Regeringens utspel om att satsa 3 miljarder på klimat och energiåtgärder i Sverige samt 4 miljarder i utvecklingsländer under den närmaste treårsperioden är ännu svårt att bedöma. Till att börja med är åtgärdstitlarna mycket översiktliga och ifråga om effektivisering inte preciserade utan där avvaktas effektiviseringsutredningen.

* Kommersialisering och spridning av ny energiteknik låter bra och om man tillämpar teknikupphandling och finner nischmarknader kan man åstadkomma mycket (technology pull) , men om det bara blir demonstrationsanläggningar och utvecklingsarbete (technology push) kan det bli mera tumme än kostym.
* Effektivisering har budgetsiffra noll för 2009 och torde därför bara avse omfördelningar av befintliga ramar (?)
* Fyra miljarder till klimatbistånd förefaller vara en omprioritering av biståndet och avser medel för “adaptation” vilket syftar till att mildra effekterna av klimatförändringar i U-länderna och inte köp av krediter (CER).
* Klimatinvesteringar i andra länder ingår också för att få att få mera “koldioxidkrediter” för pengarna. Inte nödvändigtvis fel men man bör observera att dessa krediter kanske inte är så billiga i framtiden. Tillgångarna rapporteras minska och det enda som är säkert billigare är effektivisering av energianvändningen vilket ju ofta har negativa kostnader. Sverige skulle i detta arbete emellertid kunna göra en stor insats genom att aktivt satsa på effektiviseringsåtgärder i utvecklingsländerna med samhörande teknikutveckling på t.ex. det sätt som projektet Lighting Africa arbetar.

Men problemet synes i allt väsentligt kvarstå - “Välgärningar börjar hemma”. Om vi vill göra verkligt intryck på partners i U-länder måste vi gå mycket längre själv.