Det är lite grovt uttryckt den huvudregel vi lever efter med vår vilja att ha ständig tilväxt. Högst BNP (Bruttonationalprodukt) är bäst!

Men det finns de som både tycker och lever annorlunda. Det mest tydliga exemplet är Bhutan som har infört GNH (Gross National Happiness, Bruttonationallycka) som mått på hur samhället mår. GNH är komponerat av 9 olika delar (där även materiella komponenter ingår):
1.  Psychological Well-being, 2.  Time Use, 3.  Community Vitality, 4.  Culture, 5.  Health, 6.  Education, 7.  Environmental Diversity, 8.  Living Standard, 9.  Governance

Det finns faktiskt likheter med de idéer som förekommer på närmare håll och som föranledde en rapport till president Sarkozy i fjol, författad av Joseph Stiglitz, Amartya Sen och Jean-Paul Fitoussi,

En likartad typ av budskap kommer från David Korten, professor i företagsekonomi och som har ett recept som bygger på mera lokala ekonomier. Han misstror också handelns betydelse för att skapa reellt välstånd.

Men med den välståndsidé vi lever med är det inte så konstigt att en framgångsrik företagsnisch idag är att hyra ut förråd så att vi kan ställa undan alla de prylar som vi inte längre har plats med hemma.