifråga om temperaturhöjning och dess konsekvenser. Det är ingen munter läsning.

....half the world’s current agricultural land would become unusable, sea levels would rise by up to two metres, and around 40% of the world’s species would become extinct.
“The ecosystem services upon which human livelihoods depend would not be preserved,”

Varför blir det så här då? Ja vi kan ju undra över varför Europas politiker (inklusive de svenska) inte anser att ens den olönsamma energianvändningen skall minska. För en alltför hög energianvändning är ju en viktig orsak. Och runt om i världen så pågår ansträngningar att utvinna skiffergas som lösning snarare än att utnyttja förnybar energi.

De flesta av oss känner till att Samsö är ett storskaleexperiment att göra om ett samhälle till att bli 100% förnybart. Men vad har de åstadkommit och hur representativa är deras erfarenheter? Kan man anta att det som 4000 människor gör går att mångfaldiga 10-100-1000 gånger?

Deras egen bedömning i en utvärdering av tio års verksamhet är att om man skulle skala upp Samsö till Danmarks storlek och förhållanden så skulle det fordra investeringar på 90 miljarder € men spara 8 miljarder varje år. En rimlig avkastning på att göra ett samhälle fritt från växthusgaser tycks det.

De rapporterar också att de lyckats med sina målsättningar vad gäller förnybar energi men inte effektivisering samt att man nått en del sysselsättningseffekter. De har också gjort intressanta iakttagelser om sambandet mellan demokrati och utnyttjande av resurserna i lokalsamhället. Det handlar ju om utnyttjande av allmän egendom.

Nu går de vidare till en andra etapp kallad 2.0 inom Energiakademiet. Och hav tröst Du som tycker att danska språket är svårt. All text finns på engelska också.

Det är lätt att bli närsynt och att få tunnelseende i energidebatten. Rent av “sugrörsperspektiv” som en av deltagarna beklagade sig över i programmet På Spåret.  Vi skall ju försöka bedöma vad som kan (och önskas) hända men vi baserar vårt tänkande på ibland mycket tunt bevismaterial.

Därför är det kul att ta del av Gail Tverbergs information på sidan Our Finite World. Hon har samlat och bearbetat en del energistatistik som ibland sträcker sig nästan 200 år bakåt i tiden. Se exempel nedan.

Hennes analyser kan säkert ifrågasättas men de är nyttiga påminnelser om att det finns svarta svanar, när hon försiktigt påpekar:

The fact that things haven’t fallen apart so far doesn’t give the assurance that things never will fall apart.

Frankrike aviserar en storsatsning på solenergi där både EdF och Total deltar i att bygga upp ett “Center of excellemce” med flera hundra forskare. Detta center är ett av totalt sju som skall arbeta med förnybar energi och med “supergrid"-teknik.

Det kunde vara lätt av avfärda sådan här initiativ när det är valtider (presidentvalet i Frankrike) eller när det gäller att avleda uppmärksamheten från kärnkraften och dess problem, men volymen förefaller vara seriös. Det kan också vara ett kvittens på IEAs bedömning av solenergins framtid vilken redovisades för några månader sedan i en publikation skriven av - en fransman.

OECD har just släppt en miljöutblick till 2050 där man varnar för kortsiktighet i energi-, miljö-, och klimatpolitiken. Passiviteten har ett pris! De listar därför vad som händer om man inte agerar och vad vi kan tjäna (ja tjäna på!) att starta nu! Det blir faktiskt mera kostsamt att starta åtgärderna senare och ännu mera kostsamt att inte göra något alls!

Det är värt att tänka på när vi nu ser alla partsinlagor om effektiviseringsdirektivet och där man i olika tonlägen vill påstå att vi inte har råd och/eller att det hämmar vår välfärdsutveckling. Sorry guys, det är inte välfärdsutveckling som väntar utan ofärdsutveckling om vi negligerar att sätta vår energianvändning i nivå med världens resurser. Det gäller både vår egen välfärd/ofärd och andras för det finns en etisk dimension i detta också.

På vilket sätt kan vi försvara en oproportionerligt stor energianvändning? Vår passivitet (om man nu inte vill använda ett hårdare uttryck, t.ex. ovilja) har ett pris. Och det är inte enbart vi som får betala när notan så småningom kommer.

Kampen om EUs energieffektiviseringsdirektiv hårdnar. Och tonläget börjar bli högt. Vissa intressenter i Sverige spår industrins undergång om man skall åläggas spara 20% till 2020. Då är det en befrielse att se att ett av svensk industris flaggskepp, Electrolux, visa att man klarat nästan det dubbla mellan 2005 och 2012, 36% i hela koncernen, world-wide, se bild nedan.

På Energimyndighetens årliga tillställning Energiutblick får man ofta höra näringslivets byråkrater och talespersoner vittna om behovet att industrin skall få fasta, förutsägbara och långsiktiga spelregler och att de inte ens då kan garantera att man sparar i realiteten utan bara kan minska intensiteten (energi per enhet). Electrolux, som alltså representerar det riktiga näringslivet, visar att den bästa vägen för dem är att skapa sin egen långsiktighet genom att se till att man inte blir onödigt energiberoende.

Om man inte hade hört det förut skulle man kanske reagerat och om inte resultatet hade varit så magert skulle man till och med varit imponerad. Energiföretagen energieffektiviserar nämligen för allt vad tygen håller så det behövs inte några ytterligare styrmedel eller mål som EU diskuterar och förbereder.

“We don’t need anyone to tell us to do energy efficiency, we are doing it right now,” said Claus Fest of RWE Effizienz GmbH in Germany. “A competitive market is much better than a regulated market, it is faster and cheaper,”

Och så här säger en annan företrädare för branschen:

A good way to stimulate the demand for energy efficiency services would be to create a sense of urgency among customers, said Paolo Quaini, of Italian energy company Edison. “If customers do not have an urgent obligation, they will not take up energy efficiency,” he said.

Reaktionerna är inte särskilt konstruktiva. System för “energinyttoansvar” (vita certifikat) finns redan och fungerar utmärkt i andra länder både i Europa och i USA. Vi är på väg in i en ny värld med nya utmaningar och ny teknik där det behövs nya affärsmodeller.

DONGs vd hävdar att tekniken finns för at minska energianvändningen i Europas byggnader med minst 50%. Deras vice vd har tidigare uttalat sig om att energinyttoansvaret för energiföretagen (t.ex. genom vita certifikat) är en bra idé. Företagsledningen förefaller vara överens.

Våren kommer söderifrån! 

Det är The Economist som gör en granskning av läget i världen i en specialbilaga i sitt senaste nummer. Och på punkt efter punkt spricker drömmen. Inte minst kostnader och säkerhet. Man noterar t.ex. att kärnkraft kommer att fortsätta att vara ett politiskt fenomen och inte ett ekonomiskt om inte något revolutionerande tekniskt genombrott skulle inträffa, vilket man själv konstaterar är uteslutet.

Och ännu viktigare är deras resonemang om att kärnkraftens potentiella betydelse förblir marginell och "In a low-emissions world, the role of nuclear will be limited to whatever level of electricity demand remains when renewables are deployed as far as possible”.

Kanske borde den tankekonstruktionen vändas så att man i stället noterade att energianvändningen bör minskas (genom effektivare användning) och att man därefter kunde klara resten av försörjningen med förnybar energi. Då blir det ännu mer uppenbart att kärnkraften är onödig och kan bli en tekniskt olycklig parantes i utvecklingshistorien. Som sådan låter den sig väl representeras av bilden nedan som tagits ur tidningen. 

Idén om att öronmärka medel för tillväxt för bl.a. energi, genom särskilda obligationer, är kanske inte så tokig. Bland annat eftersom det behövs utbyggnader av transmissionsnäten för att kunna hantera tillväxten i förnybar energi. Men skulle man inte kunna göra något tillägg med dragningsrätter enbart för de länder som ställer upp på 20%-målet för energisparande?

ECEEE hade för en tid sedan ett seminarium om vita certifikat i olika delar av Europa och har nu givit ut en rapport. I den finns bilden nedan som visar att energieffektiviserings (TEE) är billigare är förnybar energi (CV). Inte nytt precis men vore väl ett sätt för våra energiföretag att minska kostnaderna för energin?

Deutsche bank har gjort en studie av den amerikanska renoveringsmarknaden och funnit att den är ett intressant affärsobjekt. Bland finansieringsformerna hittar man en där energiföretagen kan vara till nytta (se tabell On-Bill varianterna). Den liknar lite det som Uppsala Energi gjorde för decennier sedan för att skapa marknad för lågenergilampor. De borde fått mera cred för den och framförallt mer efterföljare, men bättre sent än aldrig.

Deras rapport har dock också många andra intressanta iakttagelser som kan vara god läsning.