Det har börjat växa upp flera nätverk som har en mera facetterad syn på ekonomi än den som vanligen använder i diskussioner och som brukar få avrunda bl.a regeringens propositioner med sina krav på “kostnadseffektivitet” och “affärsmässighet”. Ett av dem är New Economics Foundation, NEF, som bl.a ger ut små snabblästa sammanfattningar av kompletterande synsätt. T.ex. på Behavioural economics. I denna finns intressanta exempel på tillämpningar inom “policy-making”.

I Storbritannien finns ett intressant exempel i de effektiviseringsprogrammen sedan 1994. Fram till 2002 lät man “regleringsmyndigheten” sätta upp målet inom ramen för en allmän instruktion om att vara kostnadseffektiv. År 2002 övertogs uppgiften att bestämma villkoren av politikerna själva. Insatserna ökade markant liksom resultatet och kostnadseffektiviteten förbättrades. En förklaring som ges är att mellanhanden (regleringsmyndigheten) lät sig hämmas, för att inte göra fel, och avstod från att ta in andra bedömningar än de som strikt kunde hänföras till en kalkyl. Deras kunskap om ekonomisk psykologi kanske fanns men den kändes svår att hantera i en revision.