Eller riktigare uttryckt en utgångspunkt för energisäkerhet. Europas beroende av gas och främst av rysk gas oroar mera än någonsin. Visserligen är problemet känt och omnämnt i definitionen av Europas utmaningar där en av dem helt frankt kallas “Moskva” (se figur 1 nedan). Europa är mycket beroende av Rysslands gas eftersom c:a en tredjedel av all gasanvändning kommer därifrån. Vissa länder har extremt högt beroende däribland Finland och Baltstaterna (se figur 2 nedan).

EU har stött en alternativ transportväg för alternativa leverantörer genom det s.k. Nabucco-projektet som skulle innebära transport via Turkiet och Georgien(!) och med möjlighet till större diversifiering ifråga om källor. Detta projekt ville bl.a. Ungern skynda på redan innan den Ryska björnen började röra på sig nu senast. Frågan är vad den ryska närvaron i Georgien betyder för den föreslagna transportvägen och/eller om det också är en del av den ryska strategin?

Att finna alternativ till rysk gas förefaller högprioriterat och det första valet borde vara effektivisering - ett mycket viktigare projekt än Nordstream. Även om vissa länder är starkt beroende så är den ryska gasen mindre än 7-8 % av EUs hela energianvändning. Detta är en relativt liten siffra i jämförelse med de effektiviseringspotentialer som finns i Europa. Så i princip skulle vi kunna göra oss oberoende av Ryssland!

Man undrar om inte ett antal ledande politiker som med gillande citeras eller deltar i Nordstreams arbete egentligen tänker det de säger. Eller om de gör det fortfarande.

FIGUR 1: Europas utmaningar

FIGUR 2: Beroendet av Rysk gas (Källa: http://www.heritage.org/Research/Europe/bg2083.cfm)