...att klara de krav som ställs på Sverige att öka andelen förnybar energi från c:a 40%-enheter till c:a 50%-enheter. Det ena är naturligtvis att öka tillförseln med 25% det andra är att minska energianvändningen med 20%. Det ena kostar i nya anläggningar och det andra sparar energikostnader. Det ena är inte nödvändigtvis bättre än det andra även om sparandet rimligtvis måste göras först så att man inte spenderar i onödan på tillförsel. Båda måste alltså användas! I synnerhet som EU-kravet på effektivisering (20%) tycks ha försvunnit på något gåtfullt sätt?!? Men det kanske anses självklart att man skall vara klok?

Glädjande att både regering och opposition betonar att satsningarna leder till industriell utveckling där Sverige får en naturlig och synlig tätposition. De nämner båda att uppgiften skall lösas med gröna certifikat, men borde nog tillägga att dessa certifikat måste “kvoteras” så att inte domedagsprofetiorna från Svenskt Näringsliv besannas, t.ex. genom överutnyttjande av skogsråvara. Är det inte dags att göra mer för solutnyttjande? Både PV och termisk?