Det är vägen som är mödan värd

Miljöministern må ha studerat Karin Boye när hon konstaterar:

Det märkliga är att vi har satt tre stycken rätt tuffa mål i Sverige; vi ska dra ner utsläppen med fyrtio procent till 2020, vi ska ha en fossilfri fordonsflotta till 2030, och vi ska vara nettoneutrala 2050, men det är ingen som har funderat över vägen dit.

Hon har ju rätt i att det är lätt att formulera mål i synnerhet om de är avlägsna i tiden. Rapporten om att Sveriges utsläpp ökar dramatiskt understryker behovet av väg när målet är satt. Hennes plan förefaller emellertid onödigt avgränsade till enbart de delar som faller under henens eget departement även om energin nämns. Det är ju när det gäller energifrågorna som de mest flagranta övertrampen gjorts både vad avser sättet att formulera mål och vad gäller sättet att uppnå dem.

Ett tips till de båda berörda ministrarna kunde vara att de övar sig på att arbeta för att energieffektiviseringsdirektivet både genomförs och gärna skärps. Det vore ett bra steg på vägen.

Lönsamhet och finansiering är inte problemet

När det gäller att energispara i Europa. EU-kommissionen har gjort en översikt över finansieringsmöjligheterna och den påverkan effektivisering och energisparande skulle ha på ländernas ekonomi. Och att avstå på det sätt som nu håller på att ske när Rådet håller på att sänka direktivet (EED) verkar bara fånigare för varje dag som går.

En studie som den tyska utvecklingsbanken kfW har gjort visar att även med statligt stöd så blir det extra klirr i statskassan vare sig man har en situation med hög arbetslöshet (som de flesta länder har) eller man skulle ha full sysselsättning.

Om det nu är så att det bara vore finansministrarnas önskningar som skulle uppfyllas. Annars är det en bra idé ändå (se bild).


Läs mer