När Danmark nu tar över EUs ordförandeskap så ligger ett förslag till effektiviseringsdirektiv som de ärvt från Polen på bordet. Ett förslag som bara blivit mera ängsligt sedan det först såg dagens ljus. Enligt uppgift försöker man i Danmark göra en modell som skall göra måluppfyllelsen mera smaklig genom anpassas till respektive land, dv.s. något slags bördefördelning.

Rapportören till EU-parlamentet funderar kring de olika föreslagna formuleringarna till målsättning i ett s.k. “icke-papper” (20111212_CT_Non_Paper_-_Binding_targets__final.pdf). Där jämför han absoluta mål och intensitetsmål och kommer till slutsatsen att intensitetsmål (energianvändning per BNP) är alldeles för skakiga och kan manipuleras. Det framgår också i hans arbete att intensitetsmål måste sättas i mycket högre siffervärden för att nå upp till de intentioner man har inom EU.

Det är just i denna fråga som Sverige så olyckligt (?) hamnat mitt emellan stolarna. Man valde ett intensitetsmål, troligen därför att det är en matematiskt enkel operation, men med samma siffervärde som det absolutmål EU satte upp. Det borde ha varit c:a dubbelt så stort för att kompensera för BNP-tillväxten. EU satte 20% energiminskning (se linje A i figuren nedan). Sverige satte 20% intensitetsminskning (linje B) vilket innebär att man hamnar på mellan -10 och +10% ändrad energianvändning beroende på BNP-tillväxten. För att nå EUs mål skulle man satt c:a 40% intensitetsförbättring som mål vid den antagna svenska tillväxten (linje C).