Uttalandet tillskrivs Keynes och återges, exemplifieras och diskuteras i en nyligen utkommen bok “Keynes. The Return of the master”, av den brittiske ekonomiprofessorn Robert Skidelsky. Han är också skoningslös i sin kritik av de ekonomiska dogmer som härskat under de senaste decennierna och som i hög grad lett till de kriser vi idag lever med. Han menar att ämnet ekonomi försökt efterlikna naturvetenskaperna, särskilt genom sin fixering till matematiska modellbyggen. Det kan låta så här: “Mainstream economics today, by improving on the maths, and abandoning common sense, is further away from Keynes’s eceonomics than ever.”, (sid 111).

En motrörelse till den dominerande ekonomins inriktning finns i “Behavioural Economics” och ett exempel på detta ges i en annan nyutkommen bok av bl.a. den förre ekonomipristagaren Gerog Akerlof, “Animal Spirits”. Den tar också sin utgångspunkt i Keynes synsätt.

Men även denna beteende-baserade ekonomi tenderar i några fall att kantra över åt naturvetenskap. En av de personer som nämns som möjlig “Nobelpristagare” i år är Ernst Fehr och som förknippas med s.k. Neuroeconomics. I denna diciplin studerar man vad som händer i hjärnan, i olika val- och spelsituationer, bl.a. med hjälp av hjärnröntgen. Meningarna om nyttan av detta går starkt isär. Framförallt har påpekats att om man är intresserad av resultatet så är den biologiska processen ointressant. Såframt man inte vill medicinera fram särskilda beteenden?! The Economist skrev för något år sedan en artikel om Neuroeconomics med den mångtydiga titeln “Do economists need brains?”