GOTT NYTT ÅR!

Må det bli effektivare än det förra!!

image

Om de rika inte har råd får de fattiga hjälpa till

Det behövs en omfattande marknadsuppbyggnad och teknikutveckling för att t.ex. solceller och LED-belysning skall bli helt konkurrenskraftiga genom större volymer och så småningom lägre kostnader.  LUMINA-projektet i Afrika är ett av dem där just dessa båda tekniska lösningar används. De ersätter fotogenbaserad belysning som är en stor koldioxidkälla i fattiga länder och som inte nås av ens de CDM-projekt som de rika länderna använder för att själv slippa minska sina utsläpp.

En ny rapport från LUMINA visar hur man i Kenya bygger upp marknader och testar produkters lämplighet i riktiga miljöer. Se exempel i bild nedan. Det visar sig att de fattiga har råd med dessa produkter och vi kan sedan vara med att dra nytta av dem hos oss när tekniken blivit billigare så att också vi har råd med den.

PS CDM-projekten behövs och behöver utvecklas, främst för att omfatta energianvändning mera än energitillförsel. Men nu förefaller de ha blivit en pysventil för de rika länderna mera än ett sätt att överföra teknik.

 

image

Dags att börja titta i elbilskatalogen kanske?

Det finns ett antal att välja bland. Mer eller mindre seriösa vad avser storskalig produktion men kittlande för fantasin åtminstone.
Värt att notera är att några av koncepten kommer från Kina, t.ex Wheego Whip som liknar en smartcar och BYD plug-in hybrid.

Sugen?

Resultatet syns i betraktarens öga.

Vad var det som hände i Bryssel (och i Poznan) när man förhandlade om klimatpaketet och om det avtal som skall stadfästas i Köpenhamn nästa år? Var det en strålande succé? Ja - så låter det från de regeringsföreträdarna. Eller vad det ett praktfiasko? Ja - så säger miljörörelsens bedömare.

Kommissionsordförande Barroso var utom sig av förtjusning och utmanade USA att följa efter med orden “Yes you can”. Om han talade till Georg W. så var det väl funnet, men om han talade till Barack Obama så var det kanske lite oförsiktigt. Vi vet inte exakt vad som kommer att hända i USA, men där har man gjort tydliga kopplingar mellan behovet av omstrukturerad industri och energi/klimat. EU-kommissionen har visat samma insikt men har inte lyckats få medlemsstaterna med. EU och även Sverige berömmer sig av manövern att köpa sig fri från egna åtgärder genom att satsa i U-länderna istället. Under påståendet att detta skulle vara billigare och gagna båda parter. En linje som starkt betvivlas av Institutet för Tillväxtpolitiska studier, ITPS.

Så var det en succé eller vad? Resultatet går bäst att avläsa inte bland dem som var där utan bland dem som värderar det utifrån, betraktarna, därför det är där Europas trovärdighet avgörs. I USA och Kina är pressen inte särdeles imponerad och man noterar noga alla undantag som finns. Måhända för eget bruk och i så fall har EU lagt ribban lågt.

Vem är Stephen Chu?

Ett veckogammalt rykte har nu bekräftats och han är USA:s näste energiminister. Vi har alla orsak att vara glada för det. Han är idag chef för LBNL och Nobelpristagare i fysik 1997. Han kan höras i en presentation från april 2007 där han gör en relativt omfattande genomgång av energifrågorna och avslöjar insikter som få ministrar kan uppvisa. Han framhåller Californiens energipolitik som ett föredöme i USA, han nämner det Danska vindkraftprogrammet och klarar av att beskriva lärkurvor utan besvär (även om han felaktigt kallar dem för “Moore’s law curve”)

Hans huvudtes är att vi måste satsa på:
1: Effektivare energianvändning
2: Nya sätt för koldioxidfri tillförsel
Och han noterar att effektiviseringen ofta har “negativa kostnader” (Den fria lunchen man får betalt för att äta!)

Får han de resurser som Obama har antytt tidigare har världen troligen fått en helt ny drivkraft för energi- och klimatfrågor. Mycket talar för att han får det. I den presentation som Obama gjorde underströk han på nytt behovet av teknologiskt skifte i en tid av kris.

PS Om Du vill titta mer i kristallkulan om hur USA:s energipolitik kan utvecklas så finns ett långt föredrag av Steven Chu även här.
PS 2 Steven Chu har också visat sig klara hårda krav i sin nära omgivning. Han delade kontor med svenskbekante Lee Schipper under några år på 70-talet vid LBNL! Lee hälsar att Chu är mycket duktig. grin

Ett hårt paket som blev mjukt

EU:s hårda klimatpaket förefaller ha blivit mjukt. Genomvattnat och upplöst av de strida strömmar av tårar som gjutits av olika länder och industriföreträdare. Naturskyddsföreningen ger en översiktlig bedömning i ett inlägg den 13 dec. och som väl sammanfattar läget:
* EU befäster uppfattningen att klimatanpassning är kostsam när det i själva verket är mera kostsamt att INTE klimatanpassa
* Självbedrägeriet i att köpa utsläppsminskningar från U-länder. Åtgärderna i dessa länder är snarare minskade ökningar och det behövs ,men får inte ersätta vårt eget behov av minskning.
* Omställningen av industrin skjuts upp. Detta försämrar vår konkurrenskraft både för de produkter vi redan har och för de produkter vi utvecklar för bl.a. energieffektivisering

Industriomsorgen kan vara helt missriktad. Bilbranschens kris illustrerar hur viktigt det är att ha produkter för framtida marknader. Det som därför borde gälla är omsorgen om de företag som kan skapa framtida värden snarare än de som “kräver” att få behålla gårdagens teknik. De företag som kan hantera klimat, miljö och energi på ett positivt sätt har omvittnat högre produktivitet.

Det är lätt att förstå att de politiker och andra som kämpat så hårt för att få åtminstone något klimatpaket alls just nu har svårt att erkänna att det inte håller måttet. Men Barrosos kaxiga påstående att Europa “klarat trovärdighetstestet” och uppmaning till Obama “Yes you can do it”, kan bli något som han får äta upp förr än han anar. EU:s ledarskap är nu starkt ifrågasatt och USA:s nye president har lovat att vända blad. Så snabbt kan ödet växla när man väljer att inte ta de chanser som erbjuds! Som Gorbachev en gång konstaterade - ?Historien förlåter inte den som kommer försent?

Tänd nya ljus

Glödlampor är suveräna som konsumentprodukter, det är bara att erkänna. De är homogena ifråga om prestanda. Man kan sända även familjens yngsta att köpa en glödlampa och de kan inte misslyckas. Så när nu glödlampans dagar går mot sitt slut genom EU:s förslag till utfasning börjar nya problem. De alternativ som vi måste ta i bruk är inte lika lätta att hantera. Det som kallas lågenergilampor finns i många olika utföranden både vad avser mått och belysningsprestanda. Vi måste få en väsentligt förbättrad samhällsinformation om de alternativ som står till buds. Ett ypperligt exempel finns i Danmark där Elsparefonden på sin websida både ger kunskap om vilka faktorer, t.ex färgåtergivning och inbyggnadsmått, som är väsentliga i valet och ger kunskap om de olika produkternas egenskaper. Sådan information borde egentligen tillhandahållas av EU men i väntan på det bör Sverige skapa ett system som det Danska.

Men det behövs fler aktiviteter för att göra en omställning som inte enbart upplevs som påtvingat nödvändig. Sverige brukar vilja framstå som avancerat ifråga om design. Våra industridesigners och konstfack borde mobilisera stort. För att inte tala om IKEA. Vi behöver nya armaturer där de nya ljuskällorna fungerar och inte upplevs som trista substitut.

Världens billigaste kraftverk är närmare än Du tror.

Industrins möjligheter att spara energi och att samtidigt tjäna pengar på det är omvittnad framförallt i McKinseys olika studier. Det är de s.k “negativa kostnaderna” eller “low-hanging fruit” som kan utnyttjas. Bedömningarna från industriinventeringarna som Linköpings Universitet gjort i projektet Uthållig Kommun visar på 30-40-50 % i enskilda företag. Billigare än mindre-än-gratis finns inte!

Därför är det förvånande att se att vissa industrier argumenterar som i förra seklet; att man tänker flytta produktionen ur landet om man inte får bygga ny kärnkraft. Ny kärnkraft är nämligen inte billig. Och den är inte ens billigare är t.ex. vindkraft! Detta framgår av en studie som kärnkraftindustrin själv gjort (se tabell nedan) och som bl.a vilar på en EU-studie med likvärdig bedömning.

Då skall man tillägga att kärnkraftens anläggningskostnader skjuter i höjden världen över. Wall Street Journal noterade att de ökat upp till fyrdubbelt under det gångna året. Och man kan notera att kostnadsutvecklingen är mera gynnsam för alla alternativ som kan jämföras med kärnkraft vilket framgår av IEA:s Energy Technology Perspectives 2008, ETP. Se diagram nedan som är en sammanställning av ETP:s siffror publicerade i min krönika i Energimagasinets senaste nummer.

Lösningen är närmare (billigare och säkrare)!

image
——————————
image

- Hur många ekonomer behövs det för att byta en glödlampa?

- Ingen eftersom marknaden gör det själv.

Det gamla skämtet kommer osökt i åtanke när man nu enats om en utfasningsplan för glödlampor (se tidplan nedan). Den förefaller fullständigt onödig om man betänker att en vanlig glödlampa som ersätts med en lågenergilampa sparar sin ägare åtminstone 50 kr per år. Så marknaden borde rimligen ha slängt glödlamporna på sophögen för länge sedan.

Men åtgärden med en samlad lagstiftande insats understryker vad Nobelpristagaren i ekonomi, Paul Krugman sade i en DN-intervju häromdagen:
Den ekonomiska vetenskapen befinner sig vid en brytpunkt, där omsvängningen kan påskyndas av finanskrisen. I stället för att utgå från att människor uppträder rationellt och målinriktat kommer man mer att utgå från det faktiska mänskliga beteendet, som ofta är ett helt annat. Detta är mer realistiskt, men också mycket svårare för forskare att få grepp om”

Och det är inte bara ekonomer som har problem med glödlampor. Det finns ett glödlampsskämt för praktiskt taget alla. Några här nedan.

“How many New Yorkers does it take to change a light bulb? Two - one to call the electrician and one to mix the martinis”
“How many therapists? Only one but the light bulb has to really want to change.”
“How many lead singers does it take to change a light bulb? Just one, they hold the bulb and wait for the world to revolve around them.”
“How many Mexicans are needed to change a light bulb? just Juan.”
“How many software people does it take to screw in a light bulb? None, that’s a hardware problem.”
“How many engineers does it take to change a light bulb? Three. One to hold the ladder, one to hold the light bulb, and the third to interpret the Japanese text.”
———————————————————————————

image

Obamisera den offentliga sektorn.

Det behövs djärvare grepp för att sparka liv i världsekonomin igen skriver The Economist i en artikel (The perils of incrementalism) som varnar för att “småduttande” kan skapa mer problem än det löser. Samma tankegångar präglar Barack Obamas program för att skapa 2,5 millioner nya jobb där han sätter energieffektivisering i främsta rummet och låter energianvändningen i den offentliga sektorns egen verksamhet vara vägröjare. Metoden är väl prövad i USA i det program (FEMP) man haft sedan 1992 för de statliga verksamheterna och där man ställt som mål att enbart köpa de produkter som hör till den bästa kvartilen (25%) på marknaden och utformat ett starkt internt stödsystem med produktguider, inköpsvägledningar, rådgivning, demonstrationsanläggningar mm. Vad vi kan vänta är att man i USA drar åt skruven ännu hårdare, öka antalet produkter och delsektorer för tillämpningen.

Det har föreslagits åtskilliga gånger, bl.a. av Miljövårdsberedningen, att den amerikanska metoden skall importeras också till Sverige. Den fungerar i viss omfattning i bl.a. Danmark, men den svenska tvehågsenheten att tala klarspråk om vad som skall göras har alltid satt käppar i hjulet. Om inte annat så har det hävdats att EU inte tillåter att man agerar för att promovera god funktion och låg totalkostnad framför lågt inköpspris. EU har emellertid själv utrett detta och visat hur man skall gå tillväga.

Energieffektiviseringsutredningen har också försökt ta sig runt ämnet genom lättviktiga formuleringar (se nedan. Kursiveringarna är mina) om offentliga sektorns ansvar. För statens egna företag vill man inte ställa några krav alls. Märkligt när man t.ex. ser den danska studien som visar att produktiviteten är högre i de företag som arbetar aktivt med klimat, miljö och energi.

Det verkar också märkligt att staten skall teckna avtal med kommunerna om man inte själv vet vad man skall göra i sin egen verksamhet. Det skulle dock kunna vara ganska enkelt, t.ex så här:
1. Sätt upp ett mål (t.ex bästa kvartilen)
2. Skapa instrument för inköparna med prestandagränser för produkter, kalkylmetoder (baserade på LCC), inköpsvägledningar (ev. blanketter). (Kopiera de danska till att börja med)
3. Skapa en process och organisation för genomförandet och uppföljning tillsammans med det nya effektiviseringsrådet. Rapportera erfarenheterna (goda som dåliga) så att verksamheten drar lärdom.

 

Den offentliga sektorns särskilda ansvar SOU 2008:110

Det allmänna, genom stat, kommuner och landsting, bör enligt utredningen vara en förebild inom energieffektiviseringens område. Utredningen föreslår att den offentliga sektorn ska visa vägen för andra aktörer genom bl.a. statliga och kommunala energieffektiviseringsprogram. Vidare föreslår utredningen att Naturvårdsverket ges i uppdrag att integrera det statliga energieffektiviseringsprogrammet i miljöledningssystemen. Utredningen föreslår också att Energimyndigheten ges i uppdrag att stödja andra myndigheter med avseende på verktyg för effektivare energianvändning som t.ex. energiledning och livscykelkostnadskalkylering.

Utredningen föreslår att kommuner och landsting erbjuds att teckna särskilda energieffektiviseringsavtal med staten, i enlighet med en avtalsmodell som utredningen presenterar i betänkandet (bilaga 6). Enligt utredningen bör Energimyndigheten fungera som statens representant i detta arbete. Energimyndigheten bör ges i uppdrag att administrera och följa upp avtalen med kommunerna och landstingen. Vidare föreslår utredningen att Energimyndigheten ges i uppdrag att utreda hur programmet Uthållig kommun på sikt kan förlängas och öppnas för samtliga kommuner och landsting och hur obligatoriska energieffektiviseringsmål, vars nivåer sätts på kommunal nivå, kan integreras i programmet på ett tydligare sätt.

Vem kan man lita på?

Den gamla kärnkraftsdebatten är tillbaka trots att de som återfört den på dagordningen vill göra gällande att deras syfte var det motsatta. Till denna debatt hör att ställa olika kraftslag mot varandra och granska deras miljöegenskaper. Numera särskilt deras egenskaper ifråga om växthusgaser. Nätverket Framtidens Energi slår ett slag för livscykelanalyser som vill visa att vind och sol svarar för minst dubbelt så mycket koldioxid per kWh som kärnkraften, vilken skulle svara för mellan 3 och 24 g/kWh.

Deras uppgifter baseras på en studie från IAEA (Atomenergiorganet i Wien) gjord av Deniel Weisser. I en artikel i tidningen Energy Policy har man emellertid granskat drygt 100 sådana här livscykelstudier och Weissers har exkluderats p.g.a. brister i metodologin! I denna granskande artikel har man satt medelvärdet på de tillförlitliga studiernas uppgifter för kärnkraft till 66 g/kWh. Både vind och sol har lägre värden (se tabell).

Vem skall man lita på? Tja det kanske inte är tillräckligt med en källa. Och man kan lita på att energieffektivisering har mindre utsläpp än något av tillförselalternativen. Tro mig!

 

 

 

image

Psst vakna! Har ni inte glömt en liten detalj?!

Helsidorna i tidningarna fylls av budskap om framtidens energitillförsel. Ett lätt kamouflerat budskap om ytterligare kärnkraft och kanske rent av en älv till utbyggnad från krafttag.nu. Ett annat är Folkpartiets krav på att skrota satsningen på vindkraft till förmån för kärnkraft à la Finn (Olkiluoto 3). Ett intressant alternativ i sig eftersom man där redan överskridit budgeten med minst 60 % och tidplanen är drygt tre år försenad.

Det känns nödvändigt att påpeka att effektivisering och konvertering av elvärme samt utnyttjande av resurserna i våra fjärrvärmenät och industrianläggningar för att generera el med stor sannolikhet ger bättre, billigare och snabbare utbyte än något av alternativen som nämnts ovan. Åtgärder i belysningsanläggningar enbart ger mera än ett kärnkraftverk. Och dessutom fungerar det genast. Det är bara att trycka på knappen!

Psst (se bild nedan)!

image

EU:s väg ur krisen - effektivare energianvändning

Kommissionen har presenterat en återhämtningsplan för Europas industri och som i stor utsträckning vilar på behovet att effektivisera energianvändningen och förnya energisystemet (se citat nedan). Planen är vävd kring tanken att de snabba insatser som behövs skall lägga grunden för långsiktig industri- och näringsutveckling.

I planen ingår bl.a. förslag som att:
* ge särskilt god finansiering till åtgärder som sträcker sig längre än gängse miljökrav (sid 12)
* fokusera på åtgärder i byggnader, belysning, kyla och värme, men också fordon och maskinell utrustning(sid 13-15)
* Länderna skall sätta upp höga mål för effektivisering för offentliga sektorns verksamhet och för byggnader samt skapa incitament genom bl.a. skatteinstrumentet för att locka till åtgärder (sid 14)
* stimulera en snabbare marknadsomställning för miljövänliga produkter bl.a. med sänkt moms för dessa (sid 15)

Om regeringen vill omsätta detta i praktisk handling så behöver det inte bli så rasande svårt. Mycket av förslagen finns redan i Energirådgivarnas skrifter Mera verkstad och Mera Lokal Verkstad.

Vill man hellre utgå från ett material som ligger närmare kanslihuset kan man ta det gamla förslaget från miljövårdsberedningen. Där hittar man ett 10-punktsprogram för omställning och som var inriktat på höga mål.

Så här säger kommissionen:

“Smart investment means investing in the right skills for tomorrow’s needs; investing in energy efficiency to create jobs and save energy; investing in clean technologies to boost sectors like construction and automobiles in the low-carbon markets of the future; and investing in infrastructure and inter-connection to promote efficiency and innovation.”

“In times of hardship, our action must be geared to help those most in need. To work to protect jobs through action on social charges. To immediately address the long-term job prospects of those losing their jobs, through the European Globalisation Adjustment Fund and an accelerated European Social Fund. To cut energy costs for the vulnerable through targeted energy efficiency.”

Naturen förhandlar inte (men behöver en advokat)

Det skriver bl.a. Anders Wijkman i en debattartikel där man lanserar Tony Blair gjort och varnat för. Vid förhandlingsbordet behöver både naturen och framtiden någon som talar för dem.

Det har ryktats om att nästa EU-kommission skall ha en klimatkommissionär. Sverige har chansen att göra något riktigt konstruktivt av sitt ordförandeskap, som äger rum just när den nya kommissionen skall tillsättas och innan förhandlingarna i Köpenhamn. Tillsätt Anders Wijkman!

 

 

 

image

Kallhamrade klimatråd.

För någon tid sedan fick vi rådet att kallhamrade ekonomer skulle få oss att inse att våra svenska klimatpengar skulle göra mera nytta om de satsades i andra länder. Nu har några, inte mindre kallhamarade ekonomer, vid ITPS (Institutet för Tillväxtpolitiska studier) funnit att detta är fel! De skriver: “.... det generellt inte är billigare eller mer kostnadseffektivt att satsa på utsläppsreduktioner i andra länder.” De fortsätter med att påpeka att: “..det kan finnas fall där det är billigare att genomföra projekt i andra länder. ... Problemet är att dessa mycket snabbt tar slut om hela västvärlden skulle försöka lösa sina klimatproblem på detta sätt.

ITPS variant av kallhamrade ekonomer ger bl.a. råden att satsa massivt på teknikutveckling och -spridning i de industrialiserade länderna både därför att dessa (vi) är huvudansvariga för dagens situation och har den teknologiska kompetens och kapacitet som behövs.

 

Din, min och deras koldioxid

Naturvårdsverket har gjort en rapport om konsumtionens klimatpåverkan vilket bl.a. innebär att man kartlagt hur mycket vår import och export betyder i sammanhanget. Vårt importnetto är av storleksordningen 20 miljoner ton per år (se figur) d.v.s. vi konsumerar varor som givit utsläpp i andra länder. Ett förhållande som är typiskt för de rika länderna och som utgör ett klart motiv för att hjälpa dem som exporterar till oss att minska sina utsläpp.

Men detta får inte vara inte en ursäkt för oss att inte agera själv! Enligt statistiken släpper var och en av oss i Sverige ut drygt 6,5 ton per år, Kinesen c:a 4 ton och Indiern drygt 1 ton per år. Och för oss alla gäller uppdraget att vi måste minska till c:a 1 ton per år.

Lite hjälp kan vi får av SNV:s rapport där de i tabeller ger oss en uppskattningar av vad vi kan göra i vårt boende (se exempel nedan), men också i det vi ställer på bordet för att äta och i vårt resande.

image
——————————————————————————————————————————-
image

Ett bra klimat för pensionen

KvÀllstidningarna har nu nÄgra veckor plÄgat oss med braskande rubriker om hur vi skall vÀlja smart för vÄra pensioner. FjÀrde AP-fonden gör just ett smart val. De vÀljer bort att satsa pÄ företag som skadar klimatet och föredrar sÄdana vars verksamhet Àr gynnsam för framtiden.

Och de motiverar med att de gamla slenterianmÀssiga placeringarna i företag med klimatskadliga produkter och verksamhet Àr riskabla. De har noterat den risk för koldioxidbubbla som bland andra Nicholas Stern visat pÄ.

Blir nĂ€sta steg de gröna obligationer som Svante Axelssson dragit en lans för? Skall vi damma av den gamla devisen “GĂ€rna medalj men först rejĂ€l pension” och lĂ€gga till “...och trygg miljö”?

image

Läs mer