Det flyger inga stekta sparvar på energiområdet. Den är serverad men man måste ha egna bestick för att få något i sig.

Tanken kommer osökt på när tidningsbilagan “Framtidens basindustri” skriver att Elen är en ödesfråga. Man sörjer gårdagens billiga el och önskar sig en långsiktigt hållbar energipolitik. Underförstått fortsatt billig el var den nu skall komma ifrån? Läser man vidare så kan man ana att det skall vara utbyggnad av vattenkraften och troligen också kärnkraft. Men ingendera av dessa är längre billiga! Och om de skall byggas ut av kraftföretagen så har dessa ju ingen anledning att sälja dem billigare till svenska kunder än vad marknaden (i Europa) är beredd att betala. Även om basindustrins företrädare i tidningsbilagan säger sig villiga att i samarbete mellan arbetsgivare och fack "tvinga fram lösningar”.

Men samma industri har billig el att tillgå i sina egna företag genom effektiviseringar. Den stekta sparven ligger på tallriken redan. Energimyndigheten har i sitt projekt uthålliga kommuner och i det s.k. PFE-projektet dokumenterat stora billiga effektiviseringsåtgärder också i basindustrin.

Den industri som nu behöver särskild omsorg och som kan leverera både hållbar energi och effektivisering till svensk basindustri har börjat spira och behöver nu haka på de internationella trenderna för att bli “den nya basindustrin” (DIartikeloktber.pdf ). Ta hjälp av dem för att tranchera sparven!