Vi närmar oss ett val och på många håll hörs ordet “Kunskapssamhälle”. Ett sådant fordrar fungerande kopplingar mellan teori och praktik, mellan forskare och praktiker. I båda riktningarna. Kunskap måste testas, utvecklas och testas igen. När det gäller energi och miljö fanns en gång en sådan länk. Den hette Byggforskningsrådet (BFR) men den är borta nu. Kan det vara ett av skälen till att vi har så mycket retorik om att utveckla grön teknik men ser så lite i praktiken? BFR var ett nav som vi borde uppfinna - igen

De gav ut hyllmeter med rapporter varje år i vilka man kunde finna både avancerade framställningar från forskare för deras likar men också enklare material där forskningsresultaten “togs ned” till en praktisk nivå. Deras produktion var pålitlig och när man funderade över ett tekniskt problem som berörde byggnader, miljö och energi så fanns det alltid ett uppslag hos BFR. Det blev till en brygga mellan forskarsamhället och vardagens ingenjörer. Och utgjorde en del av den goda cirkeln.

Det brukar sägas att man inte skall uppfinna hjulet mer än en gång. Men det kanske behövs om man råkat slarva bort det man redan hade?

PS: Lades BFR ned som hämnd för att de också publicerade rapporter om att det var svårt att städa bakom toaletten? Vissa kritiker (mest män som man kan anta inte var de som städade) tog denna rapport som ett uttryck för onödig forskning. Men det är fortfarande lika svårt att städa bakom toaletten!