Kina ökar takten

Kina ökar sina satsningar på effektivisering ordentligt. Avsättningarna från NDRC (National Development and Reform Commission) ökar med en faktor 13! Om man jämför med Sverige och kompenserar för den lägre bruttonationalprodukten per capita så skulle det motsvara en svensk satsning med c:a 800 miljoner kronor vilket bör stå sig väl i konkurrensen. I veckan som gick arrangerades i Kina en DSM-konferens med 400 deltagare för att utbyta erfarenheter med USA och EU. Den politiska uppbackningen för effektivisering är påtagligt hög. Förmodligen baserat på en medvetenhet om att man sitter löst i sadeln om man inte får ordning på miljö- och försörjningsproblemen.

Annars framstår Kina i pressen som mindre hederligt, t.ex i rapporter om att man tystar ned miljörapporter. Den rapport som avses är emellertid en s.k. grön BNP-rapport av en typ som inget annat land utom Kina hitintills använt. Så vi kanske skall spara vår indignation och försöka producera en egen sådan istället!

Kinas väg

Kina har gått om USA ifråga om utsläppt mängd växthusgaser, men är fortfarande en “dvärg” när det gäller utsläpp per person (se bild nedan). Som SHELL-chefen påpekade (se förra veckans blog) är detta förhållande, dvärgen med jätteambitioner, en tickande klimatbomb.

Men Kina har inte bara ambitionen att växa utan att växa under måttfulla former. Hitintills har effektiviseringen intë gått så bra, men enligt de senaste rapporterna så kan trenden ha vänt. Och i den senaste fem-årsplanen redovisas hur intensiteten skall förbättras på flera nyckelområden (Translation_of_11th_5yplan.pdf).

Denna plan tycks emellertid falla i samma grop som EUs strategiska plan, den blir teknikfixerad och särskilt när det gäller storskalig och spännande teknik (se tabell nedan). I Kinas fall finns en särskild lockelse i att exploatera frusen metan (gas hydrate, combustible ice) som antas finnas i mycket stor mängd.

Så vi märker igen att man inser effektiviseringens betydelse, man talar om den, gör planer för den, men när det kommer till kritan så är sinnena inställda på att exploatera icke-uthålliga resurser. Och det gäller inte bara Kina! Är det även här så att vägen till helvetet är stenlagd med goda föresatser?

image

image

“What is the point of producing ever more energy if we continue to waste most of it?”

Den som säger det är inte någon grön aktivist utan en person som tjänar sitt levebröd på att sälja energi. Nämligen chefen för Shell, Jeroen van der Veer, i en artikel i The Times. Hans slutsats är att effektivare energianvändning är högsta prioritet, vilket han baserar på 3 1/2 iakttagelser.
1. En stor del av jordens befolkning har åtnjuter inte vårt energislukande välstånd och utgör en uppdämd efterfrågan av gigantiska mått
2. Nya billiga oljetillgångar finns inte längre och de vi har sinar snabbt
3. Kol finns i överflöd och är lockande för många nationer att utnyttja. Koldioxidinfångningen (om den fungerar som önskat) är ännu årtionden avlägsen
3,5. Förnybar energi kan inte tillräcklig snabbt fylla i gapet som fossilbränslena lämnar (om de fasas ut).

Shells ledning tycks tala samma språk. Ordföranden Jorma Ollila har ju tidigare också satt effektivisering högst på önskelistan, t.o.m. före kärnkraften! Företagets funderingar inför framtiden återges också i deras “Uthållighetsrapport” som har perspektiv till 2050.

(forts.)

Ett stort antal globala företag, däribland flera svenska, har undertecknat UN Globals upprop “Caring for the climate” i vilket de bl.a. förbinder sig att inom sin egen organisation arbeta effektivare i uthållighetsfrågor. Men ordalydelsen är väl vald att inte avse uthållighet utan “low carbon technologogies” vilket för åtminstone några (många?) av dem troligen innebär att de vill prioritera kärnkraft och hoppas att de själva inte skall behöva anstränga sig för mycket. Uppropet innehåller nämligen också ett stycke om vad de väntar sig av regeringarna i de länder där de verkar.

En likartad variant i synen på energiframtiden har Brasiliens president Lula som aviserar en kraftfull satsning på kärnkraft. Han döljer inte heller (som annars är brukligt i sammanhanget) sina avsikter utan talar öppet om att Brasilien skall uppfattas som en kraftfull nation, och att satsningen inte bara gäller kärnkraft för el utan också atomdrivna u-båtar! För att travestera Shell-chefens ord kan man undra vad det är för idé att bygga kärnkraft om man inte kan använda tekniken fullt ut för alla ändamål?

Answer the call!

Live Earth galan i TV i lördags var en mäktig uppvisning i globalt engagemang och med mycket “reklam” för effektivare energianvändning. Deras web-sida innehåller mycket bra information (inklusive ytterligare en kalkylator för att beräkna din egen “klimatskuld”) och öppnar sig in i en labyrint av ytterligare information. I en del kan man avge ett klimatlöfte (se nedan) i sju punkter. Den sista av dem är intressant också för de svenska EnergiEffektiviseringsFöretagen.

Ett annat svenskt inslag är att till sponsorerna hör ett inte okänt vodkamärke! Skall de satsa på motoralkoholer måhända?

Men viktigare är att det byggs upp ett folkligt engagemang eftersom EU-ländernas regeringar sviktar. Endast tre länder har lämnat in sina effektiviseringsplaner i tid! Och kommissionär Piebalgs klagar också över industrins bristande intresse. Kan vi (kunder) få dem att ändra sig? Let us answer the call!

Klimatlöftet (The Pledge)
1.Att kräva att mitt land ansluter sig till ett internationellt fördrag inom de närmaste 2 åren för att sänka global uppvärmning med 90 % i industriländer och med över hälften globalt sett i tid för att nästa generation ska få ärva en frisk planet.
2.Att personligen vidta åtgärder för att hjälpa till att lösa klimatkrisen genom att sänka min egen koldioxidförorening så mycket jag kan och kompensera för resten så att jag blir “koldioxidneutral”.
3.Att kämpa för ett moratorium för byggandet av nya anläggningar som bränner kol utan kapacitet att hålla tillbaka och lagra koldioxiden på ett säkert sätt.
4.Att försöka öka energisnålheten dramatiskt i mitt hem, på min arbetsplats, på min skola, i min kyrka och för mitt transportmedel.
5.Att kämpa för lagar och politik som utökar användningen av förnybara energikällor och minskar beroendet av olja och kol.
6.Att plantera nya träd och hjälpa andra att bevara och skydda skogar.
7.Att handla från företag och stödja ledare som delar mitt engagemang i att lösa klimatkrisen och bygga en hållbar, rättvis och blomstrande värld för 2000-talet.
—————————————————————————-
Men som gammal telegrafist kan man ändå bli upprörd över att morsesignalen för SOS (*** —- ***) kan sändas som (*** - - -***) d.v.s. STTB. Inte ens elektroniska hjälpmedel tycks perfekta!!

Vässa klimatstrategin!

Naturvårdsverket och Energimyndigheten har föreslagit en klimatstrategi. Det är bra men den behöver vässas!

I förslaget vill man i större omfattning använda de s.k. flexibla mekanismerna som hör till Kyoto-överenskommelsen. Med dessa kan åtgärder som görs t.ex. i utvecklingsländer både räknas oss till godo som minskade utsläpp men också leda till en tekniköverföring med ny modernare teknik till mottagarlandet. Man kan alltså slå två flugor i en smäll, men varför inte ta med en tredje? Svenska företag kan mycket väl vara lämpade som leverantörer av denna teknik, men bara om den är konkurrenskraftig och i främsta ledet. Och för att den skall dels bli bättre och dels bli känd för kunderna behöver den en stark hemmamarknad. Det kan den få om man följer energirådgivarnas recept “Mera Verkstad” (se nedan).

Och att bygga upp denna hemmamarknad har också ett annat skäl. Om våra rika länder med stora utsläpp (per capita) skall kunna övertyga länder med små utsläpp att de skall minska så bör vi göra det från utgångspunkten att vi själva också gör det. Hur ser det annars ut om vi ber de fattiga att bära våra bördor!? Den förre Danske Energiministern Svend Auken föreslog för drygt tio år sedan att länder skulle få utnyttja de flexibla mekanismerna bara i en viss proportion till de insatser man gjorde själv.

En god ide som både ökar volymen av insatserna och ökar trovärdigheten! Idag finns en begränsning (6%) för hur mycket man får utnyttja de flexibla mekanismerna och som är satt lågt. Troligen för att man varit osäker på om de leder till minskade utsläpp eller till “fusk”. Gränsen kommer sannolikt att höjas och har redan orsakat frustration i Norge som hoppas kunna exportera merparten av sina skyldigheter. Även om det skulle vara resursmässigt korrekt att göra så är det ett koncept som är svårt att få gehör för.

En vass klimatstrategi skall inte bara var rätt. Den skall vara trovärdig, övertygande och genomförbar!

————————————————————————————————————————————————————
MERA VERKSTAD Energirådgivarnas förslag
Det är dags att gå från ord till handling. Vi behöver inte bara råd. Vi behöver dåd. Mera Verkstad! Vi behöver inte särskilt mycket mera ekonomiska incitament, många åtgärder är lönsamma som de är, men vi behöver praktiskt stöd, så att människor som inte är både civilingenjörer och civilekonomer samtidigt, kan finna fram till rätt åtgärder och få fackmässig hjälp. Vi behöver en stabil efterfrågan på effektiviseringsåtgärder så att alla våra (ofta små) effektiviseringsföretag kan utvecklas och leverera dessa tjänster.

A. Släpp loss de slumrande krafterna (lönsamma åtgärder)
    Sopa trappan uppifrån och visa
1. Staten och hela den offentliga sektorn ska vara föregångare som inköpare men också med sina regleringsinstrument.
2. Inrätta ett centrum för energieffektivisering som rapporterar hur arbetet framskrider till regering och riksdag och som ser till att myndighetsinsatserna samverkar mot ett gemensamt mål.
3. Hushållen behöver handfast hjälp och riktad rådgivning (deklarationer, åtgärdsförslag, märkning).

Anvisa verktyg ? organisera
4. Industrin och lokalsektorn måste kunna göra effektivisering till en del av sin företagsstrategi (minska kostnader, minska risker, skapa affärer etc.) och inte bara se åtgärder som enstaka projekt. Man behöver skapa organisation för effektivisering med lcc-kalkyler, delegering, ändrade upphandlingsrutiner.
5. Man behöver ?inköpsklubbar? och instrument att finna produkter med hjälp av it-hjälpmedel. Försäkringssektorn behöver mobiliseras och sätta standarder och/eller premiera goda utföranden (med lägre risk)
6. Program för att utnyttja utbildningsväsendet effektivare i rådgivnings- och inventeringsarbete

Belöna
7. Program för att fasa ut gammal utrustning (med skrotningspremier) både i industri och hushåll
8. Belöna god effektivitet i hushåll och i lokalsektorn med skatteinstrumentet (fastighetsskatt, skattenedsättning o.s.v.)
9. Stötta fastighetsägare i att ställa krav på energieffektiv och god inomhusmiljö. Det ger bättre innemiljö till lägre kostnad samtidigt som det utvecklar och sporrar företagen att utveckla sina produkter.
10. Mera insatser för att utnyttja (optimera) befintlig teknik och installationer, Laststyrning, demand response

Ge branschen ett handtag
11. Organisation av ?Effektiviseringsföretagen?. Effektivisering är Sveriges nya basindustri där man utvecklas av de oundvikligen stigande energipriserna.
12. Kommunala energirådgivare bör få utökade befogenheter att ge konkret rådgivning på plats.

B. Omforma handeln med utsläppsrätter.
Privatisera utsläppsrätterna och/eller se till att de medel som dessa rätter idag generar kommer i bruk för att minska utsläppen och inte öka energiföretagens vinster. Auktionera ut utsläppsrätterna och använd medlen till fonder för effektivisering och förnybar energi.

C. Stöd framtagandet av ny teknik, t.ex. med teknikupphandlingar
Använd teknikupphandling som instrumentet för att driva på ny teknik. Teknikupphandlingar (tekniktävlingar) har tidigare visat bra resultat som har lett till nya, mer tekniskt utvecklade produkter och/eller lägre priser. Sådana upphandlingar bidrar till industriutvecklingen och bör göras internationellt för att få snabbare resultat. Sverige har möjlighet att bidra med de starka kunder som behövs för upphandlingar. Svenska företag har dessutom goda chanser att vinna i tävlingarna.

Av alla listiga trick tar detta priset!

NÀr man fÄtt gratis utslÀppsrÀtter kan man sÀlja dem och anvÀnda pengarna för att skapa ett bÀttre energisystem!

Eller anvÀnda pengarna för att köpa mera kol och bÀttra pÄ budgetunderskottet!

Detta Àr vad som sker i Polen och RumÀnien enligt en Greenpeacerapport som granskar hur extratilldelningarna anvÀnts.

Det mest oroande Àr att detta sker i Polen med en regering ledd av den person som Àr nÀsta ordförande i Europeiska RÄdet, Donald Tusk

Läs mer