Utfrågningen av den nominerade klimatkommissionären Hedegaard avvek inte mycket från de övriga som berört energi och klimatfrågor under veckan. Man anar dock att det nya kabinettet redan pratat sig samman i vissa ärenden. Det märks t.ex. på frågan om gasledningen i Östersjön, Nord-stream, och som kommenterats med en viss förvåning i svenska media när Hedegaard hävdade att EU kan komma att ha synpunkter på dess lämplighet ur miljösynpunkt. Den ståndpunkten rimmar väl med vad Oettinger sade dagen innan om att EU måste uppträda samfällt ifråga om t.ex. gasfrågor i relation till Ryssland! Han nämnde också Nord-stream som exempel.

Hennes återhållsamhet i detaljer när det gäller åtgärder kan man hoppas är mera diplomati av en som ännu inte fått jobbet. När det gällde inriktningen var hon tydlig. Vi står inför ett paradigmskifte ifråga om vårt sätt att leva och Europa har en chans att nyttja detta på ett positivt sätt som skapar nya jobb och avancerad industri sade hon flera gånger och på olika sätt. Vi kan emellertid komma på efterkälken när Kina och USA går fram snabbare.

På en fråga som andades klimatskepticism frågade hon retoriskt: “Vad är det värsta som kan hända om vi vidtar åtgärder (och om klimatförändringen inte är så allvarlig)? - Vi får en bättre resurssnål ekonomi, industriförnyelse och nya jobb. Vad är det för fel med det?”.

Connie Hedegaard gjorde en lysande föreställning och blir säkert godkänd, men hon bör vara mera uppmärksam på de målformuleringar som presenterats av Kina, Indien och Brasilien och som hon menade på var goda tecken på följsamhet mot den internationella agendan. Dessa formuleringar avser energiintensiteter och inte absoluta minskningar. Resultatet blir i allt väsentligt ökade emissioner, BAU (Business as usual), för berörda länder.
--------
PS Det finns två reportage från utfrågningarna gjorda på plats av ERAs chefredaktör Bengt Magnusson och som ger mera detaljer “med närvarokänsla”; Connie Hedegaard och Gûnter Oettinger.