Stigen ligger utlagd.

Nicholas Stern säger att det på klimatområdet finns dåliga nyheter och goda. De dåliga är att försämringen går fortare än väntat men de goda är de tekniska möjligheterna utvecklas snabbare. Till detta kommer att den politiska medvetenheten och handlingsberedskapen ökar och att den ekonomiska utvecklingen erbjuder ett gyllene tillfälle att agera. Den stekta sparven är serverad!

Budskapet verifieras också i en splitter ny rapport från McKinseysom bl.a. beställts av WWF men även av (sägs det) Volvo, “Pathways to a low carbon economy”. Det är billigare att göra något åt klimateffekterna än att inte göra det säger den. Alltså Sir Sterns grundläggande budskap som i all sin enkelhet tycks ha blivit så svårt att förstå och därför måste upprepas igen. Samhällsekonomisk lönsamhet skall bedömas när man jämför två alternativ som kan uppnås i framtiden och inte en framtid med klimatåtgärder ställt mot en gårdag utan åtgärder.

Kan det månne också framgå av den väntade boken om vårt klimat som Klas Eklund håller på med och som lär lanseras i mars?


Stolpskott

Det framtida energisystemet kommer att ha en arkitektur som är mycket annorlunda än dagens. Man talar därför om smarta nät som binder samman och hanterar många små energgiresurser. Drivkraften till denna omställning kommer bl.a. från ett behov av ökad diversifiering och ökad systemsäkerhet framfört bl.a. från USA. Den kommer också från ett behov av att ge U-länderna tillgång till elenergi vilket byggs upp successivt för att så småningom bindas samman. Det är här utvecklingspotentialen finns. Och marknaderna!

Ändå höjs röster för att bygga fast sig i det gamla systemet med några få stora produktionsanläggningar. Dyra och otidsenliga. Sverige kan hamna helt bredvid utvecklingen av ny teknik med smarta nät och decentraliserad energiproduktion. Rösten från det förflutna hördes senast med ett stolpskott till ledare i DN som dessutom helt negligerar den billigaste av alla kraftkällor nämligen att effektivisera energianvändningen.

 

 

Överflödsenergi?

Hur många internationella organisationer behöver vi för att främja energiomställningen? Nu är en ny global organisation på gång för att främja förnybar energi, IRENA, International Renewable Energy Agency. Den bildas i uttalad kritik av IEA, Tnternational Energy Agency, som är en gren av OECD. Man menar att IEA har negligerat förnybar energi, att man inte varit tillräckligt aktiv för att stödja att utnyttjandet av förnybar energi i praktiken på fältet och att IEA bara är en grupp av några få rika OECD-länder som inte tillåter U-länder att vara med. Detta må ha varit sant men…..

IEA har så sent som för några månader givit ut en publikation som handlar om de stora potentialerna för förnybar energi och hur man skall kunna exploatera dem. Man har också flera stycken så kallade “Implementing Agreements” där deltagande länder arbetar på fältet med konkreta projekt. Sverige deltar i många av dem. Arbetet i dessa “Agreements” är öppet för all världens länder och även för företag som sponorer. Detta hindrar inte att IEA upplevs som trögt och gammalt och i behov av konkurrens.

Sverige är ett av de aktivaste länderna i IEA:s Agreements men det har inte hindrat att man nu också går in med en rejäl slant i IRENA, 4 miljoner kronor per år. Frågan är vad man får? Kritiker vid EU-kommissionen säger att de på sin höjd får samma sak som IEA producerar, nämligen analyser och rapporter.

Frågan är varför man inte istället satsat på REEEP, Renewable Energy and Energy Efficiency Partnership, som är knutet till UNIDO i Wien. REEEP har en vision om hur förnybar energi och effektivare användning kan samverka, ungefär som på bilden nedan.

 

image

Ledarskap när det behövs.

Christian Azar nämner i förbigående i sin bok “Makten över klimatet” (kapitel 4) att Kyoto-överenskommelsen räddades av EU. Det var Margot Wallström och Kjell Larsson som snabbreagerade när Georg W. och USA sade nej till att ratificera protokollet. De gjorde en snabbtur jorden runt för att markera inför andra stora länder att EU tänkte driva processen vidare. Utan detta resoluta ingripande, vars historia är alltför lite känd, hade vi troligen inte haft någon klimatöverenskommelse alls idag!

Detta hände förra gången Sverige var ordförandeland i EU. Med tanke på all den tveksamhet som visas, och de dubbla budskap som sänds ut, behöver vi inte mindre av ledarskap den här gången.

Krama gammal teknologi eller omfamna ny?

Världen står troligen inför en av sina största utmaningar genom ansträngningarna att motverka klimatförändringarna. McKinsey kallar det för ?The Climate Change Imperative?  och jämför med den industriella revolutionen. Den ägde rum under ett århundrade och berörde i huvudsak två kontinenter. Klimatomställningen fordrar global medverkan och måste ske inom tre årtionden.
Enligt McKinsey fordrar detta en utveckling där ekonomisk tillväxt frikopplas helt från utsläppstillväxt, vilket man bedömer som möjligt, men också påpekar att ?kolproduktiviteten?  måste öka till att förbättras med 7-8 % per år mot dagens c:a 1,5.

Denna omställning kommer väsentligen att drivas av regleringar och det fordrar i sin tur att företagen måste vara mycket mera observanta på hur regleringarna kan ta sig uttryck samt vara mera alerta för att påverka reglingsmekanismerna. Inte bekämpa regleringen eller omställningen i sig utan påverka den till att bli icke-diskriminerande.

Vilka som blir vinnare eller förlorare är inte på förhand givet enligt McKinsey även om vissa branscher kommer att ha ett hårdare förändringstryck på sig än andra. Till dem hör energibranschen, transporter och tung industri men även t.ex. konsumentvaror, högteknologi och finanssektorn kan beröras genom sitt beroende av transporter, resor och värdepappersinnehav. Alla berörs - några förr och några senare, några direkt och andra indirekt.

Det kommer emellertid att öppna nya möjligheter och skapas nya värdekedjor, både ifråga om varuflöden och affärsmodeller. De nya värdekedjorna kan fordra medverkan av nya och annorlunda partners och kan handla om ?orkestrering? snarare än vinna-försvinna. Ett exempel som nämns är utnyttjande av solceller där det finns samverkan mellan halvledarindustri, olje- och gasföretag, konsumentelektronik och energiföretag.

Energiföretagen kan förändras helt (se bild nedan). Men då måste de sluta krama den gamla tekniken och istället omfamna den nya.

image

60/80-60-35 till 2050

Glöm den gamla formeln 20-20-20 till 2020. Den nya heter (enligt EU-parlamantets industrikommitte) 60-80 % lägre CO2-utsläpp, 60% förnybar energi och 35 % effektivare energianvändning till 2050. Basåret sades det inget om i pressmeddelandet.

How much is lagom - revisited.

Man har alltid raljerat med det svenska ordet lagom. Men det kanske är dags att göra det ordet till stolt exportvara precis som smorgasbord och ombudsman?

The Economist funderar över begreppet “good enough” i sitt senaste nummer efter att de noterat att det finns en stor efterfrågan för teknik som gör detsamma billigare istället för att göra mer för samma kostnad. De tar ett exempel från datorernas värld och de nya mikrodatorerna som gör det man behöver men skippar överflödsfunktionerna.

Är det ett paradigmskifte vi ser? Den pågående krisen kan naturligt fordra att man fokuserar på det väsentliga och blir mera lagom - eller skall vi säga effektivare - med energi till exempel! The Economist är fräcka nog att säga att “Less is Moore”, med en liten passning till begreppet Moores lag!

PS: Originalet “How much is enough” skrevs av Göran Bäckstrand och Lars Ingelstam för över 30 år sedan men har uppdaterats relativt nyligen.

Varför är våra byggnader inte energieffektiva?

Stanford University har listat tre orsaker där de två första är välbekanta, brister i konstruktion och skötsel. Det är ju också kärnan i WBCSD:s kritik och analys för några år sedan.  Det tredje är mera överraskande nämligen bristande återkoppling från byggande och drift till konstruktion. För detta finns dock en lätt lösning. Återupprätta gamla Byggforskningsrådets (BFR) rapportsystem när man nu arbetar med en proposition för effektivisering!

Det kanske känns genant att erkänna att man lagt ner någonting som var bra men det kan vara en tröst att en icke obekant Amerikansk president just håller på att upprätta ett rapportsystem för “Technology, Innovation and Government Reform” (TIGR). Då kan det inte vara fel?

Den kvalificerade kunskapsuppbyggnaden och även teknikinformationen är väsentlig för att en omställning skall kunna genomföras. Och då räcker det inte med att vara allmänt medveten eller ens “energismart”. För proffsen behöver vi ett BFR-system och för brukarna ett system liknande det som elsparefonden har i Danmark.

 

 

 

Vilket tjat om “smart grids”!

Som läsaren av dessa sidor märkt återkommer begreppet “smart grids” ofta i förslagen till åtgärder som skall göra energisystemen effektivare. Men vad är det för något?

I Ny Teknik säger den nyblivna professorn Lina Bertling att smartgrids innebär bl.a.:
1. Integrerat system med färre och smartare komponenter.
2. Interaktivitet mellan konsument och producent.
3. Flexibelt system som kan hantera förändringar.
4. Bättre optimering och högre tillgänglighet

I en broschyr från USAs energidepartement säger man att för att etablera smartgrids finns ingen silverkula utan snarare en hagelsvärm av silver (silver buckshot), se figur 1 nedan. Man exemplifierar med
a) Möjligheten att smidigt använda förnybara (intermittenta) resurser som t.ex. vind
b) Ge kunderna nya möjligheter att styra energiförbrukningen
c) Utnyttja lågenergibyggnader bättre för att “lätta på bördan”
d) Utnyttja solenergi dygnet runt
e) Skapa förutsättningar för storskalig energilagring
f) Möjliggöra nyttjande av plug-in hybridfordon

Sett ur ett försörjningsperspektiv så är alltså smartgrid-idéerna ett sätt att ge mera utrymme för förnybar energi och att få effektivare användning med bl.a. laststyrning (Demand Response). Den amerikanska broschyren exemplifierar med det danska energisystemets utveckling, se figur 2.

Ur säkerhetssynpunkt har man också andra fördelar som avser att hantera t.ex. driftavbrott.

Man betonar också att smartgrids inte är enbart smarta mätare. Dessa måste ha någon annan smart komponent att fungera tillsammans med. Man kan väl likna vid att om Einstein suttit på en öde ö hade han inte haft någon som upptäckt hur smart han var och då var smartheten till liten nytta.

image
FIGUR 1: Teknikområden kring ett smartgrid
—————————————————————————————

image
FIGUR 2: Nyare energisystem har flera inmatningspunkter

Oppositionen föreslår extra satsning på effektivisering.

I Storbritannien föreslår oppositionen, Tories, ett program som satsar på effektivisering, förnybar energi och smarta nät. Verkar greppet bekant? Obamaismen på energiområdet sprider sig som en löpeld!

Faktum är att en av de sista sakerna Obama gjorde innan han satte sig på tåget till Washington var att besöka ett företag som höll på att omorientera sin produktion till vindkraft och där höll han ett brandtal för förnybar energi och effektivisering.

Detta borde väl passa på flera ställen i en tid när man världen över söker åtgärder som stimulerar sysselsättning och industriutveckling.

Deploy baby deploy!

Ni kanske minns John McCains och (framför allt) Sarah Palins slagord från valkampanjen i USA - “Drill baby drill”? Idén var att USA skulle hantera sina energiproblem genom att borra efter mer olja överallt i och omkring landet. Häromdagen myntade John Wellinghof, som sannolikt blir ny ordförande för FERC (de federala energiregulatorerna), uttrycket “Deploy baby deploy” - “Installera kompisar installera”! Vilket syftar på att sprida effektiviseringsteknik i stor omfattning. Wellinghof sägs också stå senatens majoritetsledare Harry Reid nära och vara rådgivare åt honom.

Sannolikt får han också rätt. Den nye energiministern Steven Chu lär i sin hearing inför senatens energikommitte ha upprepat gång på gång att effektivisering kommer först innan någon som helst ny kraftanläggning kommer på fråga.

Kriget mot slöseriet eskalerar!

Energieffektiviseringsutredningens grund

Utredningen “Vägen till ett energieffektivare Sverige” är ett stort verk (708 sidor), men hur stabilt är det? på vilken grund vilar den? Det finns åtminstone tre förhållanden där man verkar ha tunt under. Statsministern uttryckte strax före jul skepsis inför de kommande klimatförhandlingarna och noterade också att “väldigt många använder beräkningar som syftar till att det egna landet ska göra mindre”. Kan det vara av egen erfarenhet han talar?

Effektiviseringen är en del av energisystemet
Utredningen lägger mycket möda på att beräkna den samhällsekonomiska nyttan av effektivisering eftersom man befarar att sådant arbete skall stjäla resurser från andra angelägna samhällsområden. Detta är fel! Effektiviseringsinsatser är ett sätt att se till att energisystemet som helhet kan leverera den energi som är en nödvändig del av ett samhälles infrastruktur och utan vilken inga andra samhällsfunktioner fungerar. Energi och effektivisering är inga varor i sig själv utan medel för att skapa den nytta som energianvändande apparater levererar (ljus, kraft, värme). På detta sätt är både energi och effektivisering ?insatsvaror?. Det är lätt att visa att effektiviseringsåtgärder kan vidtas till mycket låga kostnader (t.o.m. negativa) och att om de vidtas den redan etablerade strukturen med energitillförsel kan räcka längre utan att behöva byggas ut. Utredningen avstår i allt väsentligt från detta synsätt.

Potentialen är större än EU-kraven
Utredningen målar upp en bild av sitt eget inre arbete som är avslöjande genom att hävda att: ?Spännvidden är betydande mellan energieffektiviseringens främsta förespråkare och deras meningsmotståndare. De förra tycks mena att nödvändigheten att effektivisera energianvändningen med stora energibelopp, långt större än vad EG-direktivet kräver, närmast är ett axiom, som inte behöver underbyggas. Det är vår framtid det handlar om.? Därmed säger man också att för utredaren har EG-direktivets krav blivit ett axiom även om potentialen skulle visa sig vara större! Det är svårt att förstå varför man inte skulle realisera en stor tillgänglig lönsam potential även om det inte krävs att man gör det!

Effektiviseringsarbetet kommer inte på tentan
Utredningen har uppenbarligen uppfattat att den skall à priori uppfylla EU-direktivens krav som en tentamensuppgift. Det må vara men det kan ju inte ha varit en hemlighet att diskussionen om klimatfrågorna pågår och att man därför borde ta in denna i bedömningarna.  Detta innebär t.ex. i Stern-rapporten att man använder en lägre kalkylränta och att man bedömer teknikutvecklingsmöjligheter och industriutveckling med s.k. lärkurvor. I utredningen tas detta inte ens upp utan sveps undan med luddiga hänvisningar till marknadsekonomin (sid 128), ? Bedömningar av affärsidéers utvecklingspotential hanteras i en marknadsekonomi av marknadens aktörer. Statens uppgift är att se till företagandet i dess helhet och detta görs bäst genom näringspolitiska åtgärder.?

Det är just näringspolitiska åtgärder som Stern-rapporten argumenterar för. Utredningens kalkyler och bedömningar av lönsamhet har alltså inte tagit hänsyn till:
? den lönsamhet som följer av åtgärders positiva inverkan på klimat och miljö (vilket bl.a. kan återspeglas i en låg kalkylränta på det som används i Stern-rapporten)
? den lönsamhet som följer av att flera typer av åtgärder ökar produktiviteten inom industrin och komforten i lokaler
? den lönsamhet som minskad sårbarhet för samhället innebär
? den lönsamhet som följer av att svensk industri anpassas till framtida marknader där just egenskapen ?energieffektiv˝ kommer att vara viktig för kunderna, inte minst internationellt

War on waste

Vilken omväxling det skall bli att höra USAs president deklarera kamp mot slöseri (war on waste) i stället för kamp mot terrorism varje gång han öppnar munnen. Förra veckan höll Obama ett tal där han skisserade upp sitt ekonomiska program med dess satsningar på bl.a. energieffektivisering och förnybar energi och där han uppmanade den amerikanska kongressen att jobba dag och natt för att få det på plats.  De första analyserna säger också att planen vad gäller förnybar energi är “mer ambitiös än den verkar”!

Planen talar om energiförbättringar med effektivisering och förnybar energi som “the 21-st century industry” eller på svenska “den nya basindustrin”. För dem som vill ha en närmare titt på vad allt detta kan innebära i form av konkret lagstiftning och åtgärder så har Bloombergs en kort rapport där man också får en bra översyn av vem som gör vad och när.

Europa kan snart finna sig akterseglat när det gäller initiativ att utveckla näringslivet och att skapa nya jobb. Inte minst genom att försöka få utvecklingsländerna att minska de utsläpp av växthusgaser som vi själva borde ta itu med.

Stor jämförande studie om energislag från Stanford

Från Stanford kommer en brett upplagd studie över konsekvenserna av att använda olika energislag både för elproduktion i stationär drift och för fordon. En sorts huvudslutsats är att ur total säkerhetssynpunkt är “distributed generation” att föredra därför att den innebär mindre påverkan och är mindre känslig för störningar. Rapporten har kritiserats för att den också tar upp riskerna för terrorattacker och de konsekvenser som det kan ha för utsläpp från kärnkraftverk som attackeras. Den kritiken är svår att förstå eftersom Stanfordrapporten redovisar alla sin delar separat och man kan lätt se vilken inverkan olika antaganden har.

Rapporten är snarare ett bra komplement för bedömningar. Just nu citeras en Elforsk-rapport flitigt i pressen, och förefaller det med viss inriktning på publicering i bruksorterna. I denna rapport är t.ex. Kärnkraft är alldeles otroligt billigt och för tankarna till den argumentation som teckningen nedan visar!

Det finns andra bedömningar när det gäller kostnader och miljöpåverkan.

 

 

image

Danmarks energisparprogram utvärderat

Danmark har ett mycket ambitiöst energisparprogram som dels vilar på en mycket bred politisk överenskommelse, samtliga riksdagspartier utom det minsta är med, dels har som utgångspunkt att sträcka sig längre än något annat EU-land. Programmet är komponerat av flera olika åtgärder varav några där Danmark också varit pionjär och experimenterat sig fram. Nu har det utvärderats i en rapport som också borde ha stort svenskt intresse. Man kan lära mycket av andra både deras framgångar och deras mindre lyckade satsningar.

När det gäller programmets mål säger utvärderingen att det inte kommer att uppnås till 2013 som man avsett. Svagheterna ligger främst i bristande satsningar på industrin och på den befintliga bebygglesen. Energimärkningarna fungerar inte som de skall (dyra, felaktigt genomförda och med alldeles för “tama” förslag till byggnadsåtgärder) vilket innebär att resurserna skulle kunna användas bättre. Rådet är att utforma ett nytt program med längre perspektiv (10 år) och att samordna åtgärderna bättre. Det sista kan jämföras med den svenska effektiviseringsutredningens förslag att tillsätta ett effektiviserinsgråd?!

Det finns nio delrapporter om de olika programelementen varav kanske den om byggnadsmärkningen är av mest aktuell för Svenskt studium och 5 rapporter om olika styrmedel där den internationella jämförelsen kan innehålla en del att inspireras av.

Vilka branscher klarar omställningen bäst?

Vissa branscher har bättre förutsättningar än andra att göra klimatomställningen till en guldsits. Carbon Trust i Storbritannien har undersökt några av dem och ser att många (inte alla) kan vända hoten till möjligheter (se bild nedan). Till skillnad från många svenska studier har man studerat hur företag skapar värde i sin verksamhet och inte bara “drabbas” av kostnader. Vissa resultat är förutsägbara men resonemangen kring hur man i sektorn “Transformation” (övre högra hörnet) med stor risk också har stora möjligheter, är spännande och precis vad vi ser i bilindustrin just nu!

Energieffektiviseringsbranschen är som synes framtidens basindustri. Tryggt placerad i övre vänstra hörnet.

PS Man måste registrera sig för att få tillgång till Carbon Trusts skriftserie men det är det värt. De har många andra intressanta rapporter i flera ämnen från husrenoveringar till makroekonomiska analyser.

image

Stureplans normer och värderingar

Man har väl haft på känn att reglerna kring Stureplan är annorlunda än för de flesta andra av oss. Det spelar ingen roll vad saker kostar eller hur riskfyllda investeringarna är. Det är ju ändå någon annan som betalar! Och ett ytterligare bevis fick vi på det när den s.k. Stureplanscentern satte upp ny kärnkraft på sin önskelista indför nästa jul.

Det finns emellertid stora effektiviseringsmöjligheter som är billigare och inför den globala framtiden så är inte kärnkraft vare sig billigast eller mest koldioxidfritt. Men vid Stureplan är väl sådan information ointressant?

Rysk gas kostar.

För knappt en månad sedan samlades världens ledande gasproducenter i Moskva för att diskutera hur man skulle kunna hålla gaspriserna uppe och för en knapp vecka sedan var Ryssland och fingrade på gaskranen till Ukraina ...igen! En ytterligare påminnelse om att priset för gasen inte bara räknas i rubel. I vissa delar av Europa är gasberoendet stort och självklart är det störst i det gamla Sovjetimperiets länder. EU:s nya ordförandeland, Tjeckien, är tydligt medvetna om problemet och har därför satt energisäkerhet högst på sin agenda för sin 6-månadersperiod.

Det må vara att effektivare energianvändning inte är en snabb väg ur dilemmat med gasberoendet men det är en säker väg och kanske en som också minskar spänningen i världen på andra sätt vilket Tom Friedman skisserat i sin bok “Hot, Flat and Crowded”. Han menar att höga priser på fossilbränslen göder diktaturer och andra maktfullkomliga stater under det att när priserna sjunker tvingar dem till mera hänsyn till både omvärld och den egna befolkningen.

En nyårsönskan - En djärvare (och mera utvecklingsinriktad) klimatpolitik.

EU:s överenskommelse strax före jul är en fara för Europeisk industriutveckling! EU:s hela utsläppsmängd är c:a 4000 miljoner ton per år. Man har beslutat att minska utsläppen av växthusgaser med 20 % till 2020, d.v.s. 800 Mton Men också att man inte behöver minska utsläppen reellt hemmavid utan kan göra det till upp till 70 % (!) genom en bokföringstransaktion. Man skall köpa minskningar som görs i andra länder genom Kyoto-avtalets flexibla mekanismer, CDM (Clean Development Mechanism). Då får man rätt att bokföra dem som sina egna.

Hitintills har handeln med utsläppsrätter i Europa inte lett till minskning av utsläppen överhuvudtaget. De årliga emissionerna ökade istället c:a 2 % mellan 2005 och 2007. Den totalt accepterade mängden för CDM-projekt i hela världen är c:a 240 Miljoner ton och merparten av dessa är inte en reell minskning utan en minskad ökning, d.v.s. en ökning som är mindre än den skulle ha varit om man inte haft något klimathot! En rapport från Stanford University tar upp problemen med att lita på CDM-projekten som de visar är en alltför mager och osäker resurs.

På detta sätt skjuter man minskningen, som man så småningom ändå måste göra (bortemot 3000 Mton på sikt), framför sig och under tiden missar Europas företag sina möjligheter att utvecklas. Utvecklas genom anpassning av sin produktionsapparat och genom att utveckla de produkter som behövs för minskningen. En björntjänst levererad av fega politiker under påtryckning av vissa företag/branscher/organisationer som tycks leva efter devisen att syndafloden inte kommer att drabba dem (i deras livstid). Det finns några få politiker som ha kapacitet och mod att visa på vad situationen kräver. Anders Wijkman är en av dem i sin krönika strax före jul.

The Independent har gjort en undersökning av vad de kallar Plan B och som omfattar s.k. geoengineering och innehåller alla de idéer som kommit fram om att strö ut svavelpartiklar i rymden, skapa konstgjorda moln för solavskärmning, vända floders lopp, mm. mm. Kan någon förklara varför detta skulle vara bättre än att isolera hus, släcka och byta lampor, sätta in termostater, driftövervaka, solavskärma, stänga av stand-by funktioner och andra saker som vi själva kan göra och göra tillsammans med vår egen kompetenta energieffektiviseringsindustri?

Låt oss inte bara hoppas utan arbeta för att 2009 blir året då vi kan vara djärvare genom att agera själva istället för att skjuta upp och skjuta över till någon annan det som vi själva ställt till med.

 

Energiewende skrÀmmer

Det tycks finnas nÄgot i den tyska idéen om att omstrukturera energisystemet (Energiewende) som skrÀmmer. I nÄgra fall sÄ att rösten gÄr i falsett. Stefan Fölster har dömt ut hela konceptet som misslyckat. Han ser dock en ljusglimt och det Àr fortsatt (ökad?) kÀrnkraft.

Ekologistas har tittat nĂ€rmare pĂ„ bĂ„de siffror och argumentation i hans artikel och inte ovĂ€ntat smulas det sönder. PĂ„ det sĂ€tt som troll spricker i dagsljus. Just det hĂ€r trollet Ă€r heller inte nytt utan har tidigare delat med sig av sina “sanningar” vilka oftast tycks bestĂ„ i att visa att anstrĂ€ngningar att skapa ett hĂ„llbarare samhĂ€lle Ă€r missriktade. Han kommer nog snart tillbaka.

HĂ€r i Sverige har Energiewende blivit en symbolfrĂ„ga som tycks beröra debattörer mest dĂ€rför att det innebĂ€r kĂ€rnkraftavveckling. Men i Tyskland framhĂ„ller man  ibland att det Ă€r mera Ă€n sĂ„ och Ă€ldre Ă€n enbart de beslut som föranleddes efter Fukushima. Energiewende avser Ă€ven minskning av fossilbrĂ€nslen OCH modernisering av den tyska industrin.

Den sista aspekten att industrins konkurrenskraft skall stĂ€rkas genom att bli mera energieffektiv och att industrin skall utveckla nya produkter för effektvisering och för förnybar energi Ă€r viktig. De som stormar mot Energiewende av nĂ„gon sorts “kraftideologiska” skĂ€l kan komma att slĂ€nga ut bĂ„de barnet och badvattnet.

Läs mer