Den s.k. flexibla mekanismen CDM skall göra det möjligt för rika länder att finansiera projekt som minskar koldioxidutsläpp i fattiga länder. Samtidigt som det skall ske en kompetens- och kapacitetsuppbyggnad i dessa länder. En god idé men inte olikt ett gott vin. Det smakar inte bra om serveringen missköts.

WWF har låtit undersöka ett antal av de företag som svarar för serveringen, dvs skall svara för att projekten håller måtten och verkligen innebär minskade utsläpp. Resultatet visar att det är en stor andel av projekten som återförvisas, se bild.

Nu skall nog inte allt skyllas på dessa företag utan en del av skulden kan också ligga på att hela systemet är så komplicerat att det fordrar ett antal försök innan man hittar den rätta metoden. Det hela visar dock att CDM behöver ses över om man nu, som t.ex. Sverige, vill utnyttja den i stor skala.