EU fäster stor vikt vid städernas roll i klimatkampen. Självklart så eftersom städernas byggnader, struktur och trafikorganisation är en stor källa till utsläppen, 80% av EU:s befolkning är stadsinnevånare. Så den s.k. SET-planens idé om “smart cities” är välgrundad som tanke. Och det pågår redan ett omfattande arbete inom EU t.ex. med “covenant of mayors” och genom CONCERTO-projektet.

Men därifrån till att räkna med att städerna genom sin egen organisation skall bli klimatets frontkämpar kanske inte fungerar. Framförallt därför att de saknar instrument både för övervakning och styrning.

Även om städerna har både vilja och kunskap så kan de bli trubbiga instrument eftersom deras register över emissionskällor är ofullständiga och inte medger korrekta jämförelser. Men när man ser till vilka problem de redovisar (se bild) undrar man om inte de svenska erfarenheterna av kommunal energiplanering skull kunna återanvändas? Där hade man diskussioner om olika allokeringsproblem och som fick sin lösning.